För god kommunikation måste man veta vem man vänder sig till. Ju mer man vet om mottagaren desto större chans att budskapet når fram med önskad effekt.
Detta grundläggande krav gäller förstås också i samband med utbildning. Men ofta syndar man mot det, på webben lika väl som annorstädes.Vissa webbsidor tycks utgå bara från sändarens perspektiv. Det kan märkas både i tilltalet (ordval, språklig stil och tonfall), i upplägg av sidan (rörig layout och otillgängligt gränssnitt), i oklara sökvägar och bristande information.
Ett exempel på hur man medvetet gått in för att göra sin plats tillgänglig för den tilltänkta målgruppen är handikapprörelsens nya webbportal www.funka.nu. Det är visserligen ingen utbildningsportal, men fungerar som en sluss vidare till olika verksamheter - bl a studier - anpassade för funktionshindrade. På första sidan kan besökaren själv välja gränssnitt: typsnitt, grad av förstoring, och spaltbredd, presentation med eller utan bilder. Tilltalet känns inbjudande. Man blir väl mottagen - en god start på besöket.
Också hos Statens Institut för handikappfrågor i skolan, SIH, möts man av möjligheten att välja mellan grafikbaserat och textbaserat gränssnitt. Samma typ av användarvänlighet kännetecknar en amerikansk portal för specialpedagogik, http://www.sedol.k12.il.us/. Sidan är mycket ren, med stor och tydlig text och möjlighet att välja gränssnitt för presentationen.
Det brittiska Open University erbjuder sina besökare att få materialet presenterat i en alternativ version, utan grafik. Dessutom kan man från startsidan gå in på en sida som visar hur man ändrar gränssnitt på sin webbläsare. Det är en föredömlig flexibilitet som passar bra till begreppet "open". Man visar att man vänder sig till en bred målgrupp som också omfattar människor med specifika behov, t ex olika funktionsnedsättningar.