Jag var i kyrkan Prästen talade om synden.
Det där går jag inte på längre, tänkte jag. Jag tror inte Gud försöker få oss skuldtyngda och ynkliga bara för att vi i överhuvudtaget blivit födda. Synd är att köra över sig själv, att inte lyssna på sin egen önskan, att inte uppnå sina mål, att vandra långt ifrån sig själv Det är helvetet och ingenting vi blir tilldömda till av Gud.
En fri vilja under hotet att hamna i helvetet om vi väljer "fel", det är ingen fri vilja!

Han har inte skapat det som är underbart bara för att se om vi faller för frestelsen att njuta av det för att sedan kalla oss usla när vi gör det. Skulle han vara en god Gud då? Jag tror på en fri vilja, utan hotfulla krav. Jag tror på en kärleksfull Gud. Därför vill jag njuta av hela livet utan samvetskval. Därför vill jag lyssna inåt när jag söker svar.

För jag har förstått nu att Gud kommunicerar med oss alla. Hur då? Undrar du. Jo, genom våra känslor, och genom starka upplevelser
Ordet,som predikas överallt ifrån, från talarstolar och heliga skrifter är inte längre en auktoritet för mig. Den viktigaste källan till Gud finns ju inom mig själv. Hur gör jag mina val? Av kärlek eller av rädsla? Av plikt eller av lust?

Varför är jag så rädd och plikttrogen när kärleken och lusten leder tillbaka till mig själv? Kanske därför att jag blivit präglad ett helt liv av andra lika rädda människor.

Det är här processen börjar! Hur låter egentligen min egen röst? Var hittar jag mig själv och därmed Gud bland alla rädslor och plikter?

Jag har börjat lyssna och leta.

Texten är skriven med inspiration av boken "Samtal med Gud" av Neale Donald Walsch, Richters förlag. Författaren hade som vana att skriva av sig, brev som han aldrig avsände. Under en omstörtande livskris började han vända sig direkt till Gud när han skrev. Plötsligt fick pennan eget liv och han började få svar på sina frågor. En bok fylld av, aha-upplevelser, starka känslor, humor, vanliga frågor och begripliga svar.