Döda tyska författare

Böll Heinrich :Det är med en viss tvekan jag släpper in honom i detta illustra sammanhang, men jag har läst några noveller som roat mig ofantligt. Min absoluta favorit är Nicht nur zu Wheinachtzeit. Jag kan inte den svenska titeln, men gissningsvis innehåller den stickordet jul. Novellen är en allegori över det Tyskland som reste sig efter kriget och är fantastiskt komisk. En mer allvalig och upprörande bok är "Die verlorene Ehre der Katharina Blum". Ställer mycket på sin spets, rättsväsende och journalister.

Hesse Herman: Narziss och Goldmund, Stäppvagen, Siddharta, Demian. Dessa verk kan jag rekommendera utan reservationer.För en förteckning över hans verk klickar du här. Han var oerhört produktiv, och som med allt annat i denna värld, var inte allt perfekt, men tillräckligt mycket för att få vilken författare som helst att fyllas av avund.

Kafka Franz:Processen. Skulle du inte orka läsa hela boken, så gå direkt till de sista raderna då du står i en affär eller ett bibliotek, de är otroligt starka i sin uppgivenhet. Annars har jag som läsarsevice lagt in den sista sidan nedan, tyvärr bara på tyska. Skulle någon som läst das Schloss kunna förklara för mig hur denna bok kan relateras till "Der Prozess" vore jag tacksam. Jag har endast upplevt den som en blekare kopia, men jag kan ha missförstått hela boken. Vidare har han skrivit en exceptionellt komisk novell vid namn förvandlingen.

Mann Heinrich: Der Untertan (undersåten) Kunde lika gärna skrivas idag. Byt ut Kejsare mot vilken person som helst med inflytande och det kryps.

Mann Klaus: Mephisto När jag hittar mitt ex i någon låda skall jag översätta några rader som är rent bibliska i sin stämning.

Mann Thomas:

Musil Robert: Mannen utan egenskaper. Detta är den knepigaste bok jag gett mig på. Jag skäms för att erkänna det, men det är en av de få böcker jag läst utan att avsluta den, inte för att den var dålig, långt därifrån, men den var så otroligt krävande. Jag vet inte hur den svenska översättningen är, men på tyska var varje mening så full av betydelse, att det tog mig för lång tid, och jag hade redan skuldsatt mig till biblioteket då jag bekände mig besegrad.

Süsskind Patrick: Parfymen är härlig. (denne författare lever, men han är undantaget på denna sida.) Senare har jag läst duvan, men den berörde mig inte nämnvärt. Den kunde lika gärna ha skrivits av någon svensk diskbänksrealist. Typisk tråkig modern europeisk nutidsroman, vars förlåtande drag är att den ändå någostans lyfter lite med hjälp av lite latinamerikansk ickerealism.