Gustaviansk byrå Gustaviansk byrå
 
Träets biologiska sammansättning 1,         Träets biologiska sammansättning 2
 

Om du vill titta på ett träslag, markera namnet och tryck på visa bild.

myWindow.document.write(""); myWindow.document.close(); }
Al: (Alnus glutinosa, Alnus incana) Främst i Sverige. Förekommer även i Finland, Norge, Ryssland. Förekommer ofta i Stockholmsarbeten, t.ex. i lådor.
Alrot: Senbarockskåp och möbler från Mälardalen. Även från Finland och Ryssland.
Alm och almrot: (Ulmus glabra) Europa, t.ex. Danmark och Nordtyskland. Förekommer i svenska provins arbeten. Även, men mer sällan, i Stockholmsarbeten.
Aramant, purpurträ, violetträ, blå ebenholts: Mycket populärt i Sverige, liksom i övriga Europa.
Asp: (Populus tremula) Förekommer ibland i lådarbeten i Sverige.


Björk: (Betula pubescens, Betula verrucosa) Sittmöbler i Sverige.
Bok: (Fagus silvatica) Sittmöbler i Frankrike, Tyskland, Danmark, England m.fl.
Bresilja, färnbock: Starkt röd. Använt till intarsia i Sverige och öriga Europa.
Buxbom: Tätaste och hårdaste gula träslaget. För ådror och andra intarsiaarbeten i Sverige och övriga Europa.


Ceder: Beteckning på ett stort antal virken av såväl barr- som lövträd. Förekommer ibland i svenska möbler.
Citronträ: Vacker gul ton. Som bottenfaner, ådror och friser. England, Europa och även Sverige.


Ebenholts: Sex arter. Svart, brunt och grönt. Tungt och tätt träslag. Användes sedan 1500-talet i möbler, mest det svarta. Populärt i Orienten och Europa. Svartfärgat lövträ förekommer som imitation av ebenholts.
Ek: (Quercus robur, Quercus petraea) Hundratals arter, i Sverige två arter. Möbelträ från medeltiden till våra dagar. Sjödränkt ek, som kan ha legat hundratals år i vatten är svartgrön, användes för intarsiadetaljer i Sverige och övriga Europa.
Enträ: (Juniperus communis) Lådträ i svenska möbler. Kan förväxlas med thuja.


Furu (tall): (Pinus silvestris) Som möbelträ i Sverige och Nordeuropa. Svensk furu är av hög klass med täta årsringar. På sydligare växtplatser, där furan växer snabbare, blir årsringarna glesare.


Gran: (Picea abies) Möbelträ i Europa, vissa delar i Sverige.


Idegran: Hårt fint träslag. Kan putsas nästan blankt. Vanligt i England.


Jakaranda, palisander, ostindiskt rosenträ (eng. rosewood): Mörkviolett träslag. Mycket vanligt i Europa, även Sverige.


Kungsträ (tysk. köningsholtz): Samlingsnamn på populära mörkvioletta träslag.
Körsbörsträ: Vanligt i provinsarbeten från bl.a. Frankrike och England.


Lind: (Tilia cordata) Fint trä för bildhuggeri. Lådträ i Sydeuropa.
Lönn: (Acer platanoides) Sverige, Europa. Vitgul färg. Främst i intarsiaarbeten men även för större möbelytor. I England och Frankrike ofta färgat i olika nyanser.


Mahogny: Ett tiotal mahognyarter finns. Kubamahognyn från Västindien har den högsta kvaliteten. luftträ. Europa. Specialitet för England under 1700- och 1800-talen. I Sverige från 1780-talet. Pyramidmahogny, dvs. faner från en stam som förgrenat sig i två grova stammar, användes mycket under empire och nyrokoko.
Makassar: Ebenholtsart. Bredrandig i mörkare och ljusare brunt.
Masurbjörk: Sverige, även Tyskland, Danmark och Finland.


Olivträ: Vackert tätt träslag från Sydeuropa. Förekommer bl.a. i svenska 1700-talsmöbler av hög klass, t.ex. en berömd rokokosekretär av L. Nordin, nu i Nordiska museet, som tidigare ansetts vara av valnöt, men som är utförd i olivträ.
Oxel: Liknar olivträ och har används på liknande sätt i svenska 1700-talsmöbler.


Padok (korallträ): Tre arter. Rosenträart från Burma är finaste sorten. Plommonrött till guldbrunt. I Sverige på finare 1700-talsmöbler.
Palisander: Se jakaranda.
Platan: I Frankrike och England, som intarsiafaner färgad i gråa toner. Finns det platan på en svensk möbel kan den vara utförd av Georg Haupt.
Plommonträ: Vanligt i svenska möbler. Faneras med både ljust ytträ och mörkt kärnträ så de bildar randig dekor. Modet att fanera randigt kom från Paris, där man använde bl.a. rosenträ på detta sätt under och Louis seize.
Pockenholts: Troligen det hårdaste av träslag. Användes knappast till möbler, möjligen till svarvningar.
Poppel: Sydeuropa, även Frankrike och England i intarsiaarbeten. Färgas också i olika nyanser.
Päronträ: Används ibland svartfärgat för att imitera ebenholts. Vackert träslag med mjuk yta. Populärt omkring 1900.


Rosenträ (eng. tulipwood): Förkommer i nio arter. Ett av de vackraste träslagen. Vanligt i hela Europa, kanske främst i Frankrike och England. I Sverige användes det mer sparsamt.


Sandelträ: Förekommer som inslag på 1700-talsbyråer i Sverige
Satinträ (eng. satinwood): I England under 1700-talet.
Sockerdan: Hårt rödbrunt trä.
Sockerkist: En cederträart, lik ljus mahogny. Material i sockerlådor från Västindien på 1700-talet.


Thuja: Barrträdssläkte, sex arter. Till faner användes slät thuja, som är likt svenskt enträ, och thujarot.


Valnöt: Cirka fem arter. Italiensk valnöt är finast. Populärt träslag ända sen renässansen. Även som rotfaner och pyramidfaner. Satinvalnöten användes under 1700-talet i England, i Sverige blev satinvalnöten populär under sent 1800-tal.


Ek, valnöt och mahogny har haft stor betydelse för möbeltillverkningen i många länder. I England indelas möbelperioderna efter träslag; ekperioden före 1670, valnötsperioden 1670-1730, mahognyperioden 1730-1810.


Möbelträslag som används/har använts


Al: (Alnus glutinosa, Alnus incana) klibbal, växer i mellersta och södra delen av landet. Färg gulvit övergående i rödbrunt, nyfälld ljusröd. Årsringarna knappt synliga. Veden lös och i torrt tillstånd lätt, krymper och slår sig föga. Användes till blindträ för fanerade möbler samt för invändig inredning i billigare möbler. Gråal växer i norrland. Färg vit, hårdare virke än klibbalen. På stammen bildas ofta ansvällningar, vilka jämte rotpartiet lämnar ett masurliknande virke, som uppsågat till faner på grund av sin vackra, rörliga struktur ofta använts till inläggningar.
Alm: (Ulmus glabra) mellersta och södra Sverige. Splinten ljust grågul, kärnveden gulbrun till mörkbrun. Årsringarna tydligt framträdande. Hårt, fast virke med stora öppna porer. Till faner användes övervägande tysk eller polsk alm som har jämn och rätvuxen struktur och erhålles i stora breddar. Den tyska almen är ljusare i färgen än den ssvenska från ljust grågul till gråbrun. Av rotpartiet erhålles ett mycket vackert virke. Almrotfaner i större stycken har importeras till största delen från Frankrike.
Ask: (Fraxinus excélsior) växer i mellersta och södra Sverige som enstaka träd tillsammans med andra träslag, sällan i större bestånd. Ytveden är grå-gul-vit, kärnveden ljust gråbrun. Årsringarna tydligt framträdande. Träet är segt, elastiskt och hårt. Har ej haft stor användning till möbler. Som verktygsskaft har ask med fördel använts. Liksom på al bildas ansvällningar på stammen, av vilket askrot erhålles. Askrotfaner är ljusare och mer småkrusigt än alm- och alrot.


Björk: (Betula pubescens, Betula verrucosa) är det inom möbeltillverkningen mest använda träslaget. Allt efter de olika växtställena blir björken av olika beskaffenhet. Björk som växer i gynnsam jordmån får raka vedfibrer, blir lättkluven och lös, kallas glasbjörk. Den vresiga björken med vågig eller flammig yta är masurbjörk. Endast de sjukliga ansvällningarna som kan uppstå på björkstammar kallas på fackspråk för masur. Färgen på dessa masurknotor är gulbrun med svartbruna streck och punkter. Den släta glasbjörken är till färgen vit, masurbjörken, flammig björk, ljust grågul, fast, tätt och elastisk. Torkar sakta men sväller lätt då den utsätts för fuktighet. Knivskuret och svarvat björkfaner antar genom stockarnas kokning en ljust rödaktig färgton. Det svarvade faneret säljs under olika beteckningar allt efter ytans livliga teckning såsom osorterad, halvflammig, helflammig.
Bok: (Fagus silvatica) rödbok, växer i sydligaste Sverige. Färgen är gråbrun eller grågul med dragning åt rött. Årsringarna omärkliga, ytan småprickig genom de tydligt tecknade märgstrålarna, vilka ibland kan ge ytan ett flagigt utseende. Veden är tät, hård och tung och lätt klyvbar i märgstrålarnas riktning. Rätt betsad liknar den valnöt. De till Sverige importerade franska sittmöblerna är till största delen tillverkade av bok.


Ek: (Quercus robur, Quercus petraea) växer i mellersta och södra delen av landet. Eken är det svenska träd som kan uppnå högsta åldern, "tusenåriga ekar". Årsringarna är väl framträdande med grova porer. Ytveden på unga stammar är gråvit, på äldre träd mörkare. Kärnan är gråbrun. Eken är vårt starkaste och varaktigaste träslag. Det torkar ytterst långsamt. Den svenska eken används endast till ringa del inom den finare möbelindustrin eftersom den är vresig, kvistig och hård. Tysk, amerikansk och japansk ek lämnar ett rätvuxet trä i stora bredder. Tysk ek är en handelsbeteckning på ek från såväl Tyskland som ett flertal länder öster och sydost därom. Den tyska eken är ljusare än den svenska, amerikansk ek går över i gråbrunt mot rött och den japanska eken är gråvit.


Fur: tall (Pinus silvestris), är vårt lands viktigaste träslag. Där jordmånen är passande växer den fort, får rak, grenfri, hög stam. Vedens färg är blekt rödgul till gulvit. Årsringarna tydligt synbara med markerade mörkare kärna och ljusare splint. Veden är medelhård och mycket varaktig på grund av sin hartsrikedom, luktar starkt av kåda. Den hartsrika norrlandsfuran är lämplig till byggnadsmaterial medan furu från mellersta delen av landet ger det bästa möbelvirket.


Gullregn: kärnveden är grönbrun till färgen men mörknar med tiden. Den omges av ett tunt lager ytved som har beständig, gulvit färg.


Hagtorn: (Crataegus monogyna) hårt virke. Kärnveden är ljusbrun, ytveden svagt rödaktig.
Hägg: (Prunus padus) gulbrun kärnved och något ljusare ytved. Den är mjuk och har förr används till vapenstockar.


Lind: (Tilia cordata) växer i mellersta och Sverige upp till södra Norrland, ofta planterad som alléträd. Veden är vit, mjuk och seg, utan synliga porer, lättkluven och lätt att bearbeta och kan med fördel användas för bildhuggeriarbeten eller till blindträ i möbler.
Lärk: (Larix decidua) lärkträ används till båtbyggeri tack vare sin hartsrikedom och därmed hållbarhet. Virket är gulvitt med rödbrun kärna, ganska mjukt.
Lönn: (Acer platanoides) frukträ, användes ofta för inläggningsarbeten. Veden är ljust grågul med dragning åt rödbrunt. Årsringarna ej synliga varför ytan får ett slätstrucket utseende. Med kemikalier genomfärgas träet svart och användes inom möbeltillverkningen såväl i form av faner som massivt trä, är till största delen importerat.


Utländska möbelträslag som används/har använts


Abachi: växer i västra Afrika, Nigeria. Färgen är grå-grön-gul. Årsringarna svagt framträdande, löst, lätt trä, ett utmärkt material till blindträ och kontrafaner.
Amarant: växer i Sydamerikas ekvatorialområde, Guayana och Brasilien. Färgen är vid användning i möbler lila, men nysågad rödbrun. Tungt, fast trä med svagt synliga årsringar. Användes i stor utsträckning som faner i gustavianska stilmöbler.
Amboina: från Moluckerna, Amboina och andra öar i Stilla havet. Saluföres som masurfaner i mindre format. Färg gulröd till gulvit, tät yta med vackert prickig eller masurvresig teckning.
Avodire: afrikansk björk är till färgen vitare än svensk björk med hård, fast yta. Saluföres även som pyramid-faner, vilket har en livlig struktur.


Bubinga: växer på Ekvatorialafrikas atlantkust, är röd-brun-lila med kraftigt framträdande årsringar, fast och medelhård ved. Saluföres i faner även som pyramid.
Buxbom: växer som häckbuskar i Sverige, som träd i medelhavsländerna och i Ostafrika, i Abessinien, varifrån det hårdaste virket erhålles. Färgen gulvit, tät, hård, svagt fet yta, som ej nämnvärt angripes av bets. Användes buxbom till ådror och inläggningar kan omgivande trä betsas med vanliga färgbetser, varvid buxbomträdet
bibehåller sin ursprungliga gulvita färgton.


Ceder: libanonceder, är ett barrträd som växer i Mindre Asien och andra medelhavsländer, till färgen gulbrun, mjukt trä, välluktande. Lövträdet ceder växer i Centralamerika och på de Västindiska öarna tillsammans med mahognyträd. Virket är ljust rödbrunt, löst lätt och välluktande. Användes som faner invändigt i förvaringsmöbler.
Citronträ: från Indien och Centralamerika. Färg skarpt gul, hårt trä, struktur endera långstrimmig eller med små vågformiga tvärstrimmor.
Courbaril: se Gonzales d´Alvez.


Ebenholz: växer i de tropiska länderna, i Afrika, Indien, Kina och Stilla havsöarna. Det till Sverige importerade indiska eller siamesiska trädet har svart kärna och ljus-grå-gul slint. Kärnträdet växlar i färg från djupsvart till mörkt brun eller går över i grönt, beroende på i vilken del av världen det växt. Madagaskarebenholz är brunsvart, makassar brun- och svartrandig omväxlande med ljusare strimmor. Mörkt rödbrun ebenholz växer sparsamt i Mellanamerika och säljes under namnet grenadill. Ebenholz är det tätaste av alla träslag, hårt och tungt.


Gabon: (okumé) är ett om mahogny påminnande trä, ljust grå-brun-lila, lätt, löst. Användes som blindträ för finare fanerade möbler samt som kontrafaner. Växer i Västafrika.
Gullträ: guldmahogny, (eng. Yellow-wood, tyska Gelbholz) växer i Ostafrika och Mellanamerika, är i färgen gul till orangefärgad med markerade teckningar i mörkt grön-brun ton.
Gonzales d´Alvez: växer i tropiska Sydamerika. Färgen är gulbrun med kraftigt markerade mörkbruna ränder, hårt, fast virke.


Hickory: växer i Nord- och Mellanamerika. Färg gulbrun med jämn struktur, segt och hårt trä. Användes sällan i möbler men är utmärkt till verktygsskaft och skidor.


Jacaranda: finns i en mängd olika färger och strukturer, från ljusgul till svartlila. Från tropiska Sydamerika kommer den gråbruna, vackert tecknade riojacarandan, även den ljusgulbruna jacaranda-envaca, röd jacaranda med insprängda olika färger. Mexikansk jacaranda kallas cocobolo. Ostindisk jacaranda växer i Indien och på Stilla havets öar, är till färgen övervägande mörklila med vacker jämn randning i mörkare ton. Kännetecknande för är en svag kryddlukt. Har fast, hård yta, tungt.


Kungsträ: (Königholz) växer i Indien och på Madagaskar. Färg rödbrun med lilafärgade svagt synliga strimmor, är hårt, tungt, fast och varaktigt.


Laurellträ: saluföres som rotfaner i mindre stycken, är rödbrunt med livlig teckning, småflammigt. Från Västindiska öarna.


Mahogny: växer i Mellanamerika, Honduras, på de Västindiska öarna, Kuba. Hondurasmahognyn är ljust rödbrun med svag teckning, medelhård men tät och fast. Kubamahognyn är mörkare till färgen, mörknar med åren till mörkbrun, blir hård och tung. Från Västafrika exporteras ett antal träslag som går under namnet afrikansk mahogny och har ungefär samma färg och struktur som amerikansk mahogny. Sapelia har jämn randig yta, gråröd. Även släktet Khaya används.
Makassar: se ebenholz.
Maple: (sockerlönn) växer i Sydeuropa och Nordamerika. Den senare har ofta ytan översålad med små rundlar, ögon, och kallas för fågelögelönn.
Makoré: afrikansk päron har slät och jämn struktur, gulbrun med dragning åt rött. Finns även med flammig yta. Från Västafrika.


Oliv: (oljeträd), växer i Sydeuropa och Mindre Asien. Är gulbrun med dragning åt grönt med mörkbruna ränder. Är tungt, fast hårt och varaktigt.
Ormträd: (eng. Snakewood, tyska Slangenholz) även kallat letterholz eller tigerträ, växer på nordkusten av Sydamerika samt några av Västindiska öarna. Till färgen mörkt rödbrun med små svarta tvärgående teckningar, är hårt fast och tungt, ett bland de dyrbaraste träslagen.


Padok: växer i Västafrika, Indien, Kina. Ett fast hårt trä, skarpt rödbrunt med små mörka streckningar, eller gulbrunt med skiftningar mot lila.
Peroba Rosa: tulpanträd, Pau de rose, växer i Brasilien och Peru, är till färgen gul-grå-röd med mörkare gråröda ränder, hård och tät yta.
Pine: nordamerikansk furu, har flera arter, Pitch pine, gulbrun, Oregon pine, ljust gulröd, Yellow pine, ljust grågul, importeras för användning inom båtbyggeri och i ringa utsträckning som blindträ i möbler.
Platan: Västindisk lönn växer på de Västindiska öarna, är till färgen ljust brunröd, med mörkare randning i samma färgnyans, ofta tvärstrimmigt med glänsande skiftningar. Platan växer även i medelhavsländerna och Västafrika.
Pockenholz: (guajakträ) är ett av våra hårdaste och tyngsta träslag innehållande feta hartser, med fast, fet yta. Färg grönbrun med svagt synliga mörkare årsringar. Växer på de Västindiska öarna och i norra Sydamerika. Användes med fördel till "sula" på hyvlar.
Poppel: växer visserligen i Sverige men det trä, som användes vid möbeltillverkning importeras från mellersta och södra Europa. Färgen är ljust gråbrun eller grågrön. Löst, lätt trä, slår sig knappast; användes med fördel som blindträ och kontrafaner i bättre möbler.


Rosenträ: växer dels i Indien och västra Afrika dels i Brasilien och på de Västindiska öarna. Färg skär med röda ränder eller skarpt röd med mörkröda ränder. Hård, fast yta, ett av de vackraste träslagen.

Sandel: från Indien och Ceylon är till färgen mörkröd med stora porer, hård fast yta, aromatisk lukt.
Satinvalnöt: växer i Nord- och Centralamerika, Indien och Ceylon. Färg grå-brun-gul, löst men tätt trä.
Sorocaba: är till färgen ljusröd utan synliga årsringar eller andra teckningar, varför ytan verkar "död". Växer i Brasilien.
Sykomorlönn: från Sydeuropa är det till färgen ljusaste av alla inom möbelsnickeri använda träslag. Ytan hård och tät.


Teak: indisk ek, Indien, Thailand och öarna i Stilla havet. Färg brun med något mörkare årsringar, luktar svagt garvsyra, innehåller harts varför ytan verkar fet och hård. Det mest varaktiga av alla nu använda träslag.
Thuja: växer i form lik enbusken, varför den uppsågad saluföres endast som rotfaner. Har en vacker masurmönstrad hård yta, rödbrun med mörkbruna punkter och virvlar; från Mellanamerika och Ostasien.


Valnöt: växer i medelhavsländerna, Kaukasien samy i Nordamerika. Handelsbeteckningen för sydeuropeiskt valnöt är "italiensk valnöt". Den är till färgen gråbrun med mörkare teckningar. Amerikansk valnöt är rödbrun, rakvuxen, något lösare och lättare än europeisk valnöt. Den senare är ljust gråbrun med mörkbruna till svarta oregelbundet gående randningar, övervägande flammig.
Violträ: är en acasiaart som växer i Australien. Färgen brunlila, hårt, tungt trä, fast yta.
Wovonarot: kommer från Nordamerikas stillahavskust av redwoodträdet. Färgen tegelröd med masurvirvlar och solfjäderformade vågpartier. Ytan är ofta översållad med små runda hål.


Ybam: pepparträ, växer i Brasiliens urskogar. Är till färgen grå-grön-brun med mörkare randning eller småflammig. Luktar starkt garvsyra eller peppar.


Zebrano: växer i Västafrika. Bottenfärgen är grågul med kraftigt markerad mörkbrun randning, "zebrarandig".

Oh´ yeah! Webbmaster R Söder, Mariestad.
För kontakt: