Operan är ett scendrama som helt eller delvis sjungs till instrumentalt ackompanjemang. De innehåller i regel vokala partier för enskilda solister (recitativ, arior mm), ensembler av solister (duetter, terzetter mm) och ofta även kör, dessutom i allmänhet enstaka instrumentalstycken (ouvertyrer, mellanspel, balettmusik mm). Operan är främst en konstart där man lägger an på det festliga oftast är detta en musikform av allkonstverk.

Föregångare till operan är medeltidens liturgiska dramer och pastoraldramer som gjordes under renäsanssen. I regel var detta strävanden att återuppväcka de gamla grekiska dramat och började främst i Florens. Den första operan skapades omkring år 1600 i Italien. Den första kända operan skapades av Jacopo Peri och handlade om Dafne, denna opera är dock försvunnen. Den mest kände operakompositören vid denna tidpunkt var Claudio Monteverdi som skrev bl a Orfeo och L' incoronazione di Popea (Popeas kröning). Senare italienska operakompositörer under 1600-talet är bl a Monteverdis elev Francesco Cavalli.

Även i Frankrike utvecklades operakonsten under 1600-talet med kända kompositörer som Jean Baptiste Lully med operor som Alceste. Lullys operor blev mycket populära under Ludwig den XIV:s tid.

I England utvecklades operan av tonsättare som Henry Purcell, vars mest kända operor är Dido and Aeneas och The Fairy Queen. Stor betydelse för den engelska operan har William Shakespeares författarskap.

I Tyskland och den tyskspråkiga delen av Europa blev musikinslag i allsköns skådespel mycket vanligt under senare delen av 1600-talet. Georg Friedrich Händel skrev under sin tid i Tyskland och England ett flertal operor som t ex Rinaldo, Tamerlano och Serse. Den stora förändringen inom operans värld kom dock senare med Christoph Willibald Gluck och hans verk som t ex Orfeo ed Euridice.

Under wienklassicismen är Wolfgang Amadeus Mozart den store operakompositören (inte minst mätt i antal verk) med operor som: Die Entfürung aus dem Serail (Enleveringen ur seraljen), Le nozze di Figaro (Figaros bröllop) , Cosi fan tutte och Die Zauberflöte (Trollflöjten). Andra stora wienklassikiska namn är Joseph Haydn, Luigi Cherubini och Ludwig van Beethoven med operor som Il mondo della luna (Från jorden till månen), Medea och Fidelio.

Runt år 1800 tillkommer en rad stora operor i Italien inte minst av Gioacchino Rossini. Verk av honom är t ex Il barbiere di Siviglia (Barberaren i Sevilla), La gazza ladra (Den tjuvaktiga skatan) och Guillaume Tell (Wilhelm Tell). Andra verk av italienare är L'elisir d'amore (Kärleksdrycken) och Lucia di Lammermoor av Gaetano Donizetti samt Norma och I puritani (Puritanerna) av Vincenzo Bellini.

Den italienska operan dominerade i Tyskland fram tills Carl Maria von Weber kom med sina operor Der Freischütz (Friskytten) och Euryanthe.

I Frankrike utvecklades en särskild operastil, s k opéra-comique. Kända verk inom denna stil är Les hugenots (Huggenotterna) och L'africaine (Afrikanskan) av Giacomo Meyerbeer samt Le postillon de Longjumeau (Postiljonen från Longjumeau) av Adolph Adam (även känd för sin Julsång: O helga natt).

Före Richard Wagner kan nämnas tyska operor som Zar und Zimmermann (Tsar och timmerman) av Albert Lortzing och Die lustige Weber von Windsor (Muntra fruarna i Windsor) av Otto Nicolai.

Till de stora operatonsättarna under en stor del av 1800-talet hör Richard Wagner. Flera av hans verk är mycket gigantiska och har en speltid på flera timmar. De är kan man säga totalverk med musik, sång och handling. Hans mest berömda verk är: Tannhäuser, Der fligende Holländer (Den flygande holländaren), Lohengrin, Die Meistersinger von Nürnberg (Mästersångarna i Nürnberg), Parsifal, Cola Rienzi (Rienzi den siste romerske tribunen, tyvärr Adolf Hitlers favoritopera), Tristan und Isolde samt Der ring des Nibelungen (Nibelungens ring) med delarna Das Rheingold (Rhenguldet), Die Walküre (Valkyrian), Siegfried och Götterdämmerung (Ragnarök).

Samtida med Wagner är italienaren Guiseppe Verdi med ett flertal mycket stora och berömda verk. I hans mångårigt långa produktion kan nämnas operor som: Macbeth, Rigoletto, Il Trovatore (Trubaduren), La Traviata, Un ballo in maschera (Maskeradbalen), La forza del destino (Ödets makt), Don Carlos, Aida, Simone Boccanegra, Otello och Falstaff.

I 1800-talets Frankrike kan nämnas andra operatonsättare som Hector Berlioz med Trojanerna, Charles Gounod med Faust, Jacques Offenbach med Les contes d'Hoffman

(Hoffmans äventyr), Georges Bizet med Carmen, Jules Massnet med Manon, Leo Delibes med Lakme, Claude Debussy med Pelleas et Melisande och Camille Saint-Saëns med Simson et Delila.

I fyrtio år var Verdi den helt dominerande operakompositören i Italien. En ny epok startade på 1890-talet den s k verismen (naturalismen). Ämnena i dessa operor var oftast hämtade från det vardagliga livet. Framträdande verister är Pietro Mascagni med Cavalleria rusticana (På Sicilien) och Ruggiero Leoncavallo med I Pagliacci (Pajazzo). Den främste veristen kan dock sägas vara Giacomo Puccini med verk som: Le villi, Manon Lescaut, La Boheme, La tosca, Madama Butterfly, La fanciulla del West, La Rondine, Triptyken (dvs Il Tabarro, Suor Angelica och Gianni Schicchi) och Turandot.

I Tyskland efter Wagner kan nämnas operakompositörer Engelbert Humperdinck med Hänsel und Gretel (Hans och Greta), Walter Braunfels med Die Vögel (Fågeln, Entartete Musik enligt nazisterna) och Hans Pfitzner med Palestrina. Det stora namnet är dock Richard Strauss med verk som: Salome, Elektra, Der Rosenkavalier (Rosenkavaljeren), Ariadne auf Naxos (Ariadne på Naxos), Die Frau ohne Schatten (Damen utan skugga), Arabella, Die Schweigsame Frau (Tysta damen med text av Stefan Zweig, Entartete enligt nazisterna), Der Friedenstag (Fredsdagen) och Capriccio.

Senare delen av 1800-talet innebar även ett uppsving för den nationella operan. Inte minst gäller detta den ryska operan. Tidigt hade den i hög grad influerats av italiensk opera bl a genom italienska kompositörer varit verksamma i Ryssland. Den första kända ryska operakompositören är Michail Glinka med operorna Ivan Susanin (Livet för Tsaren) och Ruslan e Ludmila. Andra kända kompositörer är Modest Musorgskij med Boris Gudonov, Pjotr Tjajkovskij med Jevgenij Onegin och Pikovaja dama (Spader dam), Alexandr Borodin med Knjaz Igor (Furst Igor) och Nikolaj Rimskij-Korsakov med Sadko.

Även i övriga Östeuropa finns ett flertal kända operakompositörer som t ex tjeckerna Bedrich Smetana med Prodana nevesta (Brudköpet), Antonin Dvorak med Krala uhlir (Kungen och kolaren), Rusalka och Armida, Leos Janacek med Katia Kabanova och Lyska Bystrovska (Den listiga lilla räven). I Ungern finns bl a Zoltan Kodaly med Hary Janos och Bela Bartok (Entartete Musik enligt nazisterna) med Herzog Blaubarts Burg (Riddar Blåskäggs borg).

I Spanien skrivs zarzuelor under främst senare delen av 1800-talet. Zarzuela kommer från namnet på ett kungligt slott. En av de mest kända operakompositörerna är Manuel de Falla som skrev La vida breve.

Även i Norden finns en lång operatradition. I Danmark skrev bl a Carl Nielsen operan Maskerade. I Sverige kan nämnas Adolf Fredrik Lindblad med Frondörerna, Franz Berwald med Estrella de Soria, Andreas Hallen med Waldemarskatten, Wilhelm Stenhammar med Tirfing, Vilhelm Peterson-Berger med Ran och Arnljot, Ture Rangström med Kronbruden, Kurt Atterberg med Bäckahästen, Hilding Rosenberg med Resan till Amerika, Lars Johan Werle med Tintomara samt Karl-Birger Blomdahl med Aniara. I Finland kan nämnas Leevi Madetoja med Österbottningar och Aulis Sallinen med Ryttaren och Det röda strecket.

I USA skriver George Gershwin operan Porgy and Bess och Gian-Carlo Menotti Amahl and the night visitors.

Under Sovjetunionens tid är några operakompositörer värda att nämnas. Dessa är Dimitri Sjostakovitj med Katarina Ismailova (även kallad Lady Macbeth från Mzensk) och Sergej Prokofiev med Ognennyj angel (Eldängeln).

Dagens opera är mycket varierande med många olika riktningar. Bland inflytelserika operakompositörer under detta sekel kan nämnas Alban Berg med Wozzeck och Lulu, Paul Hindemith med Mathis der Mahler, Arthur Honegger med Antigone, Darius Milhaud med Cristophe Colomb, Igor Stravinskij med Rakes progress (Rucklarens väg), Ernst Krenek med Jonny spielt auf, Kurt Weill med Die Dreigroschenoper, Arnold Schönberg med Moses und Aron samt Benjamin Britten med Peter Grimes.

En rad operakompositörer tvingades lämna det tredje riket eller utrotades av nazisterna. Bland dessa kan nämnas Hans Krasa, Viktor Ullmann, Erich Wolfgang Korngold, Pavel Haas och Alexander von Zemlinsky. Detta avbräck har i likhet med de två världskrigen satt sina spår inom operahistorien.

Naturligtvis finns det en rad andra trender och tendenser inom den moderna operan och dess kompositörer.

Verk av flertalet i texten omnämnda tonsättare finns i moderna skivinspelningar, en del klassiska inspelningar finns numera överförda till moderna Cd-skivor. Arior och körer från de mest kända operorna finns även inspelade liksom höjdpunkter ur en del operor.