Matchfakta och referat #37

Seriematch: IFK Hindås - BK Skjutet
Resultat: 0-2 (0-1)
Målskyttar: Fredrik Skager, Ola Jönsson
Plats: Hindås gräs
Tid: Torsdag 20 Maj klockan 19.15

Enastående laginsats i idylliskt samhälle

For a matchreport in English, click on the Union Jack.

...när BK Skjutet tar tre poäng borta mot IFK Hindås. Av någon märklig anledning har det uppstått en rivalitet mellan dessa två lag. Sådant är nu alltid välkommet, då det endast ökar förväntningar och sporrar till stordåd. En extra krydda, som det heter. Varför nu någon skulle vilja förstöra maten med fler kryddor än nödvändigt får bli osagt, men ni förstår andemeningen. BK Skjutet har inte vunnit mot IFK Hindås sedan division 8, det är ett faktum. På heden 3 mot slutet av den serien vann Skjutet stort i en betydelselös match, men sedan dess har de vita vunnit bägge möten förra säsongen. Detta gör givetvis sitt till.

I lugnet finns ett kaos, vid tillfällen påtagligt kontrollerbart. Uppladdningen till aftonens uppvisning sker inte oväntat under oroliga former, då mobiltelefoner går varma i försöken att samla alla aktörer. Den viktigaste rekvisitan, tröjorna, följer med lite turligt från Panorama hotel, och tre huvudrollsinnehavare kommer till teatern just innan avspark. En eloge fylld med gratitud går till det äldre par som mycket gentilt lotsade de förlorade själar som irrade runt i Hindås centrum till planen. Domaren inväntade dessa, och ridån gick upp 5 minuter sent. Lösningar och möjligheter avlöste problem och trångmål. Skjutet anno 1999 verkar trots dessa organisatoriska fadäser ha mognat i det att man nu aldrig helt har tapat kontrollen.

Fältet varvid kvällens föreställning skulle ske var inbjudande, och det med rätta. Solen sken 20 grader från väster, vinden var annorstädes och gräset smaragdgrönt. Cynikern i sällskapet kan dock med rätta påpeka att underhållet av planen är undermålig. Det är minst lika ojämnt som förra året, och nog var gräset väl långt. Långsamt fann publiken sig tillrätta på terrassen utanför klubbhuset, cirka 40 personer ur vitt skilda åldersgrupper. Alla var redo, ridån gick upp.
Något som står klart i efterhand, är på vilket sätt BK Skjutet inleder pjäsen. Kontrollerat, resolut och koncentrerat. Man agerar som ett lag och jobbar för varandra. Samtidigt som de grönvita pressar på och skapar oro runt målet, bildas ett missnöje bland Hindås spelare. Tidigt begår de ett misstag som skulle skada dem under hela kvällen: Man klagar på mannen i svart. (Förvisso rödflammig denna dag, i god USA-VM anda) Detta får två följder, dels sjunker moralen hos Hindås allteftersom de inte får spelet att fungera, dels får de domaren emot sig. En risk vid ett tidigt spelövertag är om man inte får utdelning, kan frustration komma smygande. Detta blir aldrig aktuellt. 15 minuter in får Skager en välriktad boll genom det stillastående försvaret och sätter fart. Bollen når lite långt, och han hinner fram till den samtidigt som burväktaren med en kollision som resultat. Bägge går ikull, bollen rullar vidare mot mål, Skager hoppar blixtsnabbt upp och jagar efter. (Kanske har Oskars träningsövning lönat sig?) Han når den precis på linjen och slår till. Där kommer en back tillrusande, kommer ivägen och styr i den i egen burgavel. Ett glödhett kämpamål. Idogt kämpar Skjutet vidare, i vetskap om att det trots allt är division 7, och allt kan hända. Efterhand blir spelet lite utjämnat, men vad som är mest synligt är att Skjutet högt och koncist stoppar det mesta av moståndets mittfälts intentioner. Det smäller således på rätt bra, men inte inte fult. Målchanser värda att nämnas är Spångs nick. Den dröm han har att få ikläda sig Bierhoffs roll och hänga upp en stenhård nick, var mycket nära. På en delikat hörna från vänster flög Spång ett par minuter, träffade rent och satte den i ribban klockrent. Hindås bästa, och kanske enda riktiga farlighet, är då man får träff på en flipperspelsboll vid straffområdesgränsen, som efter att ha styrts av ett ben går hårt och välriktat mot mål. I samband med detta måste man nämna storheten hos Nicklas. Ingen bollkontakt på två månader under Tibetresan, går rakt in utan uppvärmning och spelar makalös fotboll. Har Skjutet någonsin haft en bättre målvakt? Stora ord, men mycket befogade. Orädd, säker och meden enormt pådrivande effekt på försvaret ger han hela laget den pondus som saknades förra året. Räddningen på detta skott just innan halvtid är makalös. Likt Gordon Stewart vräker han sig ner och limmar bollen till allas förvåning.
Sufflösen slutar tala, aktörerna lämnar scenen och den sammetsröda ridån skjuts tillfälligt ihop.


Andra akten är snart igång, efter diverse licensredovisningar och vattenintag. Bilden är densamma, med ett vaket, säkert agerande och motiverat grönvitt lag. Hindås blir alltmer okoncentrerat då lösningar på knuten uteblir, och stämningen sjunker något. Stor heder åt Skjutet här, som behåller fokus och ej svarar med samma medel. Åldern och rutinen tar åt sin rätt. Viss diskussion uppstår då domaren kräver ha en Skjutetavbytare mot klubbhussidan till, det vill säga andra sidan av planen. Detta känns självklart inte bra, då byten och kommunikation försämras avsevärt, måste en spelare gå själv på andra sidan. Domarens påstridighet (ivrigt påhejad av Hindåsbänken) får resultat, och en spelare går till slut över. Här undrar vän av ordning varför inte antingen någon av Hindåsbänkens alla pojkar och herar, eller någon av publikskaran plokar upp flaggan och vinkar på denna sida. Förvisso har domaren en poäng när han säger att lagen ska ta en sida var, men då Hindås plan har bås på samma sida (i god internationell sed), borde flexibiltet finnas. Istället skönjes en illvilja att samarbeta, som kanske kan härledas till ovan nämnda rivalitet. Nåväl, matchen fortsätter, tröttheten börjar tillta, och mer chansbollar uppstår. Kvalitén är dock fortfarande ganska hög. Hindås får efter träget slit även sin beskärda del av virkesträffar, då både ribba och stolpe träffas. Men det är inte deras dag. Det är lagmaskinen Skjutets. Inte ens Tommy får det att stämma för de vita. Oskar tar gång på gång resolut hand om honom, dock i aningen hårdförare yttringar än han gör i sitt yrke. Anders gör en bra debut och hittar efter en trevande inledning rytmen och flödet. Sen får Älvängens 71:or utdelning. Ola Jönsson gör ett förminskat Tommy Barnes-mål, då han med en kvart kvar får på en vrist som lite oväntat finner nätmaskorna intill den vänstra stolpen. Skottet är inte hårt, men något får målvakten att frysa till is, och han iakttar således bollens ojämna studsande in i mål. Stor lycka och 2-0. Sista tiden kommer Hindås mer, men det känns aldrig riktigt otäckt. Efter lite övertid blåses det av och det är klart. Trötta och nöjda aktörer vandrar av scenen i solnedgången till rosbladens fall framför fötterna. En pjäs som denna är en given långkörare i det annars fattiga teater-Sverige.

Så BK Skjutet gör det man inte klarade över förra året. Man hänger med tätlagen och repar nytt mod. Man of the match är Nicklas, som visar att Skjutet har två mycket duktiga målvakter. (För detta vann han pris som matchens bästa spelare, givmilt skänkt av Spång, en polarmacka med smör och en collegetröja med Blåvitt-emblem.) Framför honom fanns sammanlagt 13 man som gav allt och agerade homogent. En match att minnas. Lämpligt nog är inte nästa match förrän nästa lördag, medförandes extra läketid för skavanker och stelbenthet i detta åldersdigra lag. Det viktiga med den matchen är att det är utlovat utgång efterpå. Welcome to hell, Elisedal, nu är detta resande teatersällskap ostoppbara!/JP

BK Skjutet 20 Maj 1999:

Mv Nicklas
Backar Håkan Olsson
Oskar Olsson
Anders Grehn
Johan Sonander
Mittfält Patrik Spång
Patrik Larsson
Martin Leman
Magnus Nordström
Anfall Jesper Palmqvist
Fredrik Skager ('15)
Avb. Ola Jönsson ('74)
  Anders Manning
Kristian Hansson
  Varningar: Patrik Spång, Jesper Palmqvist

BK Skjutet BK Skjutet