Choralerna-historik

Sammanfattning

Choralerna (1968-1981), Sveriges kanske mest internationella gospelkör, var banbrytande för gospelns utveckling i Europa. Kören hade sin geografiska hemvist i Göteborg. Från att under de första åren ökat sin turnéradie till Sveriges alla hörn, var turnéerna under den senare halvan av körens verksamhet fr a förlagda ute i Europa och USA. Med sina 11 skivproduktioner och över 15 TV-program fick körens musik storspridning.

Tiden fram till 1973 ägnades fr a åt att resa runt och göra revolution i kyrkorna runt om i Sverige. Den rytmiska dynamik och mycket starka inlevelse som gospel bär fram var ny och gjorde starkt intryck på den svenska kristenheten. Körens starka evangeliska framtoning gjorde sitt till att den blev banbrytande för den nya kristna musiken.

De senare 8 åren (1973-1981) var huvudparten av verksamheten förlagd internatioinellt med en rad inspelningar, såväl skivor som TV, festivalframträdande, både själva och tillsammans med olika artister.

Sommaren 1981 hade Choralerna sina sista spelningar i Tyskland och Holland.

En reunion turné ägde rum i Sverige vintern 1994.

Genom åren har Choralerna gjort ungefär 15 egna TV-program, inte bara i Sverige, utan även i Tyskland, England, Wales, USA, Holland och Finland.

Choralerna har inspirerat och influerat tusentals körer över hela Europa. En stor mängd körer har startats i körens kölvatten. De var en av den moderna kristna musikens viktigaste milstolpar under 70- och 80-talen. Bara i Tyskland hade ett notförlag över tusen körer som prenumererade på noter enligt Choralernas förlaga. Fortfarande sjungs körens sånger på många håll i världen, och flera av dem har översatts och sjungs i fjärran länder som Brasilien, Nya Zeeland och Ryssland. Den ungdomskörvåg som svepte framöver Europa är kanske den största och viktigaste frukten Choralerna lämnade efter sig.

Åter till början

1968 - 1972

De första 5 åren turnerade Choralerna huvudsakligen runt om i Sverige med några avstickare till de Skandinaviska grannländerna och Finland. Ett flertal TV-inspelningar (bl a flera program från Björngårdsvillan), filminspelningar och radioprogram gjorde sitt till för att körens musik skulle bli spridd över landet.

Choralernas första inspelning, EP:n Gospel Soul, gjordes 1969 i den svenska popgruppen Spotnics studio i Göteborg med den legendariske gitarristen Bo Winberg som tekniker.

Året efter kom den första LP:n, Oven My Head, inspelad på en 8-kanalsbandspelare i Philipshuset i Stockholm.

Innan kören spelade in sin andra LP hann man spela in en singel, Get Back Satan (1970). Producent för dessa inspelningar, och flera av dem som skulle komma, var Lennart Sjöholm, som fram till nu varit körens pianist. Han ersattes nu som pianist av Peter Sandwall, som , tillsammans med dirigenten Lars Brandström, kom att forma körens musikaliska profil.

1971 såg Choralerna andra LP dagens ljus - Step Out. Influenserna kom fortfarande helt och hållet från de svarta kyrkorna i USA och plattor därifrån. Framför allt var James Cleveland, The O'Neal Twins, Jessy Dixon och Garden State Choir de stora inspiratörerna.

1972 spelade man in LP:n Choralerna Live vid en av körens årliga stora konserter i Göteborgs konserthus. Tekniker vid denna inspelning var Mikael B Tretow, som fr a gjort sig känd som mannen bakom ABBA:s sound och alla deras inspelningar.

Åter till början

1973 - 1974

1973 kom att bli ett mycket viktigt år för Choralerna. De hade redan året innan experimenterat med musikalformen. De hade satt samman ett program med fristående sånger, nyskrivit några, och format en liten minimusikal. Experimentet gav mersmak och två av gruppens medlemmar, Peter Sandwall och Lars Mörlid, en av de mer framstående solisterna, skrev den nu smått legendariska musikalen Befriad, som hade premiär i mars 1973.

Direkt efter denna premiär vidtog en mycket hektisk period. Man hade under vintern 72/73 kontaktats av organisatörerna av den stora ungdomsfestivalen SPRE-E '73 i London. Cliff Richard, som hade haft Choralerna som förband vid en konsert i Göteborg, hade inte glömt det intryck kören hade gjort på honom. Han föreslog för organisatörerna att Choralerna var något för SPRE-E '73. Under perioden april - juli ägnade sig kören åt att spela in sin nästa LP, Power, speciellt för den engelska publik man skulle möta i London.

Kören gjorde formligen braksuccé på SPRE-E '73. Redan efter den första repetitionen på scen såldes den tillgängliga upplagan av "Power" på 2000 ex slut. Detta var startskottet för körens internationella karriär, som skulle ta dem runt till i stort sett hela Europa och USA.

Under SPRE-E '73 knöts kontakter med Key Records, sedermera och efter många turer Kingsway Music. Bolaget, med dessa manager och director David Payne, kom att betyda det stora klivet ut i världen.

Först av allt ville bolaget göra en engelsk inspelning med kören. Den förra för England specialinspelade skivan byggde på konceptet enkel och genuin gospel. I huvudsak hade man använt sig av piano och hammondorgel förutom ett grundkomp med bas och trummor. Engelsmännen ville nu göra en engelsk version av Choralerna. Inspelningen var bara minuter från att bryta samman efter starka meningsskiljaktigheter mellan producenten John Pantry och Choralerna. Denna inspelning är den kanske mest udda av Choralernas inspelningar med sin blandning av engelsk pop, svensk kör och amerikansk gospel.

Denna platta fick namnet Let's Celebrate. Anledningen var att den skulle lanseras under den årligen återkommande musikfesten Let´s Celebrate i Albert Hall samma år. I Albert Hall skulle f ö Choralerna komma att ge en rad konserter för utsålda hus genom åren.

Samtidigt med denna produktion höll man på att spela in Befriad (eng: Living Water). Denna var klar lagom till det av Choralernas kanske allra största evenemang startade. I september 1974 gav sig kören ut på en 6 månader lång "världsturné" som tog kören runt i Sverige, Danmark, Tyskland, Holland, Storbritannien, Island och USA. Turnén som organiserades av Key Records och David Payne avslutades med en tvåveckors turné med Cliff Richard. Sången "People get ready" ("En helt ny tid") på LP:n "Varde Ljus" som kom några år senare var f ö öppningsnummer på denna turné.

Åter till början

1975 - 1981

Sommaren 1975 var Choralerna ett av huvudnumren vid den europeiska kristna ungdomsfestivalen "Eurofest" i Bryssel. Återkommande besök vid olika festivaler, i Danmark (Roskildefestivalen), i Holland (bl a Flevo-festivalen) och Tyskland var navet i Choralernas flitiga turnerande i dessa länder, vilka ofta även innehöll TV-framträdanden. Polen var det östligaste land Choralerna turnerade i, där varje steg och varje konsert följdes av säkerhetspolisen.

Choralernas skivproduktion gick i och med Befriad in i en ny fas. Tidigare hade man helt och hållet använt sig av sånger man fiskat upp ur den rikliga LP-samlingen man hade skaffat sig från USA. Lars Brandström och Peter Sandwall skrev nu själva i stort sett körens hela produktion. Nästa LP, Varde Ljus (eng: Let there be light), som kom 1976 innehöll bl a 10 originalkompositioner.

Man hade under 1976 knutit kontakter med den amerikanske gospellegenden Andraé Crouch. Tillsammans med Andraé och hans Disciples gjorde Choralerna ett flertal turnéer i Skandinavien, England och Tyskland under temat "The best of gospel in USA and Europe". En av medlemmarna i the Disciples var Danniebelle Hall. Förutom att sjunga med Andraé hade hon en egen solokarriär. danniebelles skivbolag Sparrow Records organiserade tillsammans med Choralernas moderbolag Signatur en konsertturné med Choralerna och Danniebelle 1978. Denna turné resulterade i en live-LP, Danniebelle and Choralerna live in Sweden, producerad av den amerikanske trummisen och producenten Bill Maxwell. Denna skiva nominerades till en Grammy, vilket innebar att Choralerna var den första svenska grupp som nominerats till denna utmärkelse.

I samband med denna turné knöts de första kontakterna med en annan gospellegend, Jessy Dixon, som kom att stå kören nära.

Choralernas sista LP, Vingar som bär (eng: Borne on Wings), kom 1979. Denna innehöll enbart originalkompositioner av Lars Brandström, ofta till Kristina Hörnberg texter, och Peter Sandwall, oftast med texter av Lars Mörlid.

1981 gav Choralerna sina två sista konserter, en på "Jesus -81"-festivalen i Berlins Olympiastadium och den allra sista vid en TV-sänd rockfestival i Rotterdam.

Åter till början

|

Sammanfattning	Choralerna (1968-1981), Sveriges kanske mest internationella gospelkör, var banbrytande för gospelns utveckling i Europa. Kören hade sin geografiska hemvist i Göteborg. Från att under de första åren ökat sin turnéradie till Sveriges alla hörn, var turnéerna under den senare halvan av körens verksamhet fr a förlagda ute i Europa och USA. Med sina 11 skivproduktioner och över 15 TV-program fick körens musik storspridning. Tiden fram till 1973 ägnades fr a åt att resa runt och göra revolution i kyrkorna runt om i Sverige. Den rytmiska dynamik och mycket starka inlevelse som gospel bär fram var ny och gjorde starkt intryck på den svenska kristenheten. Körens starka evangeliska framtoning gjorde sitt till att den blev banbrytande för den nya kristna musiken. De senare 8 åren (1973-1981) var huvudparten av verksamheten förlagd internatioinellt med en rad inspelningar, såväl skivor som TV, festivalframträdande, både själva och tillsammans med olika artister. Sommaren 1981 hade Choralerna sina sista spelningar i Tyskland och Holland. En reunion turné ägde rum i Sverige vintern 1994. Genom åren har Choralerna gjort ungefär 15 egna TV-program, inte bara i Sverige, utan även i Tyskland, England, Wales, USA, Holland och Finland. Choralerna har inspirerat och influerat tusentals körer över hela Europa. En stor mängd körer har startats i körens kölvatten. De var en av den moderna kristna musikens viktigaste milstolpar under 70- och 80-talen. Bara i Tyskland hade ett notförlag över tusen körer som prenumererade på noter enligt Choralernas förlaga. Fortfarande sjungs körens sånger på många håll i världen, och flera av dem har översatts och sjungs i fjärran länder som Brasilien, Nya Zeeland och Ryssland. Den ungdomskörvåg som svepte framöver Europa är kanske den största och viktigaste frukten Choralerna lämnade efter sig.
	Åter till början
1968 - 1972	De första 5 åren turnerade Choralerna huvudsakligen runt om i Sverige med några avstickare till de Skandinaviska grannländerna och Finland. Ett flertal TV-inspelningar (bl a flera program från Björngårdsvillan), filminspelningar och radioprogram gjorde sitt till för att körens musik skulle bli spridd över landet. Choralernas första inspelning, EP:n Gospel Soul, gjordes 1969 i den svenska popgruppen Spotnics studio i Göteborg med den legendariske gitarristen Bo Winberg som tekniker. Året efter kom den första LP:n, Oven My Head, inspelad på en 8-kanalsbandspelare i Philipshuset i Stockholm. Innan kören spelade in sin andra LP hann man spela in en singel, Get Back Satan (1970). Producent för dessa inspelningar, och flera av dem som skulle komma, var Lennart Sjöholm, som fram till nu varit körens pianist. Han ersattes nu som pianist av Peter Sandwall, som , tillsammans med dirigenten Lars Brandström, kom att forma körens musikaliska profil. 1971 såg Choralerna andra LP dagens ljus - Step Out. Influenserna kom fortfarande helt och hållet från de svarta kyrkorna i USA och plattor därifrån. Framför allt var James Cleveland, The O'Neal Twins, Jessy Dixon och Garden State Choir de stora inspiratörerna. 1972 spelade man in LP:n Choralerna Live vid en av körens årliga stora konserter i Göteborgs konserthus. Tekniker vid denna inspelning var Mikael B Tretow, som fr a gjort sig känd som mannen bakom ABBA:s sound och alla deras inspelningar.
	Åter till början
1973 - 1974	1973 kom att bli ett mycket viktigt år för Choralerna. De hade redan året innan experimenterat med musikalformen. De hade satt samman ett program med fristående sånger, nyskrivit några, och format en liten minimusikal. Experimentet gav mersmak och två av gruppens medlemmar, Peter Sandwall och Lars Mörlid, en av de mer framstående solisterna, skrev den nu smått legendariska musikalen Befriad, som hade premiär i mars 1973. Direkt efter denna premiär vidtog en mycket hektisk period. Man hade under vintern 72/73 kontaktats av organisatörerna av den stora ungdomsfestivalen SPRE-E '73 i London. Cliff Richard, som hade haft Choralerna som förband vid en konsert i Göteborg, hade inte glömt det intryck kören hade gjort på honom. Han föreslog för organisatörerna att Choralerna var något för SPRE-E '73. Under perioden april - juli ägnade sig kören åt att spela in sin nästa LP, Power, speciellt för den engelska publik man skulle möta i London. Kören gjorde formligen braksuccé på SPRE-E '73. Redan efter den första repetitionen på scen såldes den tillgängliga upplagan av "Power" på 2000 ex slut. Detta var startskottet för körens internationella karriär, som skulle ta dem runt till i stort sett hela Europa och USA. Under SPRE-E '73 knöts kontakter med Key Records, sedermera och efter många turer Kingsway Music. Bolaget, med dessa manager och director David Payne, kom att betyda det stora klivet ut i världen. Först av allt ville bolaget göra en engelsk inspelning med kören. Den förra för England specialinspelade skivan byggde på konceptet enkel och genuin gospel. I huvudsak hade man använt sig av piano och hammondorgel förutom ett grundkomp med bas och trummor. Engelsmännen ville nu göra en engelsk version av Choralerna. Inspelningen var bara minuter från att bryta samman efter starka meningsskiljaktigheter mellan producenten John Pantry och Choralerna. Denna inspelning är den kanske mest udda av Choralernas inspelningar med sin blandning av engelsk pop, svensk kör och amerikansk gospel. Denna platta fick namnet Let's Celebrate. Anledningen var att den skulle lanseras under den årligen återkommande musikfesten Let´s Celebrate i Albert Hall samma år. I Albert Hall skulle f ö Choralerna komma att ge en rad konserter för utsålda hus genom åren. Samtidigt med denna produktion höll man på att spela in Befriad (eng: Living Water). Denna var klar lagom till det av Choralernas kanske allra största evenemang startade. I september 1974 gav sig kören ut på en 6 månader lång "världsturné" som tog kören runt i Sverige, Danmark, Tyskland, Holland, Storbritannien, Island och USA. Turnén som organiserades av Key Records och David Payne avslutades med en tvåveckors turné med Cliff Richard. Sången "People get ready" ("En helt ny tid") på LP:n "Varde Ljus" som kom några år senare var f ö öppningsnummer på denna turné.
	Åter till början
1975 - 1981	Sommaren 1975 var Choralerna ett av huvudnumren vid den europeiska kristna ungdomsfestivalen "Eurofest" i Bryssel. Återkommande besök vid olika festivaler, i Danmark (Roskildefestivalen), i Holland (bl a Flevo-festivalen) och Tyskland var navet i Choralernas flitiga turnerande i dessa länder, vilka ofta även innehöll TV-framträdanden. Polen var det östligaste land Choralerna turnerade i, där varje steg och varje konsert följdes av säkerhetspolisen. Choralernas skivproduktion gick i och med Befriad in i en ny fas. Tidigare hade man helt och hållet använt sig av sånger man fiskat upp ur den rikliga LP-samlingen man hade skaffat sig från USA. Lars Brandström och Peter Sandwall skrev nu själva i stort sett körens hela produktion. Nästa LP, Varde Ljus (eng: Let there be light), som kom 1976 innehöll bl a 10 originalkompositioner. Man hade under 1976 knutit kontakter med den amerikanske gospellegenden Andraé Crouch. Tillsammans med Andraé och hans Disciples gjorde Choralerna ett flertal turnéer i Skandinavien, England och Tyskland under temat "The best of gospel in USA and Europe". En av medlemmarna i the Disciples var Danniebelle Hall. Förutom att sjunga med Andraé hade hon en egen solokarriär. danniebelles skivbolag Sparrow Records organiserade tillsammans med Choralernas moderbolag Signatur en konsertturné med Choralerna och Danniebelle 1978. Denna turné resulterade i en live-LP, Danniebelle and Choralerna live in Sweden, producerad av den amerikanske trummisen och producenten Bill Maxwell. Denna skiva nominerades till en Grammy, vilket innebar att Choralerna var den första svenska grupp som nominerats till denna utmärkelse. I samband med denna turné knöts de första kontakterna med en annan gospellegend, Jessy Dixon, som kom att stå kören nära. Choralernas sista LP, Vingar som bär (eng: Borne on Wings), kom 1979. Denna innehöll enbart originalkompositioner av Lars Brandström, ofta till Kristina Hörnberg texter, och Peter Sandwall, oftast med texter av Lars Mörlid. 1981 gav Choralerna sina två sista konserter, en på "Jesus -81"-festivalen i Berlins Olympiastadium och den allra sista vid en TV-sänd rockfestival i Rotterdam.
	Åter till början