Arne anka och Feminismen

Hösten 1993 var det "kvinnliga perspektivet" på modet. Världens problem sades kunna lösas
bara kvinnor sattes på allehanda chefsposter, feminismen gick ut på bred front ...

- ... men ingen jävel är större feminist än jag ...
- håll käft arne.

- vadå? finns det någon som älskar kvinnor mer än jag?
- knip för fan!
... du gör bort dej!

- kom här lilla kussimullrullkulla, kom här och ge pappa en puss.
- arne

- förlåt honom, han har bara druckit lite för mycket.

- ja, jag vet! förlåt mig! förlåt mig för alla kvinnor som har
blivit våldtagna genom hela världshistorien!

- Det var jag som hallick åt Mariamagdalena, jag som brände Jeanne D´ arc på bål ...
jag som övertalade Edde Carlsson att vara så klantig att Anna greta Leijon blev
ställd inför Konstitutionsutskottet!

- Det är jag, vi män som uteslutande står för världens samlade onska! det är våra gener
som får oss att starta krig, som får oss att skövla och mörda och blotta oss för
söndagspromenerade gamla tanter.

- Krille! låt oss kollektivt krypa till skammens påle, kastrera oss och pumpa oss fulla
av östrogen så att vi äntligen blir lika helgonliknande varelser som kvinnan.

- Hell dig, o kvinna, du gudabenådade kreation, vars fel och brister endast är en fjärt
i jämnförelse med den manliga förtryckarmekanismens egofixerade brakshit.

- Nu går jag för att självmant upprätta mansförintarläger i anslutning till radio ellens
lokaler! Eva, låt oss inte säga farväl, endast adjö forever.

- Var sa brudarna?

- Några ville ge dig stryk, andra undrade hur länge sen du blev utsläppt ...

- puh! det finns hopp om kvinnligheten.