Jag kom till Amsterdam 15:34 den 7 juli. Stationen var överfull. Jag var full. Hela resan ner
hade sköljts ner med Pernod och Cutty Sark. Omkring Hamburg däckade jag av men vaknade
lagom till avstigning. Nu var jag full med begynnande huvudvärk. Tungan var klistrad till
gommen och jag letade efter något att dricka. Ett läskstånd fick duga tills kvällen. Tre Cola i
ett svep, därefter ett härbärge. Enda stället jag visste var parken utanför Stedelijkmuseet. En
välkänd rastplats för vagabonder, flator, hippies och lättpundare. Passar mig fint. Jag gick de
dryga kilometrarna dit och anlände till sju-snåret. Det var där jag mötte Kim. Alldeles
omedelbart faktiskt. Mitt i parken satt fem ungdomar i slitna lila, vita och bruna kläder. De
satt i en ring runt någon. Denne höll ett aldrig sinande tal om frälsning, världfred, droger,
havstulpaner och allt. Jag slog mig ner lika trollbunden som övriga åhörare. Kim var lysande.
Kim glänste som en diamant i kvällssolen. Jag blev förälskad. Ingen som var där kunde undgå
att bli det. Kim var allas älskling. När solen gått ner gav Kim oss tio fenedrinpastiller var, för
att liksom visa ömhet. Vi följde med till den kvart där Kim var regent. Den natten förändrade
allas våra liv. Kim sög av mig och de andra två killarna i sällskapet och slickade flickorna till
våldsam extas. Utmattade frågade jag närmaste sängkamrat vem Kim var. Kim var universell,
blev svaret. Ingen vet var Kim kom ifrån. Ingen vet något om Kim mer än att personen är
intelligent, stark, vältalig, charmig, ömsint, älskvärd och KÖNLÖS. Ingen visste om Kim var
en han eller hon. Kim älskade med kläderna på och alltid med munnen. Ingen fick komma
nära Kims kropp som alltid höljdes i säckiga kläder av tjockt filttyg.
De första två veckorna gick jag på fenedrin från Kim. Därefter var jag så utmattad av
utlösningar och vätskebrist att jag kollapsade. Kim lät någon vårda mig tills att jag återvunnit
min styrka. Därefter började jag blanda fenedrinet i billigt Rhenvin. Jag såg också till att äta
något varje dag. Min kropp älskade det. Kim älskade oss och vi älskade Kim. Under hela
resten av sommaren lärde Kim oss allt om Indien, Pakistan och Burma. Kim hade
uppenbarligen varit där. Vi lyssnade eller snarare insöp Kims visheter. Jag utvecklade en
speciell relation till Kim. Jag blev en sorts adjutant som med lite fjäsk lyckades komma Kim
nära. Kim gav mig mer njutning i utbyte. Jag fick smisk och extra mycket fenedrin. Kim lärde
mig att meditera och utöva fullständig kontroll över kroppsfunktionerna. Jag tvingades inse
att livet behöver något mer och att vi alla är prostituerade. Därför började jag sälja mig
kroppsligt. Kim sa att det var rätt om man kunde den teknik som jag fått lära mig. Fullständig
kontroll. Jag sålde mig bara till andra män nere vid containerhamnen. Där fanns de starkaste
männen som dessutom betalade bra. Det berodde på att deras fartyg låg längst ute till havs
och således bunkrade upp kåtheten under en längre tid tillsammans med oanvänd lön. Med
kroppskontroll lät jag dem komma in i mitt anus och väl inne kunde jag hetsa dem med min
vältränade ringmuskel. Jag tjänade mycket pengar och åt allt mer fenedrin. Till slut tog inte
fenedrinet längre. Inte ens efter tre veckors hårt krökande och en fenedrintablett var femte
minut kunde jag nå något rus. Det var då Kim presenterade fröken Heroin för mig. Först
rökherro och därefter silar. Det hela fortsatte över vintern och ända in i februari. Då vaknade
jag den tolfte klockan fyra på morgonen, med nojjor och med Kim stående tio meter framför
mig. Alltmedan nojjorna nådde sitt klimax och mattades ut, blev bilden klar för mig. Kim grät
och hade en sjömanssäck brevid sig. Kim sa inget och log inte lika förföriskt längre. Kim sög
mig till sömns. Sedan den dagen har jag inte sett Kim mer.
Jag letade i fyra veckor efter Kim i Amsterdam innan jag förstod att min abstinens efter Kim
och heroin hade satt min fattning ur spel. Naturligtvis hade Kim lämnat staden utan att röja
var resan skulle gå. Jag satte mig den 11 mars på Café Hiijk i östra delen av staden för att
dricka till Kims ära. Jag drack konstant under två och ett halvt dygn innan jag lämnade stället.
Då hade jag 122 gulden kvar från min prostitution. Det räckte för att kunna lämna landet och
alla minnen. Jag tog ett godståg kvällen därpå och återvände aldrig mer till Amsterdam...