| Blue in the Face (USA 1995; 1h24'). Samma personer som gjorde Smoke (plus några kändisar) har samlats och på bara några få dagar spelat in denna film med delvis improviserad dialog. Handlingen kretsar kring Auggie (Harvey Keitel) och hans tobakshandel i Brooklyn. Folk kommer och går: En rappande klockkrängare (Milak Yoba) säljer Rolex för 20 dollar, en stamkund (Jim Jarmusch) kommer in för att röka sin sista cigarett, Michael J. Fox kommer förbi för att intervjua folk så att de kan bygga upp en ny livsfilosofi, t.o.m. Madonna dyker upp som sjungande telegramleverantör i baby doll-dräkt. Butiksägarens fru (Roseanne) är trött på sin man Vinny (Victor Argo) för att de aldrig gör något roligt, så hon tänker åka till Las Vegas, med eller utan honom. Roligast är kanske Lou Reed, som filosoferar om allt möjligt, och bl.a. hävdar att han är trygg i New York men att ställen som Sverige skrämmer honom: "You know, it's kind of empty. They're all drunk. Everything works. If you stop at a stop light and don't turn your engine off, people come over and talk to you about it. (...) You turn on the TV, there's an ear operation." Vissa halvdokumentära avsnitt är filmade med TV-bild, dvs. med mycket sämre upplösning. Kul film, fast helt formlös. Kombinerad situationskomedi och kärleksförklaring till Brooklyn. Blue in the Face är betydligt roligare än Smoke men har i gengäld inte samma utstuderade atmosfär. Med Giancarlo Esposito, Mel Gorham, Lily Tomlin, Jared Harris, Mira Sorvino m.fl. Regi: Wayne Wang och Paul Auster. **** |