27 juli

Svettas. 35 grader i skuggan. Svetsar avgassystem. Gammal Licoln Continental. Tillhör svinet Dough Haythorne. Fet som en julgris. Äger hardwarestoren på Westside Drive. Har legat hela förmiddagen och lirkat av det gamla. Det nya strax på plats. Skulle kunna mörda för en kall öl. Kunde inte pressa ner mer än halva cheeseburgern vid lunchtid. Hettan tar livet av mig. Likaså bossen. William ”Big Bill” Larson. Övervakare. Skor sig på systemet. Anställer frigivna till underpriser. Lever på bilverkstans höga marginaler. Ockrare för de stackars landsbygdsborna. Ingen konkurrens = stora vinster. Texas - the centre of the dreams. Liten byhåla. Lokalt pastorat, två stambarer, Eastside och Westside. De fattiga och de rika. Några stores. Ett litet mall. En huvudsaklig arbetsgivare. Plastfabriken två mil utanför. Ett par tusen innevånare. Lagom tillflykt för en gammal varg. Dock skulle pinan inte behövas. Pinan under Big Bills piska. Pinan under hans hårda hand.

Alla går till kyrkan på söndagarna. Liten Babtistgren kallad Free Church of David. Har funderat på att gå dit. Bill har talat om hur viktigt det är att hitta Gud. Fattar inte vad gubb-fan menar. Han brukar säga att hårt arbete leder raka vägen till Guds hjärta. Inte fan behöver jag det. Skall jag orka med två år på denna Gudsförgätna plats. Hur skall det gå till? Kanske skulle dyka upp i kyrkan en söndag bara för att se hur dårarna ber, predikar och lyssnar till orgelspel. Får nog avvakta ett tag till.

30 juli

Sitter på Eastsides bar med det originella namnet ”Ben’s Bar”. Stämplade ut från Big Bills ett par timmar tidigare. Har hinkat i mig ett par tre öl, på veckans lön. Sketna 250 dollar för en veckas slit på tio timmar om dan. Saknar Stakka. Måste försöka avsluta här. Vill slippa alla hånfulla blickar. Alla elaka tungor om misslyckad konstnär, förlorare och avskum. Kommer aldrig in i gemenskapen i hålan. Kommer aldrig att bli en av dem. Jag skall visa dem. Jag gå till kyrkan och ge dem något att prata om. Redan nu på söndag. Ikväll skall det drickas i sorg.

Provoceras av en överförfriskad pool-player. Spela för pengar. Gå och lägg dig. 100$. Not for me man. Om jag inte vågar. Visst. Men spelar inte mot morsaknullare. Tog skruv utav bara fan. Vill slåss den jäveln. Inte en chans. Han får ta första svingen. De andra försöker lugna honom. Lyckas faktiskt. Om han hade prövat något hade han förmodligen varit död nu. Glömmer nästan saken.

Kommer ut från Ben’s. Mörkt. Kylig sommarnatt. Sträcker på ryggen. Susar lätt av alla ölen. Funderar ett tag på att låta kärran stå. Har en gammal Ford. Rostig rackare. Nej, tar hem den, vore dumt att missa den imorgon när jag skall till kyrkan på söndag. Är ju en bit från mitt. Allt svartnar...

31 juli

Vitt. Vitt. Vitt. Skimrande nyanser av vitt. Starkt ljus. Hör inget. Kisar mot ljuset. Ser inget. Känner inget. Luktar inget. Jo, sterilt. Luktar sterilt. Ser en armatur högt upp i det vita taket. Känner lätt smärta. Inget ljud. Svagt surrande från armaturen i taket. Ser mig omkring. Troligen sjuksal. Vad har hänt? Varför är jag här? Försöker kliva upp. Kan inte. Försöker ropa. Inget hörs. Ger upp och försöker minnas instället. Går inte. Sluter ögonen och kommer ihåg den svala sommarnatten men sedan inget mer. Somnar efter vad som känns som en evighet.

Vaknar av att någon rör vid mig. Känner adrenalinet flöda till, men hejdas av det milda ansikte som ses ovanför mig. Vacker kvinna. Snarare flicka. Sjuksyster? Troligt. Försöker prata men hejdas. Säger att jag misshandlades av okänd man. Medvetslös. Hittades senare av polisen. Inga spår av förövaren. Ges injektion och somnar in igen.

Vaknar till liv. Kväll. Ser mörkret utanför. Längtar bort. Informeras av läkaren. Läget stabilt, skriv ut på Tisdag. Tas om hand av vackra Cathy. Spelar artig. I artigaste laget för en svensk pingla. Skulle uppfattas som musfångeri i Stakka. Här i Texas, bara en röd matta som rullar ut. Hon är ung, 21 bast. Har ingen pojkvän, drömmer om att kunna skaffa famlij, ett litet hus med lila petunier i stora blomlådor. Saknar sin hund Buffy som blev sjuk och dog förra året. Patetiskt. Snärjer snärtan som ingenting. Kan inte motstå mina farliga, exotiska inviter. Varga-slangen börjar göra sig påmind, hormonerna flödar i venerna. Känner köttslig lust. Somnar med Cathy på näthinnan.

2 augusti

Skrivs ut fullt återställd. Otroligt läkekött. Flirtar till mig en date med Cathy på Lördag. Faller som en fura för min snodda röda ros (från en halvdöd panchis i rummet brevid mitt). Puss på kinden och See-You-Saturday-Bye-Bye. Tar bussen till Big Bills. Han tycker naturligtvis inte synd om mig. Att gå på barer medför att man råkar illa ut. Femtielva haranger senare ger han mig ledigt under veckan, bara för att hitta mitt andliga jag, som han uttryckte sig. Bah, han har inget att göra och vill slippa se mitt uttråkade tryne på sin verkstad. Dessutom vore det förargligt om han förlorade massa pix, utan att ha ett enda jobb åt mig. Jävla as. Borde få en omgång stryk så att han vet att han lever.

6 augusti

Daten, närmar sig. Har planerat alla detaljer. Skall hålla mig till kommande dater. Måste visa citizenmanship, som Bill skulle säga. Bli god medborgare först, vinna respekt och sedan kunna nyttja och förvalta den. Men att dejta en ung flicka från medelklassen, med gott rykte och bra föräldrar bättrar på oddsen. Att sätta på henne första daten vore förödande och kanske slutet, oavsett om hon vill eller inte. Tejpar ner snalen med el-tejp för att han inet skall få några hormonsvallningar. Har inhandlat en fullt blommande bukett med rosor och tusenskönor. Vaxat upp och städat ur bilen. Parfymerat med doftgranar. Köpt en bättre begagnad sommarkostym hos myrorna. Tvättat upp den fräschaste vita skjortan med klorin. Stulit en slips från en klädhandlare. Borstat upp mina garagekängor till lack-liknande glans. Parfyrmerat mig. Självsnaggat kalufsen. Allt tip-top. Fixat biljetter till drive-in bion. Klassisk rulle, From Here To Eternity. Planerat och provkört crusingrutten mellan bion och Pizza Hut. Testat vägen hemifrån henne till bion. Från Pizza Hut till hennes hem. Kort men elegant date. Övat in trettio Ice-breakers. Allt för att få ett flyt i stämningen under kvällen.

Glider upp utanför hennes föräldrars förortshus. Ser ombonat helylleamerikanskt ut. Känns overkligt att glida ut med brud från medelklassen och träffa hennes föräldrar innan. Well, if that’s what it takes...

Ringer på den treklangiga dörrklockan. Cathy öppnar, thank God.

- Hello, David, nice to see you.... - Hello Cathy, you look wonderful... - Thanks....oh here are my parents......Wade.......and Annie...... - Hello Mr Johnstein.......Mrs Johnstein..... - So I hear you are a mechanic.....cars? - Yes I am..... - Well, a good workmanship can’t hurt a real man can it? - No of course not sir.... - Good, you know be careful with my daughter, I kill you if se gets hurt.... - Daddie, please... - Well he just has to know my opinion.... - No problem, sir, I assure you she’ll be back safe in proper time....

Äntligen ute efter alla artighetsbetygelser. De köpte alltihop. Klarade det första hindret med glans. Nu till nästa. Bearbetar Cathy med trevlig konversation, slänger in lite brandfacklor här och var som får henne att ivrigt berätta om sig, sitt jobb och sina intressen. Hon skiner som en sol, ser ut som rena sommargudinnan i sin tunna korta rödblommiga klänning, sin lätt synliga vita push-up-bh, sina långa slanka bruna ben och det långa hennafärgade utsläppta håret. Hon ler med ett glänsande leende som eggar en hungrig varg lättare än någonsin. En värme sprider sig i vargen. En hetta som inte varit närvarande på mycket länge. En stark känsla.

Bion börjar. De pampiga inledningstonerna, Den starka kontrasten mellan natthimlen och duken. En klassiker rullar upp framför ögonen. Hon följer intrigen med vaksamma intelligenta mörka dammar till ögon. Reflexerna i pupillerna strålar av en oemotståndlig inre skönhet...

En hand letar sig fram till en annan hand och beröringen hettar till. Hon kramar lätt om den sargade, slitna och lätt valkiga vargatassen. Han besvarar tryckningen med en försiktig smekning på handloven. Hon ler i hans ögonvrå. Han lockar fram ett falskt men trovärdigt leende. Hon ser förälskad ut...

Slutscenerna spelas upp. Passionerad älskog på den skummande sandstranden, Hon sitter närmare nu, han sitter närmare henne. Deras varma kroppar vibrerar lätt. Kanske av nattkylan, kanske av känslor. Hon lutar sig lätt närmare honom, han mot henne och han ger henne en försktig kyss. Hon blir först stel. Han stannar upp med sina läppar mot hennes. Hon mjuknar till i läpparna och ser honom med djup in i ögonen. Han låter sin tunga lätt sära hennes läppar och smeeker lätt hennes tungspets innan hon börjar besvara kyssen. Hennes mun är varm, mjuk, ljuv och sötaktig. Den milda parfymen från hennes hals stiger in i hans andedräkt och fyller honom med vällust. Hon och han förenas för någon minut...

Den ljupa kyssen bryts av eftertexterna och slutmusiken, de lösgör sig från omslingringen och flyttar till förar respektive passagerarsida i bilen. Vrider om nyckeln och rullar lätt ut från bion. Han har befunnit sig i ett vakuum. Nu är han hermetiskt innesluten i en kapsel...

7 augusti

In church. OK, inte direkt nyligen, men inte ovan sits. Fan preacher’n är inte dålig. Rabblar än det ena än det andra om ondskan som kom till byn. Ondskan tog över i form av sex, sodomi och vanära. I vår kyrka kommer inte ondskans demoner in. I vår kyrka…och så där maler det på.

Sneglar mot Cathy. Vargalusten kvar från igår. Blev inget, men kunde om han velat. Kan inte själpa planerna nu. Måste vagga in mig själv i lindan. Kan inte fly…än. Plötsligt rycks han ur drömmen…

”Rise my son, rise…” fullkomligt vrålar preacher’n. ”Uh…uh?” frågande mot den fråga som inte uppfattats. ”Tell me your name my son…” ”Mmm….David…father” ”David, oh lord you had him chosen for me…” himlande med lyktorna (ser påtänd ut).”Will you David lead me and the rest of the lords sheep in the Lord all mighty’s prayer…don’t hesitate my son. You are in the hands of God.” Improvisation. den jäveln satte dit mig, han skall minsann lida. Detta skall stå honom dyrt. Wolfie är inte retoriker, Wolfie är antagonist.

”…hrrhmmm… Let us All pray…”

Den klara, klingande rösten kom från hans inre utan att signalera att den skulle komma. Wolfie slogs av att en spontan bön kunde bara göras på ett sätt med kraft och inlevelse…

”Thank You God for bringing us all here to your house. Thank You for givin us all food, so that we could live and do our work….”

”Amen”

Reaktionen var storartad. Som predikant lades grunden av ett spontant lyft. Kanske av andra makter än de han kände till. Stående ovationer, lysande blickar och en tindrande Cathy. Han kunde inte ha hittat mer rätt. Church of David here I come…

Den nya rollen lät inte vänta på sig. Tre veckor senare var Wolfie förste församlingsassistent och talskrivare år Reverend Curt Stevens. Gubben var helt oduglig, utan att församlingsmedlemmarna hade en aning om det. Församlingens naivitet var sagolik. Preachern plockade ut en lön på cirka $55 000 om året, utan att en käft fattade något. Med hjälp av mina och en liten rar tjej som hette Minnie’s tal lyckades han förföra hela församlingen. Sex, demoner, spritandar och annat sattyg skylldes på synder, missbruk av Gud’s ord och liknande. Curt var skenheligare än fan själv. Varje onsdag åkte han och Minnie till San Antonio för att festa skiten ur varandra. Hon knullade honom och han knullade henne och ett par billiga fnask som brukade delta i festandet. Allt medan Curt’s stendumma fru Linda trodde att han och Minnie bara var på bönemöte i Austin.

Curt var stadigt på Benzdrin och Linda tog Valium för att klara spänningen i alla såpoperor hon såg under dagarna. Själv dejtade jag Cathy helt avhållsamt till hennes allt mer accellererande lust att ge sig hän. Emellertid dröjde det inte länge förrän jag skulle få mer än vanligt att göra. Big Bill’s verkstad gav mig full tillräckligt att göra, men kyrkoarbetet tog allt mer tid. Jag tvingades skriva allt mer enkla och lysande tal för att Curt skulle klara att lära in dem inför söndagens predikningar. Benzat tog fort på mannens krafter. En kväll i kyrkan hittade jag gömt bakom en tavla ett antal kort på Minnie, Curt och några fnask. Detta skulle ge mig ett antal veckor av ohämmat nöje…

6 september

Onsdag kväll. Jag sitter i kyrkan. Klockan är 19.00. Curt och Minnie har åkt för ett par timmar sedan. Det är dags för mig att hälsa på lilla Linda…

Jag bjuder in mig själv. Knackar på. ”Hej hej Linda, får jag komma in” Tjejen hade ett gott öga till mig. Bjudit mig på middag ett par gånger sedan assistent jobbet blev av. Bjuder på kaffe. Småpratar lite. Bygger upp lite allvar. Dags att släppa bomben…

”Jag har något mycket tråkigt att berätta Linda…” ”Vaddå? Vad menar du? Du ska väl inte…Nej säg att det inte är?” Yes, rena såpan… ”Nej, men det rör dig…i allra högsta grad. Och Curt. För att inte nämna Minnie.”

Hon tog bilderna och min story oerhört lugnt. Lugnare än jag väntat mig, och jag hade väntat mig ett fullkomligt sammanbrott. Tanken var att med Lindas hjälp krossa Curts glasbubbla. Istället tog allt en betydligt angenämare vändning. Det dröjde inte mer än tjugo minuter innan hon sög av mig som om hon aldrig gjort annat…

9 september

Ännu en date med Cathy. Denna gång behövde jag inte längre hålla på det. Innan kvällen var över hade hon förlorat sina oskulder och känt en varg göra vad han skulle. Efter den kvällen skulle Cathy aldrig mer ha samma oskydiga leenden och hon skulle inte heller vara speciellt intressant ur lägringssynpunkt. Själv jobbade jag vidare på henne och på Linda. Emedan nästa plan började smidas. Den kom av sig själv…

14 september

Det var dagen efter, för mig och Linda och Curt och Minnie. Curt klev in likblek i pastorsrummet medan jag satt och noterade inför söndagens tal. Han kastade sig ner på skinnsoffan och sa:

”Det har gått åt helvete Dave…jag måste lämna stan. Bara du kan förstå en sådan sak. Det är mina turnéer till San Antonio som gått åt helvete. Jag måste dra och jag vill be dig om hjälp…” ”Hur skulle jag kunna hjälpa dig?” (som redan har släppt in en varg i veum) ”Täck mig. Bli församlingens ledare. Du har kraft att tala och skriva. Hitta på en bra ursäkt åt mig, så jag kan lämna stan…” ”Hmm…”

Visst vi löste hans lilla problem. Jag hade det hela uträknat. Han och Linda, som båda arbetade för Gud skulle åka till Israel för att arbeta med mission i Guds namn. Minnie skulle följa med för att hjälpa till. Curt hade av Gud sett ut mig till hans efterträdare under en gudstjänst.

Det som egentligen hade hänt var att Curt och Minnie fått syffe av någon slappfitta i San Antonio. Detta hade de sedan spritt till fem stycken andra som sedan gått till sin slickige hallick som hotat Curt till livet. Feg som han var den stackarn trodde han att han skulle komma undan. Men icke. Efter min flotta plan, bestämda jag att han skulle få vila i frid. Jag begrov honom invid kyrkväggen tillsammans med Minnie. Linda fick $100 000 och stack iväg på en flera månaders jorden-runt-kryssning.

En lång process tog vid. Min plan var i korthet att som pastor David helt ta över kontrollen över staden och därefter kunna försvinna lugnt och sansat. Mitt indoktrineringsprogram hade redan tidigare inletts och jag spann vidare i samma banor. Med Cathy som vildsint älskarinna vid min sida kunde jag allt mer bygga upp en ritual kring min person. Så småningom började allt fler i församlingen att ställa krav på att mina profetior om demoner skulle bekämpas. En del i den lokala skytteklubbe ställde till och med krav på att församlingen skulle ta till fysiska vapen istället för böner och tungo-tal. Inte mig emot, men jag hade ju ögon på mig i form av tidigare bestraffning. Allt gick som planerat. Under hösten och vintern trappades stämningen upp av mina påpiskande tal och kvinnorna blev alltmer lyriska över min person, medan männen stolt tog mig i hand. Så småningom förde jag över skuld på den äktenskapliga sexualiteten vilket innebar omedelbar avhållsamhet. Desto tacksammare att senare införa andlig sexualitet, vilket ledde till att Reverend David beslutade vem som skulle knulla vem och vilka som skulle knulla mig. Alla ville helt plötsligt ge sina fruar och döttrar välsignade knull. Alltså mer än en boll i luften…

Under våren kom allt fler tankar om att militanta aktioner skulle genomföras mot Satans demoner i grannstäderna. Denna hätska ton förvärrades och församlingen skaffade in vapen som placerades i den ranch som jag låtit bygga för församlingspengar. Det var automatvapen och det var sprängämnen. Av någon anledning var ett antal församlingsmedlemmar mer frispråkiga än andra och började skicka lätt hotfulla brev till presidenten om djävulen och satans demoner. Detta skulle innebära att hålan bessöktes av ett antal FBI-agenter som inte anade att församlingen var mycket starkt förberedd…

15 juni

En svart dag i FBI:s historia. Jag hade som vanligt tagit till mig två församlingsflickor och bearbetade dem tillsammans med Cathy i mitt sovgemak. Slick och sug var det som stod på huvudmenyn. Cathy gjorde sitt jobb bra och jag mitt. I denna stund avgjordes ödet för Free Church Of David. Skottlossning avbröt och allt blev åter tyst…

”Vad gjorde du?!” ”..bara skyddade oss som du sa att jag skulle…öga för öga, tand för tand…” ”Idiot du har skjutit fyra FBI-agenter….”

Bestraffning. Ett rappt strupslag och den lille satte mannen blev stilla. Snabbt agerande. Cathy samlar folket. Ni andra riggar maskingevär. Snabb ordergivning. Vi är i fara. Guds kraft försvagas av satans agenter. De har redan tagit en av de våra, som jag tvingades befria. Vi måste kämpa oss igenom detta. Vi skall räddas av Gud allena.

17 juni

Två dagar passerade fort. Därefter började belägringen. Då var det redan för sent. Ett par upprätthållande tal var inplanerade och kördes via kortvåg ut till belägrarna. Tre medlingsförsök till att komma till sans. Släppte två vilsna kvinnor för att visa god vilja mot FBI. De trodde att de skulle kunna tala ut Wolfie. Tre olika psykologiska trix. Alla misslyckades. De kan inte komma åt Wolfie med psykologi. Inte med våld. Inte med droger eller sex. Försvaret var starkt. Fem man barrikaderade norra sidan. Södra sidan var minerad, och mot väster respektive öster satt totalt sju man på post.

Dags att planera taktisk manöver. FBI totalt minst 100 man. Församling 83 kvinnor och män. Plus Wolfie. Ett sista bönemöte. Sedan skall alla få komma till Gud. Kung David sköter sista måltiden. Brödet delas mellan de mina, vinet dricks ur gemensam karaff. David är kungen vår vägvisare. Wolfie träder in i förvandlingen. Drar sig tillbaka in i sovgemaket i källaren. Instruktioner till Cathy och Jennie. Det är i Guds namn. Ni skall sända de andra till himlen. Satan kommer att fresta dem att fly. Det är Er uppgift att hindra dem och även Er själva. Tag varsin av Guds händer (AK-47). Gå runt och välsigna era medmänniskor.

Attacken börjar. Intensivt försvar. Fler agenter nere. Cathy och Jennie jobbar för fullt. Allt tystnar. Wolfies jobb tar vid. Fem dunkar fotogen. Blåslampa för tändning sedan iväg genom stormgången. Gången skapades ursprungligen för tornadoskydd, men byggdes ut av Wolfie för eventuellt avsked. Lågorna sprider sig snabbt och Wolfie kommer ut i eftermiddagssolen fem kilometer från ranchen. Svart ogenomtränglig rök stiger mot skyn. Eldsflammor som är fem-tio meter höga. Allt utplånas. Chevy AWD startas upp. Fullgas mot söder. Radio on. ”..and its a total inferno due to the FBI attack…” Lyckat möte.

Ett par mil bort kör Chevyn upp på freewayen och passerar ett par miles bort en skylt som basunerar ut:

”You are now leaving Waco, Texas. Welcome back!”