| Donnie Brasco (USA 1997; 2h7'). År 1978 inleder FBI en intensiv infiltreringskampanj mot den amerikanska maffian. Special Agent Joe Pistone (Johnny Depp) hänger på maffiatäta hak i Brooklyn och utger sig för att vara juvelerare vid namn Donnie Brasco. Han lyckas vinna den lite äldre maffiaunderhuggaren Lefty Ruggieros (Al Pacino) förtroende. Lefty har plikttroget vigt hela sitt vuxna liv åt maffian, men utan att ha tagit sig speciellt högt i dess hierarki. Han känner sig bitter när han förbigåtts som lokalboss till förmån för den yngre strebern Sonny Black (Michael Madsen), men tänker ändå, som så många gånger förr, finna sig i överhetens beslut. Lefty bor enkelt och ligger ständigt på gränsen att inte klara sina betalningar uppåt i hierarkin. Dessutom knarkar hans son. Bekantskapen med Donnie har dock ingivit Lefty visst framtidshopp. Donnie får Sonny Black att gå med på att undersöka möjligheterna till profitökning genom att man satsar pengar på ett dans- och drickställe i Florida. Stället ifråga drivs av NN (NN), en annan FBI-infiltratör. Framtiden ser ljus ut, men polisen, som inte fått några mutor, slår till på invigningskvällen. Donnie, Lefty, Sonny Black, NN och några till åker fast. Lefty övertygar Sonny Black om att någon måste ha tjallat. Väl utsläppta tas helt utan bevis tjallarhämnd ut på en av de tänkbara, Nicky (Bruno Kirby), som skjuts i huvudet. Florida-drömmen är alltså krossad, och Lefty får ytterligare en anledning att känna besvikelse, sedan Donnie flyttats upp ovanför honom i hierarkin. Donnie har nu god insyn i maffiabossarnas värld och kan leverera mängder av bevismaterial till FBI. Hans privatliv är dock totalförstört, han är nästan aldrig hemma, och frun Maggie (Anne Heche) har begärt skilsmässa. Han står i ett dilemma, eftersom en polisrazzia där det skulle framgå att Donnie hela tiden varit tjallare skulle innebära en säker död för Lefty, som var den person som gick i god för Donnie och på så sätt förde in honom i maffiakretsarna... Egentligen finns väl inte så mycket nytt i Donnie Brasco. Maffians miljöer och moral är välbekanta från Scorseses filmer, och krockar mellan plikt och vänskap har vi sett många gånger förr. Men det här är ändå en väldigt lyckad film. Den är välberättad, spännande, äcklande (jag minns särskilt en blodig misshandel av en japansk hovmästare (Keenan Shimizu)), välfotograferad (Peter Sova) och försedd med snygg musik (Patrick Doyle). Det som lyfter filmen är dock främst skådespeleriet. Både mästaren Pacino och adepten Depp är fröjder att skåda. Bygger på sann historia. Manus av Paul Attanasio efter bok av Joseph D. Pistone och Richard Woodley. Produktionsdesign: Donald Graham Burt. Kostym: Aude Bronson-Howard och David C. Robinson. Klippning: Jon Gregory. Med Ronnie Farer (Leftys kärlek Annette), James Russo (Paulie), Val Avery (maffiabossen Trafficante), Zeljko Ivanek (Tim Curley), Gerry Becker (Dean Blandford), Zach Grenier (Dr Berger), Brian Tarantina (Bruno), Robert Miano (Sonny Red) m.fl. Regi: Mike Newell. **** |