Ett reportage i Norrbottens Kuriren den 12 juli 1997.

Publicerat med godkännande av skribenten och Norrbottens Kuriren.

Text och foto Lise-Lott Larsson.

 

DE TRÖTTNAR ALDRIG PÅ BÅTBYGGANDET

 
 
 
 
Cirka 375.000 kronor och fem års fritid med 6.000 arbetstimmar. Det är vad som kommer att krävas innan segelbåtarna är klara, tror Tommy Ekervhen och Johani Pulkkinen. Den femtonde eller sextonde juni 1999 ska båtarna vara klara för sjösättning, sedan väntar Västindien. 

Text och foto:
LISE-LOTT LARSSON

KALIX, PLUS.
Hittills har de lagt ned tretusen timmar.
Och ännu några tusen timmar återstår innan båtarna är färdiga.
Tommy Ekervhen och Johani Pulkkinen tröttnar inte.
– Vi är maniska eller vad det heter, säger Johani Pulkkinen.
I en gammal travershall som tillhört det numera nedlagda sågverket i Karlsborgsverken tillbringar Tommy Ekervhen, 48, och Johani Pulkkinen, 40, större delen av sin fritid.
Där arbetar de med att bygga var sin segelbåt i stål. Elva meter långa och tre och en halv meter breda.
Många båtintresserade eller bara allmänt nyfikna har besökt dem under åren.
– De som kommer hit brukar bara säga ”fy fan vad mycket arbete”, säger Tommy Ekervhen.
Det stämmer bra. Hittills har de lagt ned tretusen timmar.
– Målet är att vi sen ska kunna segla lika lång tid som vi lagt ned på att bygga båtarna, säger Tommy Ekervhen.
Allt började för tre år sedan. Johani Pulkkinen som länge haft tankar på att bygga en egen båt bestämde att nu var det dags.
– Man kommer till en punkt i livet när man måste bestämma sig. Antingen fortsätta som tidigare eller satsa på något nytt, säger han.
Beställde ritningar
Och han ville satsa på någonting nytt. Han ville bygga en stor segelbåt och sedan sticka iväg ut på långfärdssegling.
En dag när han gick till jobbet tog han med sig en broschyr över båtritningar. Han visste att en av arbetskamraterna, Tommy Ekervhen, också var intresserad av segling.
Och visst ville även han bygga sig en egen båt. Efter en veckas funderingar beställde de var sin ritning av båtmodellen ”Roberts 345”.
Ett par veckor senare var de igång med byggandet.
Det har gått tre år sedan dess. Idag har de hunnit en bit på vägen, men mycket återstår.
Tommy Ekervhen pekar mot båtarna och pratar om kommande jobb. Om spantring, isolering, blästring, målning och inredning. Om motorutrymme, badbrygga och förråd.
– Tänk vilken tillfredsställelse när båten är klar och man kan sitta och tänka att man byggt den själv, säger han.
Vet datum för sjösättningen
Han har mer eller mindre allvarliga funderingar på att bjuda in drottning Silvia till sjösättningen.
Och han vet exakt datum när segelbåten ska vara klar: Den 16 juni 1999.
– Min båt ska vara klar den 15 juni, säger Johani Pulkkinen.
Stort skratt från dem båda.
Den dagen som båtarna blir klara ser de fram emot.
– Vi vet att när allt arbete med båtarna tar slut, så tar en annan fas vid. En annan del av drömmen, att segla, säger Johani Pulkkinen.
Men det är inte helt utan betänkligheter. De har en del tankar om hur det ska bli när jobbet med båtarna tar slut.
– Vi tror vi kommer att drabbas av...vad heter det nu, när man har haft en massa jobb och sedan får man en massa fritid... En del drabbas ju av psykiska besvär, säger Tommy Ekervhen.
Johani Pulkkinen fyller i:
– Då får vi väl gå till företagsläkaren och få en spruta mot ångest. Eller ett piller som säkert har en massa biverkningar. Som sjösjuka till exempel.
Stort skratt igen.
Fruktar inte sjösjuka
Med eller utan ångest har de i alla fall tänkt åka ut på långfärdsseglingar. Över Atlanten, till Västindien, jorden runt. Någonting ditåt.
Och sjösjuka fruktar de inte.
– Lord Nelson var ju sjösjuk. Han blev ju en kändis fast han var enarmad, halvblind, sjösjuk och hade hästmyror i träbenet, säger Johani Pulkkinen.
Ännu ett utslag av den humor som måste vara en tillgång i det långdragna arbetet med båtbyggandet.
De tycker att det bara är fördelar med att vara två som bygger båt samtidigt.
– Det är ovärderligt. Man har mycket hjälp med lyft och med funderingar och hela köret, säger Johani Pulkkinen och förklarar att de aldrig blir osams.
Däremot kan de bli oense, i alla fall i början av en diskussion. Sedan resonerar de ett tag och kommer fram till en lösning.
– Man måste prata mycket svammel innan man kommer fram till bra saker, säger han.
Egen hemsida
Arbetet med båtarna tröttnar de aldrig på. Men maniska vill inte Tommy Ekervhen hålla med om att de är.
– Vi är inte fanatiska, vi har lagt oss på en viss nivå. Om man är för entusiastisk i början så kommer man ned i dalar, men vi kommer aldrig ned i någon dal. Å andra sidan har vi inga toppar heller, säger han.
De har gjort en egen hemsida på Internet med bilder och löpande information över hur bygget går.
Tommy Ekervhen har vissa idéer över hur den sista bilden ska se ut. Ett fotomontage där segelbåten har förminskats till miniformat. Och där han håller den lilla båten i famnen. Allt för att ge intryck av att det är en leksaksbåt som han byggt. Texten skulle lyda ”Äntligen är den klar”.
Fotnot: Den som vill följa arbetet med båtbyggandet kan besöka Johani Pulkkinens och Tommy Ekervhens hemsida på Internet. Adress: http://home3. swipnet.se/~w-37865/index. htm