|
Seriematch Högaborg FC - BK Skjutet kl. 18.00 den 8 april 2001 DELAD POÄNG I PREMIÄREN Spjutkastarna hade för dagen tagit ledigt från Lemmingvallen och istället skulle det bjudas på seriepremiär i division VI B. Skjutet mönstrade ett på pappret mycket spännande lag, där särskilt nyförvärven Henke och Phille hade höga förväntningar på sig. Stämningen innan match var smått högtidlig i omklädningsrummet. ManagerZpång höll ett kort anförande som t.o.m. hade något med taktik att göra - bara en sådan grej. Markus ville inte vara sämre, och höll ett noga inövat tal till spelarna. Ingen minns vad han sa, men effekten blev att truppen drabbades av kompakt tystnad… Bra jobbat Markus! Vi visste alltså att vi var starka och hade klar skrällchans. Skjutet var också väl medvetna om att det var en av de utpekade seriefavoriterna som stod för motståndet - något som givetvis krävde en viss ödmjukhet inför uppgiften. Matchen startade konstigt. Grehns pôjk, som hade suttit hemma och laddat inför matchen i ca ett och halvt dygn, smällde på direkt både en, två och tre gånger innan domaren ansåg att det fick vara nog och plockade fram ett avkylande gult kort. Och när 103 kg Gulin därefter krockat med en HFC-forward i samband med en utrusning hade två HFC-spelare fått bäras av banan under den inledande kvarten. Man kan tänka sig att det osade överambition lång väg. Eller var det så att HFC hade väntat sig att Skjutet endast skulle agera passiva åskådare och var av den anledningen inte riktigt beredda på Skjutets aggressivitet? Ganska snart upptäcktes också att Skjutet inte hade riktigt samma bolltempo som sina motståndare. Den väntade anstormningen uteblev emellertid och då kunde Skjutet, trots kraftig motvind, slå giftiga genomskärare mot Larsson och Jocke. HFC skapade en vass möjlighet i första halvlek. Gulin skulle - på ett inlägg - gå ut och limma den blöta och sandiga bollen. Med sådana förutsättningar kunde bara en sak hända enligt den elementära fysikens regler. Bollen smet iväg mellan Gulins handskar. En HFC-gubbe fick chansen att slå in bollen i nätet, men fick se sig avväpnad av en uppoffrande Skjutetförsvarare (troligtvis Oskar eller Markus). Skjutets bästa möjlighet i första halvlek hade Jocke. Efter vänsterinlägg och efterföljande skarv befann han sig i situationen volleyläge och öppet mål. Tyvärr träffade Jocke bollen med ankeln på insidan av foten (han visade den exakta träffpunkten i halvtid…) och "skottet" gick utanför den högra stolpen. Halvtid och muntra miner i Skjutetlägret. Noterbart är förresten att inte en enda spelare använde halvtidsvilan som rökpaus. Ett trendbrott? Skager hade säkert i och för sig kedjerökt under sitt bänknötande under de inledande 45 minuterna. Andra halvlek blåstes igång och nu hade Skjutet planerat att börja göra mål också. Det mållösa tillståndet höll dock i sig. När HFC visade tecken på internt gny & gnäll började Skjutet definitivt att vädra morgonluft. Den stora chansen kom efter ett taffligt målvakts- och försvarsingripande från HFC:s sida med resultatet Larsson fick helt tom bur rakt framifrån från ca 20 meters distans. Den givna 1-0 ledningen blev endast till inspark för HFC… 1-0 där och HFC hade säckat ihop. Garanterat. I stället inträffade det som kommer att drabba Skjutet varje match när hyggligt motstånd finns på banan. Den här gången slog det till efter ca 65 minuters spel. Det handlar förstås om tröttheten. HFC kopplade ett rejält grepp om händelserna. Man hann bl.a. med att från snäv vinkel pricka stolpens utsida innan målet kommer. Upprinnelsen är faktiskt ett helt misslyckat skott som friställer en anfallare med Gulin. Bollen rullades säkert i mål och ett vilt HFC jubel bröt ut. Skjutet hatar att ligga under med 0-1 när endast kvarten återstår att spela. Kvitteringsanfallet skedde på högerkanten. Oskar, Krishan och Skager stod för upprullningen. Krishan levererade en lyra till Larsson, som är precis allt utom nickspecialist. Helt omarkerad funderade Larsson därför på att ta ner bollen. Han insåg att det var omöjligt och blev tvungen att nicka till - naturligtvis perfekt i främre burgaveln. Lagen var därefter nöjda med vad de åstadkommit och något mer intressant hände egentligen inte. Inte oväntat måste avdelningen spelarkritik inledas med namnet Henrik Hansson. Det är tradition att Skjutet lurar med sig ett par kanongubbar varje år (och då avses inte bara fotbollskunnandet). I år har vi tamejfan överträffat oss själva. Lemmingvallens stora behållning denna kväll var hur Henke bedrev sitt liberospel. Det man slås av är likheten med de stora kattdjuren. Ena stunden behandlas bollen ömt och nästan kärleksfullt. En smekning här, en smygning där. I nästa moment brakar allt loss i en fruktansvärd attack mot någon försvarslös motståndare. Lika stort som fascinerande. Vidare hade ManagerZpång åter iklätt sig sitt otäckaste fightingface. Han lovade faktiskt innan matchen att inte syssla med sina konstiga grejer utan bara ägna sig åt hårt mittfältsslit. Han höll nästan löftet… Efter en stunds skojeri med HFC:s högerback kunde han inte motstå frestelsen att avsluta uppvisningen med sitt obligatoriska Maradonainlägg! Philip, Jansson och Hr Larsson kunde endast prestera 75 procent eftersom de hade varit upptagna hela natten med att dricka grogg med Jocke Björklund på Lemans bröllop. En fullt godtagbar ursäkt. Det var också skönt att se att Oskar tar sin fotboll på fullaste allvar. Avslutningsvis kan man konstatera att Skjutet genomförde sin premiär med flaggan i topp i hela vägen. Dessutom kommer ju allt bara att bli bättre. Snart får laget t.ex. lira tvåmål på Hedenplast. Och så har vi det där med Ruben då… Mumma! /AG Skjutet: Bänk: Skager, Krishan och Olsson s:r Varning: AG |