|
Blåsta på segern.
Seriematch Lindholmen - Skjutet kl. 19.00 den 7 Juni 2001
Resultat: 2 - 2 (0-2)
Målskyttar: Strand 1, Hr Larsson 1
Arena: Länsmansgårdens IP
Publik: 21 (Länsmansgården 17, Skjutet 4)
Väder: Orkan!!!!!!
"...33-årig f.d. narkoman hittades knivskuren i en busskur på
temperaturgatan...". "...Ett trettiotal ungdomar anföll 87-årig pensionär i
går eftermiddag...". "...Man bet ihjäl sin hund på nyårsafton...".
Det var inte utan att vi svalde lite tungt när vi körde bilarna över
Älvsborgsbron och tog av mot Yrvädersgatan för att slutligen parkera i
närheten av Länsmansgården. Göteborgs Kings-cross. Hisingens Shankytown.
Och bara för att bekräfta vilket turbulent område vi befann oss i
denna torsdagskväll blåste vindarna upp till storm med inslag av kastvindar
som nådde ren orkanstyrka.
Olycksbådande.
En snabb titt på vårt pluskonto visade att vi i alla fall hade en "riktig"
målvakt, något som var högsta prioritet nu när Gulin packat trunken och
flytt till Stockholm. Laget i övrigt såg också bra ut på pappret. Filip -
fältherren - var till baka med sina röda Puma och stort spel i blick. Henka
såg spelsugen ut och Hr Larsson lovade att ta upp jakten på
skytteligaledaren. För det var tre poäng som gällde idag. Oavgjort var inte
godkänt.
Uppvärmningen var proffsig och den där välbekanta tändningen började infinna
sig. Mycket tack vare Markus som för dagen var coach i kostym (tre varningar
lyckades till slut peta ut Markus på bänken). Med Mackan gormandes som en
reinkarnation av Bosse Falk blev det fart på både undertecknad och loje
Larsson. Tvåmålsspelet blev nästan matchlikt.
Matchen blev inte matchlik. Blåsten fick oss alla att känna som om man
hamnat i glasbubblan som sköter Keno-dragningen. Bollarna blåste lite som de
ville, och sällan åt det hållet vi sprang. Matchbilden blev helt omvänd mot
vad vi hade trott innan. Vi gynnades av motvinden och Lindholmen hade stora
problem i medvinden. Och när vi kommit underfund med den ekvationen började
det se riktigt bra ut. Chanserna avlöste varandra och det hettade till
ordentligt efter ca 10 minuter. Larsson slog en inåtskruvad frispark, från
höger utanför straffområdet. Undertecknad gick till väders och tajmade
perfekt med pannan. Tyvärr stannade bollen i vinden och seglade död ner på
ögonbrynen. Resultatet blev en lös fösnick utanför högra stolpen.
Men målchanser föder som bekant fler målchanser och Larsson och Kosse hade
ganska roligt på topp periodvis. Filip fläskade iväg bollarna över
Lindholmens backlinje, där helt oväntat Olle Nordin spelade vänsterback.
Bollarna som stannade i vinden, damp ner lagom framför fötterna på Larsson
och Kosse. Men inget mål än.
Då tröttnar Larsson på nollan och kryssar med vinden längs med de svartvitas
backlinje och skjuter helt överraskande i steget. Målvakten var inte i
närheten av bollen, vilket han borde varit eftersom den satt mitt i målet. I
alla fall: 1-0 till Skjutet.
Sedan börjar Strand-show. Och ni som inte upptäckt den fysiska likheten
mellan strand och landslagets ytter - Alexandersson - kunde väl inte undgå
att se likheterna i rörelseschemat? Strand driver upp längs vänsterkanten
jagad av både motståndare och en målkåt Larsson som ville ha bollen. Men
Strand har bestämt sig, för första gången på hela vårsäsongen. Nu skulle
bolldjäveln in. Och gärna snyggt också. Det blev det. Med två
Lindholmenspelare hack i häl och en utrusande målvakt framför sig gör han
det enda rätta, det som är så svårt - lobbar! Bågen blir hög - den får extra
höjd av vinden - och seglar ner i bortre gaveln. Årets mål så här långt,
utan tvekan.
Andra halvlek blev ingen rolig historia. Vinden hade vänt. Grehn blev skadad
och Lindholmen började hitta rätt med raka bollar bakom vår backlinje. Dålig
koncentration tillsammans med en oberäknelig blåst och en justerad
vänsterback blev vårt fall. Både 1-2 och 2-2 blåste in bakom vår nya och i
stort sätt felfria målvakt. Tråkigt, trist och onödigt.
Sista kvarten blev en jakt på ett segermål. Undertecknad kastades upp på
topp i hopp om att vinna lite luftdueller får man förmoda. Tyvärr blev det
varken lång eller kortbollar i slutminuterna utan något i stil med styv
kuling på Hawaii. Men Strand hade inte gett upp. Återigen driver han upp
längst vänsterrakan, drar sin back, rusar ner mot kortlinjen och skickar in
bollen i slottet. Där kommer tre skjutetspelare farandes som projektiler för
att avgöra. Om jag inte minns fel - Larsson, Kristian och D-Larsson.
Kristian var närmast matchjälterollen. En liten Nike-sömm extra på dojan och
Kristian hade styrt in segerbollen. Tyvärr blåste den ut till hörna
istället. Symptomatiskt. Det var en sådan kväll.
Annars blev det varken knivslagsmål eller skjutna domare. Men reaktionen lät
inte vänta på sig - två dagar efter var det pistoler inblandade i en match
mellan Bishops från Hisingen och ett lag från Flatås. Så vi kanske ska vara
glada att vi kunde lämna Hisingen med en pinne i bagaget och kramp i vaderna
som värsta skada.
Skjutet:
MV Peter Urbanowicz
HB Oskar
L Henke
MB Jocke
VB AG
HM Domarlarsson
MM ManagerZpång
MM Philip
VM Strand
F Kosse
F Hr Larsson
Bänk: Håkan s:r och Kristian
Varning: Inga
|