| Dracula (Bram Stoker's Dracula) (USA 1992; 2h3'). I en prolog får vi reda på att Draculea(!) (Gary Oldman), transsylvansk riddare av Drakorden, år 1462 förkastar Gud efter att ha funnit sin fru Elisabeta (Winona Ryder) död, drunknad genom självmord sedan hon trott att han dött i ett krig. London 1897: Unge banktjänstemannen Jonathan Harker (Keanu Reeves) får i uppdrag att åka till Transsylvanien för att träffa den betydelsefulle kunden greve Dracula (Gary Oldman). Bankens förre utsända, Renfield (Tom Waits), kom nämligen tillbaka från sin resa sinnesrubbad och med en sjuklig törst efter blod, och han sitter därför inspärrad. Medan Harker är med om de mest uppjagande saker i Transsylvanien händer det saker även i London. Harkers blivande fästmö Mina Murray (Winona Ryder) och hennes väninna Lucy Westenra (Sadie Frost) är med om några konstigheter, och inte minst Lucy börjar förändras och få allt fler vampyrdrag. Dracula har nämligen dykt upp i London i prins Vlads av Sagite gestalt, och han har bitit Lucy. Professor Abraham van Helsing (Anthony Hopkins), expert på ovanliga blodsjukdomar, kopplas in. Harker åker hem för att gifta sig. Strax därefter har Lucy fullständigt förvandlats till vampyr, och van Helsing, som konsulterat gamla svartkonstböcker, beordrar att hon ska halshuggas och att hennes hjärta ska slitas ur kroppen. Dracula har dock fler planer. Som prins Vlad förför han Mina, men hans kraft är uppenbarligen inte tillräckligt stark för att han ska lyckas fullt ut. Han flyr därför hem mot Transsylvanien, och våra vampyrjägare, men van Helsing i spetsen, tar upp jakten för att hindra honom att åter bli stark. Dracula är en överdådig film på många sätt: läckert foto (Michael Ballhaus), uppjagande musik (Vojcieck Kilar), en berättelse fylld av blod, äckel och sjuka karaktärer. Men å andra sidan är historien osammanhängande, och personligen anser jag att Coppola har frossat för mycket i alla uppräknade ingredienser och dessutom i några klichéer: ständiga åskväder, ylande vargar och andra vilda djur, kandelaberupplysta slottssalar - överdådet slår över i kitsch. Keanu Reeves är för övrigt en usel skådespelare. Manus: James V. Hart efter Bram Stokers roman. Produktionsdesign: Thomas Sanders. Kostym: Eiko Ishioka. Med Richard E. Grant (Dr Jack Seward), Cary Elwes (Lord Arthur Holmwood), Bill Campbell (Quincey P. Morris) m.fl. Regi: Francis Ford Coppola. ** |