Ord från far

Om beslutet som Du inte tog i valet Du aldrig gjorde under dagarna Du knappast fångade efter drömmarna Du sällan mindes just när tiden som Du alltid hade ändå mättes ut. Likt den enarmade ror i cirklar gick Du runt och slöt Dig när bygget rasade samman och orden lät som gåtor från en annan planet.

Förväntan lyser i ögonen. Några värmande ord, ni har lagt ned stor möda bakom anbudet, alltid ett nöje att komma i kontakt med er. Nöjet är vårt, så är vi överens, låt oss få pappersgörat överstökat, ett fast handslag och vi har det snart på pränt. Ett samtal eller två bara, sen ska vi fira.

- Ja det är Gustaf.

- Ja hej Gustaf, det är pappa. Jag är i Stockholm. Har du mamma där?

- Hon har gått och lagt sig, hon hade huvudvärk sa hon.

- Jaha. Ja jag ringde för att berätta att dom tog det. Det blir av.

- Jaha.

- Jo, jag fick ligga på länge och till slut så lyssnade dom på mig. Underbara människor, vilket

team att ha och göra med. Här skulle du trivas, serrö!

- Ja.

- Så hur är det hemma då?

- Äh, det är väl som vanligt.

- Du sköter väl skolan?

- Jadå.

- Du måste sköta dig i skolan förstår du, måste ligga i, ta för dig här i livet. Se på mig.

- Mm.

- Var är Cecilia då?

- Hon är väl ute och knullar runt som vanligt.

- Vad sa du?

- Hon är ute sa jag.

- Jaha. Du jag blir nog kvar här uppe i kväll, dom vill att vi firar lite nu när det gick så bra och

allt. Du kan väl hälsa mamma om hon vaknar.

- Ja…det ska jag göra.

- Okej…

- Ja…

- Då hörs vi om ett tag då. Hej på dig.

- Hej.

Det har börjat skymma därute nu, men det är ju en skön kväll i alla fall. Ska väl ta en dusch och dra iväg, hotellrum är inte för roliga. Men det får man stå ut med, vissa uppoffringar får man helt enkelt göra om man ska komma någonstans idag. Att de inte fattar, alla eländiga människor i det här landet. Man måste vara föränderlig. Man måste anpassa sig efter tidens krav. Om vinden byter håll vänder man sig efter den. Att stå i motvind vore bra dumt. Dagen är en maskerad och den som gör sig allra mest oidentifierbar är den som tar hem spelet om pengarna, makten och hela härligheten. Bäst gör den som spelar med.

Och jag sätter min själ som insats på vägen mot stegens topp och den som försöker nå upp till min position ska jag fan i mig stampa på hårt så att han faller, och hoppas han landar hårt och lär sig sin läxa. Möjligheter tas från den som inte orkat se dem, och Norrköping är nog för litet när världen är jag och människorna vandrar kring min mage. Ändå måste jag dit, men så verkar de knappast tacksamma när jag bemödar mig komma. Reser flera timmar och så sväljer Marianne Prozac vid min åsyn, Gustaf har en ny, vidrig hårfärg och Cecilia sover över hos någon kompis. Vad är det som för mig hem, är det kanske samvetet som tränger sig på? Bäst att glömma och gå vidare. Men pojken måste ta över, annars blir ju allt slit meningslöst som luft en dag. Så talar han om rättvisa och om att förändra världen, så naiv han är, rätt finns inte, man tar sig rätten att nå sina mål. Han får väl lära sig ett och annat i lumpen, förhoppningsvis. Sen kanske jag kan styra in honom på KTH, det bör göra honom gott. De har den rätta andan, kan nog få honom att sluta drömma om ett jämlikt samhälle, mig lyssnar han ju inte på. Måste ordna upp det där, måste få mera tid, men nu står jag ju här ombytt för att gå igen.

Inget hopp för oss. Inga chanser, ingen giv, det var ingen som hörde av sig före. Stackars liten nu. Stackars svag och stackars trött och stackars sjuk. Ni vet väl bäst igen. Vet här, vet där, vet god affär. Inga svar åt oss längre. Ja just, nu kan man ju ringa till Via Direkt.

Slå på trumman, bröder! Här ska hållas kalas. Vik hädan dödliga, lönnfeta fyrtiotalister med begynnande flint skall göra stan! Håll i er hårt nu, för här kommer Broder Allan och Broder Dan och Broder Curt och Broder Frank. Och kvällen är ung men vi strålar ikapp i försommarnattens behagliga dis, vi är stjärnorna som brinner över de ovetande, sovande massorna. Bjuder du så bjuder jag igen och maten smakade utsökt, det tar vi en cigarr på och sprit sprit sprit. Vid ett runt bord i goda vänners lag blir tillvaron snart trivial och svaren på gåtorna känns som helande trollformler ingen före kunnat tyda. Vi lever faktiskt inte i Konungariket Sverige längre utan i Europa, och när vi nu med i klubben är kan vi ju inte älska alla utan krav i fortsättningen, så från och med i kväll gör vi det på vårt sätt, och den som inte finner sin plats långt där bak i ledet ja den är det bra synd om. Vi lever i Europa men inte i världen så den kan vi bygga höga murar mot för att slippa höra av, såvida den inte vill ha våra varor förstås. Klappa er nu för bröstet bröder och höj armen i en skål, för tiden som är vår med pengar i fonder och Jesus Kristus i helig allians.

Nu drar vi vidare och skylten i neon är lite suddig för det har visst börjat regna och trappa ner till källaren, lite mörkt är det allt, men se en bar då kanske vi skulle passa på att beställa något när vi ändå är här. Kan jag få en lättöl tack, jaså ni serverar bara champagne ja låt gå då, det blev dyrt det här men jag kan väl ta det på kortet då. Vi ska inte stanna så länge, bara sitta ned och dricka upp vår sprit, nämen oj, vid en stång står en kvinna och dansar konstnärligt och sannerligen är det inte varmt här inne för nu tar hon ju av sig underkläderna också. Klart man applåderar när hon är färdig, hon var ju söt och kan säkert behöva en slant, här har du till läkarstudierna haha…wow grabbar hon tog den mellan brösten, jag tror jag tappade hela hakan ner i golvet. Hoppsan Frank, du har visst en tös i knät din bock, hehe…nej men nu slog det sig ned en flicka hos mig med när vi just skulle till att gå. Ni vill att vi ska stanna ja varför inte, en liten stund till då, ni vill ha dricka jo men beställ in några flaskor till vettja, it´s on the firm! Så du heter Ellen, om du visste hur vacker du är, vet du att din hud är så len och orörd, vad du luktar friskt, du luktar lammkött hela du. Massage jaså vad är det för nåt då, det kanske man skulle prova på, jaha då ska man följa med in i ett litet rum och jag begriper ingenting jag är ju full men här har vi visst en brits, ett nattduksbord och en liten lampa. Så du ville ha Allan du, då ska du minsann få smaka på honom. Du skulle kunna vara min dotter men hon skulle aldrig kunna vara en omoralisk slyna som du. Nähä ingen kyss men jag lägger mig väl till rätta då, oh det känns skönt runka av kuken duktigt nu flicka lilla. Tolv tusen, mycket pengar men låt gå då, fortsätt du mitt hjärta.

Jag kan fortfarande se Dig. Borde vända mig om, säger de, förstår ju bättre. Slita järnet fara hemåt låsa dörren sova säng. Den nya tiden är här, kärlek var då och bytt är spåret, vem som ville, minns inte riktigt men se framför inte bakom. Krossad spegel. Ser Dig ännu. Lika vacker som då.

Man borde kanske hålla käften, det vore väl enklast så. Visst kan Du köpa dig en attityd om Du nu prompt vill, men håll den då för Guds skull för Dig själv. Hur kommer det sig egentligen att jag skriver sådan här dynga, det kan väl ändå inte tjäna någonting till? Men när jag tittar mig omkring ser jag frågetecknen poppa upp som getingar kring saft på verandan när det är varmt, och jag tror inte tecknen tänker räta ut sig om jag accepterar dem som de är. Och så vet jag inte om Allan och hans bröder tänker bjuda in Dig och mig nästa gång de dukar borden för fest. Fast vi kanske klarar oss ändå. Kanske vi kan fira för oss själva, äta och dricka

av vad förrådet har att ge, och dansa under månen i vetskapen av att det faktiskt ska gry en annan dag i morgon, då vi får vakna kind mot kind i en tid som har något mer att ge för de som orkat hålla drömmarna vid liv.

Gunnar Nygren