Med uppfräschade cyklar och Racerbuss ska banorna göras osäkra igen! Målsättningen är att i varje klass få åtminstone en pallplats och en slutplacering i Nordic Classic Racing Cup bland de tio bästa.
Watch out!
Utrymme för tävling fanns inte. Däremot förbättrades många detaljer på cyklarna.
Nu måste nåt radikalt göras. En 2-takts-Kawa borde kunna köra i åttor runt de 4-takts-Hondor som stod för majoriteten av startfältet.
Avgassystemet troddes vara den stora boven i dramat. Ett nytt bättre avgassystem tillverkades.
Vurpan i säsongsavslutningen 2003 krävde dock sitt. Slidmatning är bra men förgasarna sitter utsatta. Efter att ha kollat på A7R:ens specifikation visade det sig att den hade 29 mm förgasare... En av de 34:or som satt på den här var sopor så nya måste inhandlas i alla fall. Ett par 30 mm inskaffades och monterades.
Pang i bygget! Där var alla hästkrafterna som saknats! Hej och hå vad det gick plötsligt. Nu var det ju roligt! Nya plastdetaljer, och ny frambroms gick av bara farten.
Nu började saker och ting gå sönder i stället. Diverse saker av typ nypningar, otät motor både här och där ledde till mycket inlärning av nya saker men inte till så mycket körning eller poäng. Det faktum att problemet flyttas och inte dyker upp igen innebär faktiskt att man förbättrar saker och ting.
Den stora framgången låg naturligtvis i att känna att det fanns pulver för att hänga med någorlunda.
Efter att ha känt på racingcirkusen och lärt sig massor om alla möjliga saker under 2002 höjdes ribban till 2003. Samtliga tävlingar utom Mo i Rana och Finland skulle köras.
Cykeln gick nu inte så där värst, så prestandan skulle upp ett par pinnhål. En bättre gaffel från Yamaha hittade sin plats. Självklart gjordes det fel som inte ska göras, nämligen att ändra flera saker på en gång. Det gav inte så där värst mycket. Den positiva sidan av att inte ha tryck i grejerna är att det håller ihop och då kan man ägna sig åt körningen.
Säsongen tillbringades med att ändra tändning, förgasare, kompression och portning.
Vid säsongsavslutningen på Gelleråsen hade det blivit bättre utan att bli bra. Inför Trösen-svängen skulle två gubbar passeras. Plötsligt stod cykeln på tvären som en speedwayhoj och sekunden senare låg ekipaget på asfalten.
Självklart skar den sa alla, men motorn gick runt fint efteråt så det var inte uppenbart så. Efter att ha bearbetat händelsen var slutsatsen att adrenalinet gjort att växlingen från 5:an till 4:an följdes av en omedveten växling 4:an till 3:an. Och då låser bakhjulet upp så det räcker för en highsider.
Efter att ha införskaffat och byggt om cykeln under vintern 2001-2002 var målsättningen med säsongen:
1. Att ta licensen
2. Att delta i en race-helg
3. Att ta sig i mål i åtminstone ett av heaten
Som bonus/önskemål/förhoppning fanns tanken om att ta poäng i Cupen. Det visade sig att det lyckades. Licensen togs på våren 2002, racehelgen i Linköping bevistades och målflaggan sågs i båda heaten, och två poäng skrapades ihop.