Barockens stora tro till auktoriteter utsattes under senare delen av 1700-talet för kritik från de s k upplysningsfilosoferna, vilka i stället hyllade förnuft och erfarenhet. Inom tonkonsten eftersträvades balans och klarhet.

Wienklassicismens viktigaste förelöpare är den äldre Wien- och Mannheimskolan jämte Johann Sebastian Bachs söner Carl Philip Emanuel Bach och Johann Cristian Bach. Betydelse har också tonsättare som Willi Christobald Gluck.

Wienklassicismen i musikhistorien omfattar tidsperioden mellan ca 1770 och 1830, dvs åren från Joseph Haydns mogna år och Wolfgang Amadeus Mozarts ungdom till Ludwig van Beethovens och Franz Schuberts död. Wienklassicismen domineras helt av dessa fyra mästare som under en del av sina liv verkade och bodde i Wien. Dessa mästares verk visar dock endast i viss grad några klassicistiska drag. Ludwig van Beethoven och ännu tydligare Franz Schubert tillhör i flera hänseende romantiken. Den wienklassicistiska musiken har mer än någon annan epok blivit klassisk. I synnerhet gäller detta såväl den symfoniska musiken som kammarmusiken. Gemensamt för representanter för wienklassicismen är det stora intresset för instrumentalmusik. Utmärkande är fullt utvecklad dur/molltonalitet (med stark övervikt för dur).

Vanligt under wienklassicismens tid är att man lyssnade till musik i slutna sällskap. Man lyssnade till orkester eller spelade själv i mindre sällskap. En av epokens viktigaste musikformer kom att bli stråkkvartetten. Dessa kvartetter spelades ofta av amatörer. I de senare symfonierna av Joseph Haydn och Wolfgang Amadeus Mozart finns den moderna symfoniorkesterns huvuddrag med flöjter, oboer, klarinetter och pukor samt stråkinstrument. Det är visserligen samma instrument som i barocktidens orkester men ordnade och utnyttjade på ett annorlunda sätt. Cembalon försvann samtidigt som gene-ralbasen övergavs.

Några av de mest kända tonsättarna inom wienklassicismen är: Joseph Haydn, Michael Haydn, Carl Ditter von Dittersdorf, Luigi Boccherini, Wolfgang Amadeus Mozart, Luigi Cherubini, Ludwig van Beethoven, Franz Schubert , Jiri Vanhal och Leopold Kozeluh .

Min avsikt är inte att ge någon historisk expose över den wienklassicistiska musikens utveckling utan snarare ge exempel på några av de kända kompositörerna.

När det gäller CD-inspelningar av musik från wienklassicismen är marknaden gigantisk. Inte minst gäller detta tonsättare ovan nämnda tonsättare som Joseph Haydn, Wolfgang Amadeus Mozart, Ludwig van Beethoven och Franz Schubert. Av många anses Beethoven vara musikhistoriens störste tonsättare.