I Taizé...
Eftersom jag sov som en stock den sista biten innan vi kom fram till Taizé kan jag inte skriva någon om känslor i magen eller något annat poetiskt för det enda jag kände just då var att jag ville sova vidare.
När vi kom fram till Taizé sken solen och överallt gick skortsklädda hippier omkring och alla hade en nykär min över sina ansikten. Vi blev satta på ett par bänkar framför ett murat hus med "ris tak". En tysk tjej försökte förklara så gott hon kunde på sin hyfsade engelska om lite regler och sysselsättningar som vi skulle infinna oss i. Simon och Emma svor långa tysta ramsor över att de hade glömt sina skor i bussen som nu befann sig många mil härifrån och när Anita och Andreas hade skrattat klart åt deras glömska kom de på att de själva hade glömt sina jackor. C-M gick igenom allting minst fem gånger och lyckades med konsten att underskatta våra engelskakunskaper så till den milda grad att vi inte vågade prata annat än svenska.


Alex, Frida, Emelie, Evelyn, Frida
och Emma

Vi blev tilldelade långa, plastiga, blå tält med plats för nästan 20 personer. I vårt tält låg det redan sex tyska tjejer men vi fick samsas så gått vi kunde.
Vi åt middag, kommer inte ihåg vad men det lär inte ha varit något en bortskämd tonåring skulle ha ätit i Sverige.


Andreas, Emelie, Simon och Alexandra nere på Cafe´ Oyak

På kvällen gick vi ner till Oyak. Ett ställe som ligger ett par meter utanför själva klostret. Det är där alla ungdomar samlas på kvällen för att äta, dricka, sjunga och umgås med varandra.


Emelie och Frida mot den vackra himlen


En gudstjänst med flera tusen besökare

Den första natten sov vi i våra respektive flick- och pojktält. Tyvärr regnade, blixtrade och åskade det något fruktansvärt den natten så att både vi och packning blev blöta. Därför bestämde vi oss för att sova resten av nätterna i kyrkan.


Emma, Josefin och Frida plockar upp för natten i kyrkan

Fortsättningen