Matchfakta och referat #43

Seriematch: BK Skjutet - IFK Hindås
Resultat: 1-3 (0-1)
Målskyttar: Patrik Larsson (straff)
Plats: Björkedalen
Tid: Torsdag 26 Augusti klockan 18.30

Seriefinal som smakade sura sandaletter

For a matchreport in English,
click on the Union Jack.

Som syntes skulle Skjutet synnerligen simpelt segra stort. Men makalösa makter mäktade mörka matchen. När nederlagets nesliga nuna närvarar, närmas nackdelar naivistiskt. Rasande rappt riktades rolig reflexionslyrik regelvidrigt rörande regndagen. Troliga tankar trånade tämligen tafatt. Kaballistiska kombattanter klarade kallt kanonaden. Effektiviteten efter ett elaborerande elvamannalag emanerade egendomligt enahanda. Inga inprickade iakttagelser.

Vad som slår oss, och jag säger oss, då vi var några stycken uppe vid Skatås; är med vilken bred trupp BK Skjutet stolt håller låda i division 7b. Till denna seriefinal saknades en snart brunbränd manager, en avstängd Gascoigne, en fotskadad bulldozer och ett flertal andra. Trots detta kommer 13 rakryggade män till match. Storartat. Förutsättningarna för en seriefinal var som nivån förtjänade. Regn, vind och grus. De två flicklag i 8-årsåldern som spelade 7-manna på planen intill såg nog få hjältar i avgörandet (?) av division 7b Göteborg 1999. De hade fullt sjå med att brottas med den stora boll av storlek 4 som tycktes växa för varje minut som gick.

Hindås torde ha kommit revanschlystna, då senaste mötet i våras slutade med grönvit seger efter storspel. Skjutet släntrade in ett par minuter efter projekterad matchstart och undvek all form av uppvärmning på ett skickligt sätt. Nu är det bevisat att man inte vinner alla matcher på detta sätt. Men de flesta.

Hindås började bäst, lyckades föra spelet med sitt kortpassningsspel, men den sista passningen saknade perfektionism. Ett hungrigt Skjutet drog på kontringar, något som närapå gav utdelning, då både Bosse och Ola kom fria. Tyvärr saknades skärpan i slutfasen. Sista kvarten i första halvlek började Skjutet hitta rätt. Mittfältet kom längre upp och kunde spela ut och hålla i bollarna. Ett par skottförsök och efter bra rörelse av Jocke och Bosse på topp hade man tagit tillbaka matchen. Ni som kan fotboll (och här utelämnar jag helst Nordahls söndertjatade kommentar) vet vad som kan hända i detta läge. Det vänder. När chanser kommit ena hållet, är det lätt att det ramlar in ett i andra buren. Det börjar med att Hindås får en frispark som tycks ligga utanför regeltolkningsramarna. Inne i straffområdet blåser domaren för frispark för Hindås, och signalerar att orsaken var armbågstackling (elbowing är numera vedertaget även inom fotbollen). Det var alltså icke obstruktion av något slag, utan det var en förseelse som vanligtvis ger straff. Ingen förstod riktigt varför det blev frispark Eftersom frisparken var usel, andades man ut. Men innan lungorna fått ny luft kom smällen. Rätt i njuren. Då Nicklas fått en tackling, puttade han bort den vildsinte anfallaren vid en nära förestående rensning av bollen från straffområdet, varvid Hindåsspelaren föll handlöst, likt en dykare vid Acapulcos vassa klippor. Rättsskiparen såg det senare, och straffen var till slut där. Den satt säkert i mål av kaptenen, och ett par virriga minuter följde innan halvtidsvila.

Men straffar har en lustig begivenhet. De kommer gärna i par, broderligt delade mellan lagen. Patrik Larsson gör en fantastisk vändning/mottagning, springer ifrån bevakarna, och när han ska dra sig förbi den siste backen står hans tröja som spinnakern på Swedish Match i stormvindar. Efter det nappataget är straffen solklar. Här händer sedan något som vi alla fortfarande förundras över. Då Oskar vunnit den årliga "jag-ska-skjuta-straffen"-tävlingen i våras, väntar alla på hans omhändertagande av situationen. Men icke. Nervöst, blygt och olikt honom ritar han cirklar i gruset med tåspetsen, och ber vänt Larsson att ta hand om den. Oroade vänner vet varken in eller ut, och undrar vad som är på tok. Vad låg bakom denna blyghet? Får vi någonsin veta? Vad vi vet är att Larsson är säker och resolut när han smäller in kvitteringen efter bara ett par minuters spel i andra halvlek.
Målet skapar spelglädje. Löpytor finns i generösa mängder och även om Nicklas får visa vem som är seriens bäste målvakt, så står Jocke, Larsson och Bosse för nya bommar från nära håll. Bollen ville inte in; och eftersom denna värld gärna repeterar sina skeenden, så gick det åt andra hållet istället. 2-1 kommer med 10 minuter kvar efter tappad boll på mittfältet, och 3-1 alldeles i slutet. Hade Skjutet satt sina chanser så hade inte kulramen räckt till. Istället gör man bara ett, och det är för lite mot dessa ungdomar med spring och spritter i både ben och gren.

Dagens offsidepris går till Johan Sonander, som balanserandes på mittlinjen ställer Hindås anfallare offside med cirka 10 centimeter. Kanske är det för att han snart lämnar vår förening (i alla fall aktivt) som han tar dessa risker. Kul att se var det dock.

Skadepriset går till Håkan, som efter många års kickande och löpande sluppit skador, men i denna match fick en sträckning i låret. Inte för allvarligt, verkar det, och han kan vara tillbaka innan säsongen är slut.

Värt att notera: Larsson gick upp i delad skytteligaledning. Orkar Spången svara?

Kurdistan i nästa match, kan det vara något? Får vi se prov på underskattning, månne?/jp

BK Skjutet 26 Augusti 1999:

Mv Nicklas Gulin
Backar Anders Grehn
Håkan Olsson
Johan Sonander
Kristian Hansson
Mittfält Oskar Olsson
Patrik Larsson
Johan Damgaard
Ola Jönsson
Anfall Bo Aztor
Joakim Sandström
Avb. Jesper Leman
  Martin Leman
Varning: Nicklas Gulin

BK Skjutet BK Skjutet