Då gjorde jag med min svartabörsbiljett i högsta hugg entré på Roskildefestivalens torra gula gräs och omedelbart uppstod en hatkärlek.

Kärleken till det sköna livet, musiken, stämningen, ölen, tetra-vinet och vädret.

Hatet till stanken från alla staket och bajamajor, luftmadrass istället för säng samt till den primitiva hygien man tvingas till.

Det var med blandade känslor man sjönk ihop i det knöliga tågsätet på väg hem igen.

Men fan vet om man inte står där och hoppar framför Grön scen nästa år igen...

Här finner ni bilder i fullständigt okronologisk ordning.

.
.

.
.