Den ekonomiska utvecklingen i vårt land, i likhet med i övriga industriländer, har i hög grad kännetecknats av strukturella omvandlingar och en samtidig snabb tillväxt. Alla förändringar inträffar med varierande intensitet och hastighet. Under efterkrigstiden har förändringarna livligt uppmärksammats i den politiska debatten. Orsakerna och konsekvenserna har inte minst uppmärksammats i massmedia. Uppfattningarna om riktningen och styrkan i utvecklingen är mycket divergerande. Det som i hög grad bidragit till förvirringen i debatten är de mycket olika måluppfattningarna mellan individens och samhällets mål.

Den strukturella utvecklingen beror på en rad processer. I och för sig vore det önskvärt att fördjupa sig i varje enskild process, men ett sådant arbete kräver noggranna och penetrerande undersökningar av alla tänkbara utvecklingsalternativ och är därför praktiskt taget omöjliga att genomföra. Om å andra sidan helheter studeras så ökar risken för att många intressanta aspekter blir förringade. En nackdel med separata studier är att dessa inte sätts i relation till varandra. Flera separata studier kan dock skapa underlag för en helhet.

Många av de förändringar som sker räcker var för sig till omfattande undersökningar. Då en lista över dessa förändringar kan göras mycket lång är det i regel nödvändigt att begränsa undersökningarna till någon eller några områden/frågeställningar. Intressanta områden är: arbetsmarknads-, näringslivs-, transport- och EU-frågor. Viktigt i detta sammanhang är naturligtvis de politiska överväganden som styr.

I samband med ekonomisk tillväxt och utveckling uppstår i regel frågan om vad som menas med strukturförändringar på arbetsmarknaden. Än finns inte någon enhetlig definition av strukturförändringar. Att mäta strukturförändringarnas takt och omfattning låter sig inte göras på samma sätt som t ex produktionstillväxten. Strukturförändringarna

är snart sagt oändliga till antalet där varje försök till meningsfull definition lätt blir en övning i semantik. Inte minst beror detta på att flertalet av dessa förklaringar och teorier är avhängiga olika politiska uppfattningar.

Problemkomplexet strukturförändringar hör i hög grad samman med ekonomisk tillväxt och överlevnads aspekter. Allt sedan kapitalismens genombrott har försök gjorts till att finna teorier rörande den ekonomiska tillväxtens grunder och förutsättningar av bl a Adam Smith, Thomas Malthus och Karl Marx. Teorierna om ekonomisk tillväxt kan delas upp i två huvudkategorier. Den ena rör ekonomisk tillväxt i de utvecklade kapitalistiska länderna, medan den andra rör de underutvecklade ländernas tillväxt.

Trots att den ekonomiska tillväxten går skilda vägar i olika länder finns vissa gemensamma karaktäristiska förutsättningar. Den ekonomiska tillväxten kräver i första hand tillgång till olika produktionsfaktorer som arbetskraft, kapital och naturtillgångar. Det är vidare nödvändigt att dessa produktionsfaktorer är organiserade på något vis samt att det finns ett minimum av tekniskt kunnande för att styra produktionsprocesserna.

I det kapitalistiska systemet bestäms insatserna av produktionsfaktorer av privatekonomiska lönsamhets krav för kapitalet. För att kunna sysselsätta flera eller för att tidigare outnyttjade resurser så måste det i flera fall ske en ökning av produktionsmedlens omfattning i form av maskiner, redskap mm. Till detta krävs förändringar i produktionsprocesserna som i sin tur kräver införandet av ny teknik. Den för åstadkommande av ekonomisk tillväxt viktigaste faktorn är nettoinvesteringar. Möjligheterna till nettoinvesteringar beror samtidigt på kapitalackumulationen (den process där kapitalet växer och anhopas). Varje kapitalackumulation blir ett medel till en ny ackumulation, vilket i sin tur medför växande koncentration av produktionsmedlen.

De förändringar som sker i den ekonomiska aktiviteten betecknas ofta som strukturförändringar. Dessa förändringar är inte endast en följd av den ekonomiska tillväxten utan också en förutsättning för denna. Strukturförändringar beskrivs vanligen som en direkt följd av enskilda producenters strävan att i första hand öka sin vinst (profitmaximering). Dock torde även i andra rent kapitalistiska andra faktorer inverka, t ex sociala eller kulturella målsättningar. Som exempel på strukturförändringar kan nämnas olika grader av specialisering, stordrift och arbetsdelning. Denna utveckling medför bl a ökande centralisering och koncentration av kapital, vilket kan noteras av ökande fusioner och samarbetsavtal mellan förtag. En speciell geografisk dimension av problematiken kring strukturförändringarna är de förändringar som inträffat i lokaliseringen av olika aktiviteter.

Oftast uppstår problem hur man kan mäta/studera de förändringar som sker på arbetsmarknaden, inom transportsektorn och i näringslivet totalt sett. Möjligt är att använda bl a antal produktionsenheter/verksamhetsställen, produktionsvolymen mätt i kvantiteter, produktionsvolymen mätt i saluvärde, produktionen mätt i förädlingsvärde, industrianläggningarnas och tomtmarkens storlek, realkapitalets storlek, energiförbrukningen, förbrukningen av råvaror i kvantitet, antal sysselsatta (förvaltningspersonal, män, kvinnor), antal arbetstimmar samt lönekostnadernas och övriga kostnaders storlek.

Intressanta frågeställningar när det gäller arbetsmarknadens och näringslivets utveckling och förändringar är t ex: beroendeförhållanden mellan olika verksamheter, teknologiska förändringar av olika slag, marknadernas utformning och konkurrensförhållanden, myndigheternas insatser, naturmiljöns kapacitet, arbetsmarknadens dynamik (dvs hur snabbt omställningarna sker), konsekvensanalyser, alternativa analyser samt olika scenarios över önskad utveckling.