Sammanfattning av säsongen 1999
Göteborgs fotbollförbund
vann division 7b 1999. Eller?
1999 var året då BK Skjutet tog nästa steg
mot förändringen av truppen. Förändring skall icke läsas
föryngring, utan snarare tvärtom, eftersom detta år innebar en
viss 'mognad' i truppen. Denna förädling, som vi också kan kalla
det, var en process som inletts under senare hälften av nittiotalet, och
det var först nu som det spelmässigt började ge utdelning. Detta
år spelade fotbollförbundet i Göteborg en alldeles speciell roll.
I backspegeln kan man småle och se det lustiga och märkliga i det rävspel
som inträffade under senare hälften av spelåret. Nåväl,
allt har sin plats. Vi börjar med målskyttet!
Målfabrikation -99:
För andra året i rad vann Bo Aztor skytteligan, och han gjorde det
klart med sina 10 mål. Han hade därmed klart och tydligt tagit över
rollen som Skjutets målspottare efter Skjutet-veteraner som Niklas Stoltz
och Jesper Palmqvist. En blixtsnabb arvtagare som dessutom stoltserade med hela
spelartruppens bästa kondition. Ung till åldern, en av de yngsta spelarna
på länge i grönvitt, och redan med en förflutet som extremt
duktig skateboardåkare. Inget vanligt karriärsbyte för pôjken
med det redan självklara artistefternamnet. Andra faktorer som förklarar
hans framgång är hans sedan tidigare etablerade samarbete med Oskar
på fotbollsplaner och hans förmåga att inte ge sig. 1999 var
det 13 olika målskyttar i BK Skjutet. Detta är många, fler än
på länge, och tillsammans gjorde de 42 mål. Denna sistnämnda
siffra är dock inget att skylta med. "Stans offensivaste lag" i
all sin ära, men nog har denna förening haft mer produktiva säsonger.
Att dessa mål dock fördelades så vitt var positivt. Fler spelare
tog för sig, och BK Skjutet hade nu lämnat den s k "division 8-influerade
fotbollen" med konstanta löpbollar på anfallarna bakom sig. Istället
spelade man sig fram till målchanser och mål.
Busligan -99:
Jesper Palmqvist försvarade familjeäran (Jonas var aldrig speciellt
snäll på banan) och såg till att vara fulast i Skjutet denna
säsong. Kristian Hansson och Oskar Olsson som året innan glidtacklat
flitigt verkade ha lugnat ner sig. Inga större förseelser kom denna
säsong, utan istället blev avstängningen en match för Palmqvist
efter det röda kortet den enda disciplinära åtgärden. Vi
skall dock återkomma till förbundets syn på röda kort alldeles
strax.
BK Skjutets trupp 1999:
Det var året då, som vanligt, några spelare försvann
(bl.a. Niklas Stoltz) samtidigt som nya tillkom (bl.a. Nicklas Gulin, Jesper Leman).
Genomsnittsåldern hade som sagt snarare höjts än sänkts varpå
rutinen bara stärktes. Med Håkan Olsson som mittlås pratar vi
rejäl rutin. Dessutom medföljer nyttan av att Håkan kunde hålla
i tyglarna på sin spontane son och backkollega, Oskar. Laget hade även
något så unikt som en spelande ordförande. Han var dessutom en
egen produkt! Henrik Grehn höll i rodret på styrelsemöterna innan
han flyttade till Milano efter säsongen.
Tabellplacering:
Att komma trrea var inte helt tokigt. En ganska lämplig placering, faktiskt.
Ingen i grönvit dress var speciellt intresserad av att öka utgifterna
och antagligen åka på idel förluster året efter, om man
vunnit och gått upp en serie. Under säsongen var det en dust med pojkarna
i Hindås som gällde i tabelltoppen. Skjutet ledde tabellen ett tag,
men såg ut att sluta som tvåa trots allt. Solängen gjorde en
ansträngning på slutet och gick om vilket puttade ner Skjutet till
bronsplatsen. Skjutet vann 11 matcher, spelade 3 oavgjorda och förlorade
4. Fördelning mellan hemma- och bortamatcher var i stort sett jämn,
förutom då det gällde målproduktion, vilken var flitigast
på hemmaplan. I övrigt kan tabellen kommenteras med att Team Quarl
hade tappat för många spelare. De saknade ofta spelare och åkte
ur 7:an. Nykomlingarna Kurdistan visade upp en pigg och teknisk fotboll hela säsongen,
och var värda en bättre placering. De saknade dock rutin och förlorade
många matcher med uddamålet, när de borde ha fått minst
en poäng. Seriens 'gruslag' var helt klart Virgo, som av alla sina vinster
vann alla utom en på sina torra grusplan.
Förbundet och domarna - Skjutets största motståndare 1999:
Var bottnar så detta i? Tre händelser under säsongen gjorde
att Skjutet förlorade poäng på lite udda sätt. Det började
i och med matchen Hindås - Team Quarl den 20 augusti. I denna match fick
en Hindås-spelare (vars namn inte längre är så intressant)
en varning tidigt i matchen. Inget konstigt i det. I slutet av matchen händer
dock något unikt. Vid en situation då Hindåsspelaren tjatar
på domaren så gör domaren följande: Han säger till
spelaren att han ska byta ut sig annars får han rött kort - samtidigt
som han ger honom rött kort! Därigenom blir det inget byte och spelaren
är utvisad. Allt beskådas av förundrade TQ-spelare som inväntar
slutsignalen i denna förlustmatch. I samma omgång spelar BK Skjutet
mot Elisedal. Även Skjutet får en utvisning, denna dock mer traditionell
när en grönvit spelare får två gula kort. Så inför
toppmatchen mellan Skjutet och Hindås hade vi alltså två utvisningar,
en i vardera laget. Enligt fotbollförbundets regler blev de bägge utvisade
spelarna avstängda en match. Under veckan fram till seriefinalen kunde man
dessutom på Hindås hemsida läsa om utvisningen och se det röda
kortet bredvid spelaren i truppen. Märk då den förvåning
hos BK Skjutet när den avstängde spelaren var med och spelade i Hindås!
Detta upptäcktes under match och man tyckte det var lite underligt. Man beslöt
sig för att höra efter med förbundet vad som hänt. En officiell
klagan lämnades in och ärendet inleddes. Direkt står det hela
klart. Domaren i matchen Team Quarl - Hindås, mannen med det ovanliga sättet
att dela ut röda kort, hävdade nu att "något rött kort
delades inte ut! Jag bara visade upp det...". Därför hade han inte
tagit med det i sin domarrapport och därför var inte spelaren avstängd.
Allt enligt domarens utsago. Men vad hände egentligen? Jo, eftersom TQ-spelarna
såg utvisningen, och det faktum att Hindås avslutade matchen med en
man mindre, så kunde man snabbt lista ut sanningen. Domaren slarvade med
domarrapporten och tog ej med utvisningen. Varför? Kanske för att den
var så förvirrande, kanske glömde han det bara och kunde sen inte
ändra sig. Vem vet? Felet var begått, och för att rädda sitt
skinn kunde han inte annat göra än att vidhålla synpunkten från
sin rapport. Detta gör han i vetskap om att förbundet mycket sällan
misstror denna rapport, oavsett omständigheterna. Så, i vad som till
synes var ett solklart fall fick Skjutet avslag på sin protest. Det röda
kortet på Hindås hemsida togs bort efter några dagar. Team Quarls
ord vägde tunnt inför förbundet. Det kanske mest märkliga
i situationen är avslutningen, där svaret på protesten helt avslogs
med förklaringen: "Ingen förklaring ges". Snyggt spelat. På
ett gentlit sätt satte de sig och teg ihjäl saken. Skjutet fick aldrig
någon förklaring till varför förbundet smusslade undan rättvisan.
I en på sådant sätt framställd mening har man dock redan
svaret. Dessa båda händelser, domarens och förbundets agerande,
var inte särskilt snyggt. Hindås? Tja, inte mycket att snacka om. Många
lag hade nog gjort samma sak som dem om de fått chansen. Vi vet ju att föräldratrycket
på pöjkarna ute i Hindås är stort. Som när några
Skjutetspelare är ute i Hindås och tittar på en match kort efter
ovan berättade situation. När de ser den i cirkusen inblandade spelaren
säger en av dem: "Där e ju han som utvisades men aldrig blev avstängd",
varpå flertalet idrottsgalna föräldrar börjar gasta och yla
om att "Nehej, det var han alls inte", och "Vad säger ni!?".
Det blev nästan hotfullt ute bland idylliska hästhagar.
Skjutet svalde dock detta debacle ganska fort. Lyckligtvis bygger Skjutets verksamhet
nuförtiden väldigt mycket på epitetet 'att ha roligt'. Man får
heller aldrig glömma vilken nivå vi pratar om... division 7 i samhället
Göteborg. Kanske var det därför förbundet gjorde som det gjorde.
Kanske tänkte de att ingen bryr sig för det är så långt
ner i seriesystemet? Kanske hade de rätt i detta antagande?
Den tredje incidenten var mindre komplicerad och mer en fråga om kombinerat
slarv av Skjutet och en ovan och ny domare. I avslutningsmatchen mot Mölndal,
på den av alla illa omtyckta Gärdesplan i hällregn, som vid vinst
skulle ge Skjutet andraplats i tabellen och därmed kvalplats; var slutsekunderna
avgörande. Skjutet ledde med 2-1 och slutet var nära. I 92:a minuten
skrapar Mölndal fram en hörna. Skjutetspelarna frågar då
domaren om det inte är slut. Jo, säger domaren. Hörnsparken är
det sista som händer. Så fort han slagit till bollen så är
det slut. Ok. Hörnan slås. Slutsignal? Njae, inte med en gång,
som utlovats. Skjutets klassiska misstag att slappna av i detta läge leder
till Mölndal får möjlighet och nickar in bollen i mål! Men
precis då bollen går in blåser domaren av. Ja, han blåser
faktiskt slutsignal. Skjutetspelarna tittar på domaren som meddelar att
matchen är slut. Mölndalspelarna rusar då ner domaren och hävdar
att det var mål. Skjutet börjar gå av planen och det andraplatsen
är säkrad. Eller? Då händer det som egentligen aldrig händer.
Det som tränare använder som argument vid träning av fotbollsadepter
för att de inte ska tjata på domaren raseras totalt. Domaren ändrar
på sitt domslut! Jajamän. Han ropar till sig de grönvita för
att gå in på planen igen, för det var mål och 2-2. Huh?!
Mölndalsspelarna hade en så stark framtoning att de fick igenom sin
önskan. Hastigt och lustigt var det lika och matchen var slut. Det spelade
inte så stor roll egentligen, men man undrar just hur domaren kommer att
klara sig i fortsättnignen. Inte direkt Anders Frisk-material, det där...
I ovanstående berättelser skall dock inte inläsas någon
bitterhet. Det är, som sagt, i efterhand ganska roliga anekdoter detta. Det
är tack vare såna här situationer som man får dråpliga
saker att minnas och prata om i framtiden. De grönvita skojar vidare med
att varva skönspel med uselt spel. Man har trots allt kul. BK Skjutet må
emellanåt ta den i mun, och gör det gärna rakryggat. Men skit,
det tar de minsann inte!
 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|