| Antonias värld (Antonia) (Holland 1995; 1h45') (Eng. titel: Antonia el. Antonia's Line). Starka och självständiga Antonia (Willeke van Ammelrooy) återvänder efter andra världskriget till sin barndomsby och slår sig ner där som jordbrukare med sin dotter Danielle (Els Dottermans). Änklingen och bonden Bas (Jan Decleir) vill flytta ihop med henne, men det vill inte Antonia. De blir dock goda vänner och hjälper varandra med vardagssysslorna. En vacker dag meddelar Danielle att hon vill skaffa barn utan att skaffa man, och Antonia och hon åker in till staden för att lösa problemet. Danielle föder en dotter, Thérèse (Carolien Spoor som 6-åring, Veerle van Overloop som vuxen), som visar sig besitta osedvanlig matematisk och musikalisk begåvning. Thérèse umgås mycket med byns enstöring, Krokfinger (Mil Seghers), och de läser och diskuterar Platon, Nietzsche och Schopenhauer med varandra. Krokfingers tes är att livet är elände och döden längtansvärd. Thérèse växer upp och fastnar trots sin stora intelligens, eller kanske just därför, för en av byns bondsöner. De får en dotter, Sarah (Thyrza Ravesteijn), som visar sig vara filmens berätterska. Detta är ramhistorien, men mycket saker hinner hända: Willem (NN), byidioten, flyttar in hos Antonia och gifter sig med en kvinna, Deedee (Marina De Graaf). Thérèse blir som barn våldtagen av den råe bondsonen, senare militären, Pitte (Filip Peeters), som får sitt straff av byns befolkning. Krokfinger hänger sig, helt i linje med sin filosofi. Willem kläms till döds av en traktor. Filmen slutar med att Antonia samlar sina kära för att ta farväl av dem - nu är det hennes tur att dö. Antonias värld är en varm, sympatisk film som får åskådaren att känna både glädje och sorg, men den är alls inget mästerverk. Den är rakt berättad, utan klichéer men också utan konstgrepp. Ganska många människor skulle kunna knåpa ihop ett manus med ungefär det här innehållet, även om inte så många kanske skulle kunna göra en bra film av det. Bra så länge den varar, men Antonias värld lämnar inte något utrymme för intressant eget tolkningsarbete efteråt. Oscar 1995 för bästa utländska film. Musik: Ilona Sekocz. Foto: Willy Stassen. Produktionsdesign: Harry Ammerlaan. Kostym: Jany Temime. Klippning: Marina Bodbijl, Wim Louwrier och Michiel Reichwein. Manus och regi: Marleen Gorris. *** |