|
...
Metro Göteborg, Tisdag 8 februari
2000.
REVANSCHLUST KAN FÅ PERVERSA FORMER.
Första gången Lena nästan blev våldtagen
var utanför biblioteket i en av Stockholms kranskommuner. Hon
väntade på en kamrat när ett dussin jämnåriga killar kom
fram och ställde sig runt henne. ”Visa trosorna!” sa en
av killarna. ”Vill du knulla med mig?” sa en annan. Runt
omkring dom större grabbarna sprang några upphetsade 10-12
åriga småpojkar. Dom fnissade, skrattade och frågade:
”Har hon visat trosorna? Ska hon knulla?”.
Lena blev arg och frågade en av dom jämnåriga killarna:
”Varför säger ni så där?” Svaret blev ”Håll käften!
Ska du ha stryk!” Någon annan i hopen skrek: ”Ge henne
vad hon tål!”. Dom andra flinade. Lena var övertygad om
att hon i bästa fall skulle få stryk, i värsta fall bli våldtagen.
Cirkeln runt henne blev allt mindre. Till slut kom en lärare
förbi och undrade vad som pågick. Cirkeln bröts och Lena
kunde gå därifrån.
Det här är
bara ett exempel från Lenas tonår. Hon kan berätta om två
liknande, allvarliga, övergrepp och åtminstone ett halvt
dussin mindre hotfulla situationer. Plus alla gånger som
killar har skrikit ”hora” efter henne i skolan. För att
hon vågar säga emot eller bara hävdat sin åsikt.
Vid nästan alla tillfällen, inklusive exemplet i början av
texten, var det unga killar med rötterna i Latinamerika eller
Mellanöstern som förnedrade henne. Efter övergreppen drog
Lena slutsatser: ”Varje gång jag ser ett gäng
invandrarkillar vet jag att dom tycker att jag är en hora
bara för jag är blond och svensk. Därför umgås jag nästan
aldrig med invandrare.” Somliga kanske skulle kalla Lena för
”rasist”. Själv tycker jag att hon ger uttryck för en
naturlig reaktion efter en rad grova övergrepp, som alla följt
samma mönster.
Då återstår
frågan: Trakasserar alla unga killar med invandrarbakgrund
blonda kvinnor? Självklart inte. Men Lenas berättelse visar
på att det finns ett problem och det går inte att sopa under
mattan, det måste diskuteras öppet. Annars blir det
nazisterna och Sverigedemokraterna som tar hand om
diskussionen och föreslår sina destruktiva lösningar.
En bekant, som själv har arabiskt ursprung och själv växt
upp i en av Stockholms södra förorter, menar att många unga
killar med hans bakgrund får en negativ syn på svenska
kvinnor redan i hemmet. ”Föräldrarna tycker att svenska
kvinnor är lösaktiga. Dom säger till sönerna: ’Knulla gärna
svenska tjejer, men gift dig med en ärbar kvinna från vårt
hemland.’”
Det finns säkert andra förklaringar också. I en Lenas
hembygd är många invandrare arbetslösa. Här finns också många
sociala problem: splittrade familjer, missbruk,
bidragsberoende och en växande känsla av att vara en andra
klassens medborgare.
Revanschlusten
kan till slut ta sig perversa former. Eller som Lena säger:
”Dom här killarna njuter av att ha kontroll och kunna förnedra
andra.” Till det kommer en nöjesindustri – styrd av en väletablerad
svensk medelklass – som faktiskt säljer svenska flickor som
horor. Det ska vara avklätt och utmanande, brösten uppumpade
och väl exponerade. Helst det unga och oskuldsfulla, parat
med det vampiga och syndiga. Gamla fördomar späds på med
nya.
Lena har sambandet klart för sig. Därför kallar hon sig
numera för feminist. Ett av hennes mål är lika enkelt som
självklart: Kvinnliga elever ska kunna gå i skolan utan att
kallas ”horor” och trakasseras sexuellt på rasterna. Det
spelar ingen roll om killarna har vit, gul, svart eller brun
hudfärg, om dom växt upp i fattiga, splittrade hem, med
okunniga föräldrar och dåliga äldre förebilder –
kvinnofrid måste vara ett absolut krav i det svenska samhället.
Johan Hållén,
Frilandsjournalist.
|
