Jag Tomas...
Eftersom Nosen själv inte tänker skriva något om vem han är, var han kommer ifrån och så vidare, så får väl jag leka den Räddande Ängeln och berätta lite för er om denne Tomas Näslund.
Till att börja med, så är han min sambo, min fästman, min älskare, min älskade och bäste vän. Sedan kan vi gå in på lite mer detaljer...
Han är född 1975 den 10:e februari, vilket innebär att han är Vattuman, vilket nu det innebär... Han är uppvuxen på en gård i Långbo, 4 mil från Söderhamn (ja, han är en bondson). Han har en lillasyster som inte är så liten, en lillebror som inte alls är liten utan rent av stoooor, och så har han en helt underbar familj och en helt underbar släkt. Dem älskar jag minst lika mycket som mina egna släktingar.
Som liten var han väl intresserad av det mesta som bestod av åtminstone en mutter och kanske också ett kretskort för att göra det ännu lite roligare. Nu, när han inte är så liten längre utan mäter 198 cm över vattennivån, så har han nog fortfarande samma intresse :) I och med mitt inträde i hans liv har han börjat intressera sig lite för poesi också, och han har äntligen fått upp ögonen för pasta.
Han jobbar sedan fyra, fem år tillbaka på Emerson Energy Systems (f.d. Ericsson), där han sysslar med lite av varje tror jag, och han är jäkligt bra på det dessutom. Han reser lite hit och dit i världen. Japan, Holland, Amerika, ja ööööverallt tror jag :) Som tur är har det minskat lite, och det är jag väldigt tacksam över.
Han upphör aldrig att imponera på mig med alla de kunskaper han sitter inne med, och det är så mycket mer än "bara" datorer må ni tro. Han är en allmänbildad, intelligent person som står med båda fötterna stadigt på jorden. Det sista låter kanske lite tråkigt, men tro mig; tråkig är det sista denne man är.
Den 27:e mars 1998 träffades Tomas och jag av en slump på ROOTen. Vi pratade, började maila, skicka vanliga brev och prata i timmar i telefon. Den 15:e maj var det då äntligen dags för vårt möte, och det skedde på järnvägsstationen i underbara Uppsala. Sedan den dagen har vi aldrig varit åtskilda av mer än några futtiga mil; våra tankar har aldrig, inte ens för en sekund, lämnat varandra. I juni bestämde vi oss för att förlova oss, och det skedde den 10:e augusti på Hennickehammers Herrgård i Dalarna. Oh joy, oh happiness..!
Jag ska inte ens försöka förklara varför eller vad det är som gör att jag älskar honom så. Det är bara ett underbart faktum som jag välkomnar med öppna armar och kysser ömt tills jag slutar andas.
/Din Naemi