| De hänsynslösa (Reservoir Dogs) (USA 1992; 1h39'). Ett rån har genomförts av några professionella brottslingar, så professionella att de bara kallar varandra vid alias, men något gick snett: polisen var där alldeles för snabbt, och det står klart att någon har tjallat. Vem är den skyldige? Två av rånarna, Mr Brown (Quentin Tarantino) och Mr Blue (Edward Bunker), är ihjälskjutna och kan således inte misstänkas. De övriga samlas en efter en på ett överenskommet ställe, en övergiven lagerlokal. Först kommer Mr White (Harvey Keitel). Han har med sig Mr Orange (Tim Roth) som är skottskadad och ligger och förblöder långsamt. Att tillkalla läkare är det inte tal om, då skulle alla kunna åka fast. Istället tänker man vänta in Mr Nice Guy (Chris Penn), son till uppdragsgivaren, och hoppas att han kan ordna något. Mr Pink (Steve Buscemi) dyker upp, en ettrig liten herre, mycket irriterad över att kuppen inte kunnat skötas fläckfritt. Han har i alla fall fått med sig bytet. Så kommer Mr Blonde (Michael Madsen), gammal trotjänare i Mr Nice Guys far Joe Cabots (Lawrence Tierney) rörelse. Han har kidnappat en polis (Kirk Baltz). Gemensamt försöker rånarna pressa upplysningar om rånarinfiltratören ur polisen, utan framgång. Långsamt rycker dock sanningen allt närmare. Mr Blonde lämnas ensam ett tag i lokalen och torterar i en synnerligen äcklande scen den kidnappade. I tillbakablickande sekvenser får vi reda på lite om var och en av rånarna före engagemanget i det här rånet. Så när som på dessa scener utspelar sig hela filmen i nämnda lagerlokal, och dessutom inom en begränsad tidsrymd. Bland filmens förtjänster märks dess påtaglighet - man blir garanterat berörd av såväl spänningen som blodspillan. Tarantinos debutfilm. Manus och regi: Quentin Tarantino. **** |