BACK IN BUSINESS

En kall vinter. Hade slaggat i en trapp på Blekingegatan under hela senvintern, hittade runt vårkanten en lya på söder. Fuckin expensive. 5900 i månan för en sketen tvåa på 43 meter. Inga problems. Hittade en outtömd kanal i mina gamla bankfonder. Pröjs hade aldrig varit dealen för Wolfie. Alltid stålar på fickan. Visst, lite tomt from time to time. Men alltid med möjligheter till nya pix.

Tiden hade kommit för att ta sig tillbaka i business. Först reka läget med bilar därefter chacka en lagom kärra. Koll i SVD/DN. Några fynd här och var. Ut till Kungens Kurva. Lätt fixat med lite cash. En Chevy Van -93. 5000 mil. Skinnklädsel, ACC, farthållare, automatlåda. Kastade ut baksätet, inredde med tältsäng och lasthyllor. Det var dags för del B av ”The Plan”.

Öppnade det gamla förrådet ute i Tumba. Dammet yrde. En tom ölburk i dörröppningen avslöjade när Wolfie senast varit här. ”Bäst före 03-01-78”. Det var som fan. Han hade tagit sig ut till Tumba någon gång under den period som han kallade ”Snö-stormen”. Men nu var han här. Minnena haglade över honom vid åsynen av den gamla utrustningen. Fendern fanns där, Marshallstärkarna, PA:t. Allt de hade kånkat runt i sina folkabussar genom Europa. Under sextiotalet var det enkelt att genomföra turne. Nu måste man ha lastbilar och bussar. Då hade de bara haft två folkabussar. Och ändå fått plats med ett par groupies var. En hund, all utrustning, hela bandet och den grymmaste manager som nånsin funnits. Han kände tårarna närma sig och bröt deras ankomst med att tänka på framtiden. Han skulle göra om vad de gjort några decennier tidigare. Han skulle ensam ge sig ut och spela. Spela på krogar och barer. Göra det omöjliga. Enmansturnera genom Europa och göra succe. Det visste han att han hade krafter till. Numera var han sin egen. Ingen sketen manager skulle komma och sticka upp mot honom med att han drack, knullade och rökte för mycket. Den managern hade dött vintern 70 för sitt påhopp. Han hade kastat av honom från Englandfärjan. Inga vittnen. Alla trodde han drunknat för egen hand. Alla som sett hans fylleraglande visste att han var fullare än ett ägg. Inget konstigt att han fallit över bord. Nu skulle det bära av igen.

FIRST GIG

Första veckorna hade varit tunga. en kort turne i Sydsverige hade inte lett till något. I Kalmar hade Wolfie tvingats fly hals över huvud pga av att han hotat en krogägare med en revolver mod.38. Detta för att ”övertala” honom att få en spelning. Det hade som sagt inte gått. På minst trettio andra ställen hade han antingen varit för full för att kunna spela något hörbart eller inte ens givits en möjlighet till audition. Vändningen kom i Landskrona då en ägare till en pizzeria antog honom efter att han just blivit av med sin stamtrubadur. Pga vrede lyssnade inte ens pizzabagaren på Wolfies musikaliska talang, utan gick direkt på att bestämma gaget. Det sattes snabbt till 1000:- plus en valfri pizza. Dessutom skulle han få köpa öl till rabatt under kvällen.

Pizzerian full. Wolfie full. Wolfie upp på scenen. Knappt möjligt att sitta. Spanar ut bland massorna. Matgäster, ölgäster. Brudar, grabbar. Många chicks att spetsa på under kvällen. Stämma Fendern. Pizzagubben visste vad en sann konstnär var. Wolfie skulle inte göra honom besviken. FLASHBACK...

...Massorna skriker. Nachtenhalle i Haag. Femtusen i publiken. Haschdimmorna täta som Londonsmogen. Strålkastare som sökarljus under kriget. Stärkarna mullrar av första riffet. Massorna överröstar. Halvminuten senare - drar versen med whiskyärrad stämma. LSD-visionerna om ett förstklassigt lir. 68 The year of breakthrough. To the other side. Tour med de stora. Trosor kommer upp på scenen. Småflickor penetreras backstage. Wolfman is back in business....

AT STAGE

Han var inte så jävla tokig i alla fall. Ahmed hade tvekat men antagit pundaren som kommit in precis i rätt ögonblick. Ahmed hade sparkat ut den tidigare trubaduren A:son eftersom han hade gjort närmanden mot hans dotter. Nu skulle han hämnas genom att ta in ett riktigt as till trubadur. Han hade kommit in raglandes på scenen för en halvtimme sedan. Aspackad. Totalt frånvarande och sedan dragit en formligen urusel version av något som borde ha varit ”Born To Be Wild”. Han verkade inte pricka mer än var tredje ackord rätt och inte i takt heller. Texten mumlade han fram utom i refrängen då han tog i så rösten höll på att brista. Efter det första numret (som nära nog fick Ahmed att stänga ner strömmen) kom pundaren igång på något underligt vis. Covern ”Satisfaction” visade sig vara riktigt svängig trots avsaknaden av inlevelse från ”trubaduren”. Efter ytterligar ett par låtar nu verkade han till och med ha fångat gästernas uppmärksamhet. Han spelade oavbrutet och påbörjade en ny låt innan han knappt hunnit färdigt med den förra. Efter nära två timmars oavbrutet spelande dråsade killen på scenen ihop. Han verkade vara fullare än någon annan Ahmed hade sett. De hjälpte honom, totalt livlös av scenen och fick honom bak till logen. Där vaknade han upp och erbjöds kaffe. Istället lyckades han lirka ut en flaska whisky ur innerfickan på rocken. Han svepte de tiotalet centilitrarna och stapplade fram mot dörren...

”Ja måschte dra nåra eksctranummer....dom ropar på mej...”

Otroligt nog lyckades han också genomföra fyra låtar till innan han gick eller snarare kröp av scenen. Allt för att lirka sig ut till vanen han parkerat på bakgården.

OUT AGAIN

Erbjöds ett fast lir i veckan. Mot att jag minskade på alkon. Nix pix. Wolfman is on tour. Can’t rebook my gigs. Drog iväg redan halv 9. Kunde inte invänta sobert state. Till Köpenhamn. Spela på en bar i Kristiania. Visst no problems. Bara pundare som publik.

9 April Lirade på baren ”Den Gamle” Kristiania. Bjöds på ett fix av en groupie. Tog henne i bajan (hade lingonvecka).

11 April Kvar i Kristiania. Kör en halvtimme innan en flaska kastas i facet. Snittar den jäveln. Förblöder på dansgolvet. Portas från ”Den Gamle”.

12 April Ett snabbt gig på ”The Dubliner” i nöjeskvarteren. Krögaren missnöjd efter bara tre låtar. Slår ner honom efter kport diskussion. Totalt oresonlig jävel. Fick mina pengar i alla fall.

15 April Drar till Tyskland. Söp upp alla stålar i Köpenhamn innan. Portad på minst fyra krogar. Lyckad turne. Fungerar perfekt.

16 April Spelar på stripklubb i Hamburg. Läckra chicks som dansar. Kastas ut efter att ha satt på en av dem. Hon ville ju. Åtminstone efter att hon fått lite smisk.

17 April Gig på svartbordell ”Black Lace”, Reeperbahn. Schysst ägare. Gratisknull varje kväll. Fria öl och 20 mark. Fits me well.

18 April För full för att spela. Knullar Mindy och Susi innan jag somnar.

19 April ...minns ej...

20 April Drar sista giget på ”Black Lace”. Drar efter att ha blivit portad. Satte på fel brud antagligen.

26 April Framme i München. Fixar ett gig på ”Das Cafe”. Kör en halvtimme inför tommastolar. Sticker snabbt. 28 April Inga gig i München. Parkerar bakom en lastbilscentral över natten. Vaknar av ett gäng legas som slår på vanen. Drar trettioåttan för att ta ner dom på jorden. Plockar en av dom. Blir nerslagen bakifrån. Allt borta.

EMPTY HANDS

Rånad. Slagen bakifrån. Jävla nesligt. Av ett gäng snorungar. Förlorade vanen, instuments, 38:an, fjärilen, stålar, booze. Fan inget kvar. Vilka jävla satar. Skall hämnas om jag kommer åt dem. Går till centralen. Klockan halvfyra. Pretty lugnt. Spanar mot vänthallen. Helt tomt. Nej i hörnet två vagabonder. Spanar in tavlan. Tåg mot....Paris, om en kvart. Passar splendid. Muddrar vant ett sovande tågluffar-äckel. Vicken tur idag då....ett ospecifiserat luffarkort. Snabbt iväg. Ingen märker nåt. På perrong 15. Pariståget inne. Tio minutes left. Väntar. Ledig plats i egen kupé. Få passagerare i April. Tåget rullar ut. On the road to Paris. Allt går om man vill. Måste ha en röka. Raggar upp en cig i grannkupén. Inga problems. No problemo. Danke schön. Bitte sehr, eller nåt. Somnar lätt efter kondisens besök. No dreams.