| Djävulens advokat (The Devil's Advocate) (USA 1997; 2h15'). Kevin Lomax (Keanu Reeves) är framgångsrik brottmålsadvokat i en liten stad. Han blir uppsökt av ett sändebud för en stor koncern med säte i New York med erbjudande om anställning med fet lön och stor representationsvåning. Efter överläggande med frun Mary Ann (Charlize Theron) tackar Kevin ja. Chef för den stora koncernen är John Milton (Al Pacino), en tillmötesgående, kort man, som odlar filosofin att verka utan att synas och därför gärna åker tunnelbana med vanligt folk, men som privat inte tycks dra sig för att njuta livets frukter i form av rikligt med prostituerade. Kevin finner sig till rätta på sin nya arbetsplats och vinner några mål åt sin arbetsgivare, till dennes förtjusning. Frun Mary Anns liv däremot, fylls av shopping, inredning och umgänge med andra högt anställdas fruar, en tillvaro hon inte alls trivs med i längden. Kevin har nästan ingen tid att vara hemma, och Mary Ann faller ned i sinnesstörning just som Kevin har ett stort, viktigt mål framför sig, nämligen att försvara den höge företagsanställde Alexander Cullen (Craig T. Nelson) i en mordrättegång. Milton tycker att det är helt okej att Kevin hoppar av fallet och tar hand om sin fru, men Kevin vill absolut ro hem rättegången först. Priset blir högt: Mary Ann visar inga tecken på återhämtning, tvärtom, hon anklagar inför Kevin Milton för att ha våldtagit och misshandlat henne. Kevin kan omöjligen tro henne, men sedan Mary Ann tagit sitt liv går det upp ett och annat för honom. Det visar sig, att John Milton är djävulen själv... Historien låter kanske lite fånig, men det är inte vad man tänker på som åskådare, ty Djävulens advokat är äcklande, tankeväckande, provocerande och överraskande djup, inte minst med tanke på att En officer och en gentleman tillhör samma regissörs œuvre. Boxningspromotorn Don King dyker upp i cameo-roll. Regi: Taylor Hackford. **** |