Matchfakta och referat # 19
Seriematch: BK Skjutet - Solängens BK
Resultat: 3-8 (1-6)
Målskyttar: Bo Aztor 2, Jesper Palmqvist
Plats: Heden 1
Tid: Lördag 5 Sep kl. 12.45
Domarbetyg: 3 (5)

Det började som en alltigenom ljuvlig sensommarförmiddag på Heden. Vid 12-tiden började så Skjutetspelarna strömma till. Glada och glättiga som vanligt. För att förstärka intrycket av den feststämning som idag rådde med två stycken riktiga rökarmatcher på en dag - denna BK Skjutet vs. Solängen samt sist men inte mycket mindre, lite senare Sverige vs. England - hade Manager Spång till och med dragit på sig sin allra mest vinnande Gary Glitter-kavaj!
Man kunde emellertid märka på de samtalsämnen som florerade dessa ödesdigra minuter innan ombyte - underlivskirurgi, hudskjukdomar, samt olika psykologiska infallsvinklar på att en kompis skiter en i näven etc, att under den avspända ytan sjöd det av revanschlusta i detta ärrade lag som den senaste tiden fått möta så oförtjänta motgångar.
Så ställdes man mot ett Solängen som, för de som inte sett denna "squadra gialla", verkligen försöker göra skäl för namnet. Ett väldigt gult lag.
Man har ganska långt ifrån bästa manskap på plan. Ingen ordinarie back bland annat. Peter i mål gör sin första insats som målvakt. Men efter diverse rockader i uppställningen känns ändå laget riktigt bra.
För bra. Det har tidigare hävdats att Skjutet spelar som bäst under de jävligaste av omständigheter. Man vill snarare liknas vid en Leopard stridsvagn än en Ferrari. Ordentlig uppförsbacke skall det vara för att motorerna skall kunna varva ur ordentligt.
Så efter att ha startat de första fem minutrarna med ett mittfält och anfall som verkar som hopsvetsade och ett rätt massivt tryck mot Solängens straffområde vilket dock bara resulterar i ett antal fjösar in framför mål, började man på, vid det här laget, välkänt manér sacka på tempot. Man lurar dock Solängen i sin nyligen (15 minuter före matchstart) intränade offsidefälla. Hårfint för det mesta, och från sidlinjen undras det om den verkligen ska hålla i 90 minuter. Svaret visar sig strax bli nej, när Solängen kommer två mot en i en rasande fart snett in från sin vänsterkant och kan lyfta över en utrusande Peter, som hittills presterat den bästa målvaktsinledningen de flesta av oss sett under den gångna säsongen.
0-1.
0-2 blir det bara minuter därefter när man lekfullt börjar dribbla inne i eget straffområde mitt i en gul massa av tillresta Solängenspelare.
Här händer nu väldigt mycket på väldigt kort tid. För mycket på för kort. Jesper Palmqvist river och sliter sig igenom i en härlig sekvens som resulterar i straff för Skjutet. Den skall Oscar lägga. Först stegar han ordentligt som man ska, med bollen under armen och placerar den på en punkt han väljer ut som den perfekta. Det visar sig dock att denna låg (och ligger fortfarande) ca två meter till höger om vad domaren ansåg vara målets mitt. Det är möjligt att domarens tillrättavisande stör Oscar en aning, för när han, dagen till ära iförd röda shorts, skall trycka dit lädret med sin vanligtvis så distinkta fot blir det bara konstigt. Rakt och löst på Solängens målvakt som ligger hopkurad som en liten boll nere i sitt vänstra hörne.
Kort här efter får Solängen en vänsterhörna, som man hjälpt av vinden skruvar rätt i mål. 0-3. Ja ni hör ju själva...
Nu kan man tycka att det börjar bli dags för Skjutetspelarna att vakna till liv. Den ovan nämnda uppförsbacken torde vid det här laget vara tillräckligt brant. Men här har vi ännu en omständighet där vi stöter på patrull: I BK Skjutet finns det bara två spelare som har något slags kondition (Bosse och Engel). Därför börjar man aldrig spela förrän det gått 30 minuter. Taktiken innebär att man bara behöver springa en kvart sammanhängande i första halvlek, första kvarten i andra och sedan går man på de sista 30 minutrarna på ren vilja och med lungorna hängandes utanpå skjortan. Därför väljer man nu att försöka lura domaren. I Skjutets klubblokal (baren på Panorama) har man ofta regellektioner med svåra tillhörande prov. Därför kan ALLA regelboken utantill. Man VET därför att på inkast blåses icke i normala fall offside. Men nu har man ju här en fälla som man tränat på, och det räcker ju att ta ett steg upp så slipper man här en kraftödande tillbakalöpning. Och domaren som sagt: HAN har ju förmodligen aldrig hört talas om denna regel. 0-4.
Som sagt, i ungefär minut nummer 30 gör Bo Aztor en enastående soloprestation och det blir 1-4. I Skjutet betyder detta HÄNG. Något mer avhängd blir man vid de två identiska påföljande 1-5 och 1-6.
Solängens snabba anfallare rinner som vatten silat genom en basketkorg rakt genom Skjutets försvar.
I halvtidsvilan påminner man sig om det viktiga i att fortsätta med sin glada, käcka stil och halvlek no 2 slutar faktiskt 2-2 efter mål av både Jesper P och Bosse.
Kuriosa i sammanhanget är att Jesper drar på sig ännu en straff som han själv gärna får lägga. Vi har hittills inte sagt något om kroppsbyggnaden hos Solängens målvakt (Rickard enligt upprepade tillrop från det egna laget), men den är ganska okaraktäristisk för en målvakt. Undertecknad föreslår därför under gemytliga former där framme vid straffpunkten, att hårt och högt (dock under ribban) slagen torde bollen ha goda utsikter att placera sig i maskorna. Jesper är överens om detta. I skottögonblicket väljer han emellertid istället att prestera en låg historia i Rickards omedelbara närhet.
3-8 blir det slutresultat som hade haft sin givna plats ute i vildmarken på Skarpe Nord, om det inte vore för att ett av de inblandade lagen heter BK Skjutet. Och då bjuds det jämt som ständigt på gladfotboll och målkavalkad.
Den Gordiska Knuten består. Hugget min gode Alexander. Var har du hugget..? /hg