Riktigt bra vågor idag - vilket resulterar i att vi äntligen kommer upp på brädan och glider med några vågor.
   Helt underbart! Vilken känsla! Vi vrålar och skriker som stuckna grisar och alla inbitna surfare, som anser att vi mest är i vägen, undrar förstås vad det är som är så fantastiskt…

Roligt att vi slutligen fick uppleva detta, med tanke på att vi idag skall lämna vårt kära San Diego.

Vi åker en sista gång tillbaka till våra vänner på Mission Boulevard och tar där farväl (för gott…).
   Klockan 3.30 PM lämnar vi Amerikas västkust, redan med minnen som vi aldrig i våra liv skall glömma. Åtminstone jag skall någon gång tillbaka…

Vi färdas längs Highway No. 8 East och efter ca 250 km passerar vi statsgränsen till Arizona. Daniel somnar in som ett barn men då vi kommer fram till den jätteskylt som välkomnar oss till ’the Grand Canyon State’ blir jag tvungen att väcka honom; detta måste förevigas på bild.
   Då vi kliver ur vår air condition-tempererade bil möts vi av en hiskelig hetta. Det är något alldeles enormt vad varmt det är - och ändå börjar det bli kväll!

Vi knäpper våra bilder och skyndar in i bilen och fortsätter. I världsmetropolen Gila Bend, ca 200 km från den passerade gränsen, svänger vi in på ett billigt motel. Som vanligt tror de att de har att göra med två homosexuella män då vi begär att få ett rum med endast en queensize bed.

För de dollar vi sparar på detta knatar jag över gatan och inhandlar sex burkar Budweiser. Vi offrar ytterligare en quarter på en hink is från en automat och sätter ölen på kylning, åker bort till McDonalds och skaffar oss där varsin kartong Chicken McNuggets.
   Mums fili babba! Med Late Night på TV’n är succén ett faktum. Vi somnar sedan in till det dova brummandet från rummets AC-aggregat.

Återigen är Janne L och Daniel på väg…
 

Forsättning följer...
.
.