I FRIEDRICH,med Guds Nåde/ Sweriges/ Giötes och Wändes Konung &c. &c. Giöre witterligit/ at emedan alla tiders erfarenhet nogsamt wisar/ at så skadelig och förderfwelig efterfölgd hwarjehanda öfwerflödigheter och yppigheter hafwa uti et Land och Rike/ så mycket större nytta och fördel tilskyndar et ordenteligit och ärbart wäsende det allmänna bästa/ så at derest hwarjehanda tilfälle til fåfänga och onödiga utgifter och omkostningar undanvikes/ samt hwar och en beflitar sig om all möjelig sparsamhet och måttelighet/ då kunna så alle i gemen/ som hwar och en i synnerhet/ bättre finna des nödige utkomster/ snarare ernå all önskelig och loflig förkofring/ samt finna det nöje och den wälsignelse/ hwilken wid alla tiders omskiftelser/ altid är och blifwer beständig/ hugnelig och lofwärdig; I ty at i stället en omåttelig och des Stånd och wärde oanständig prackt/ är et tekn af et lättsint och högfärdigt gemöte/ hwilket allenast lemnar et misshag och widrigt omdöme hos den Erbara werlden; så beflitar hwar och en förnuftig och beskedelig menniskia sig endast igenom dygd och ähra at winna det förträde/ hwilket är både Öfwerheten angenämt/ samt hela Landet nyttigt/ gagneligit och behageligit. I anledning af alt detta/ såsom Wi altid äro dem med Wår Kongl. ynnest och Nåde serdeles bewågne/ hwilka wisa någon besynnerlig flit och nit för det allmänna bästas upkomst och befrämjelse/ så skulle Wi intet högre önska/ än at alle skadelige missbruk kunde på en gång rätas och afskaffas/ til alla Wåra trogne Undersåtares ytteligare wälgång och fromma; Men som under närwarande Krigs tiders mångfaldige angelägne och widlyftige sysslor/ det intet så straxt kan låta sig giöra; Så är Oss likwäl så mycket kärare/ at dermed giöra någon begynnelse/ som Riksens Ständer Wåre trogne Undersåtare hos oss i all underdånighet anhållit om Wårt Nådige bifall til et allmänt förbud af åtskillige kostbare och öfwerflödige Klädedräckters brukande/ hwilka på någon tid uti Wårt Rike tagit förmycket öfwerhanden och än widare kunde lända til Riksens alt förstora last och skada; Fördenskul hafwe Wi sådant uti Nådigt öfwerwägande tagit och i Nåder godtfunnit derutinnan stadga och förordna på sätt och wis som efterfölier.
1.
Såsom de månge och ombytelige Mo-
den på klädedräckter ej ringa omkostnad och olägenhet förorsaka; så skal hädanefter det Mode och sätt/ så wäl af Mans som Qwinfolcks-Kläder/ hwilket nu faststält blifwit/ och hwaraf et Model och Prof är utgifwit/ alt framgent uti et oföränderligit bruk hållas/ så at ingen må fördrista sig at förskrifwa/ införa eller införa låta/ myckit mindre här förfärdiga och bruka några nya Moden wid Twå hundrade Daler Silfwermynts straff och confiscation, af det som således emot förbud införes/ giöres och bäres; Men den Skräddare eller Sömmerska/ som på andra än ofwannämde Moden tilskiär eller förfärdigar någre Kläder/ skal wara förfallen til Ett hundrade Daler Silfwermynts böter/ eller i brist af botum/ til fiorton dagars fängelse på watn och bröd; Skulle någon dermed oftare beträdas/ bör straffet efter omständigheterne skärpas.
Såsom de månge och ombytelige Mo-
2.
Alt arbetat Guld eller Silfwer/
det ware sig Galloner, Frantzar/ Broderier, Spetzar/ spundne eller dragne/ Gull- eller Silfwertråds knappar och Litzor af Silke med Gull- eller Silfwer bemängde och annat dylikt arbete/ af hwad namn och ämne det wara må; Sammalunda Silkes Broderier på hela Klädningar/ Silkes-Frantzar/ Spetzar och Litzor/ Trå-Spetzar/ sydde eller knöplade/ ware aldeles förbudne at bäras wid Twåhundrade Dal. Silfwermynts straff/ dock knyplade Tråuddar til en fingers bredd undantagne/ hwilka hädanefter som härtils kunna brukas.
Alt arbetat Guld eller Silfwer/
3.
Alla Brocader af Guld/ Silfwer
eller bara Silke/ alla andra Tyger med Gull- eller Silfwerränder/ Gull- eller Silfwer Moirer, Guld- eller Silfwerband/ wäfde eller wirckade/ Silkesband med Gull- eller Silfwerblommor/ wäfde eller sydde/ ware aldeles förbudne wid samma straff för den/ som häremot bryter.
Alla Brocader af Guld/ Silfwer
4.
Blifwer härmed förbudet alt Tienste-
folck så i Städer som på landet/ jemwäl annat gement löst folck/ at bära något af Silke/ Sidentyg/ Sidenbaster/ Halfsiden/ Hollandslärfter/ Nättelduk/ Flor/ Clöfter- och Warendorffter Lärft/ det ware sig til Myssor/ Tröjor/ Hufwor/ Stycken/ Halsdukar eller andra kläder: men Cattuner tillåtas dem allenast at betiena sig af til Myssor/ Halsdukar och Förkläden. Och skal den som häremot bryter/ plickta med 8 dagars fängelse på watn och bröd.
Blifwer härmed förbudet alt Tienste-
5.
Uppå Liverier ware ingen/ förutan Rik-
sens Råd/ efterlåtit/ at bruka Snören eller Litzor af Silke/ mindre Silkes eller förgylte Knappar wid Ethundrade Daler Silfwermynts böter.
Uppå Liverier ware ingen/ förutan Rik-
6.
Sammalunda skal ingen hädanefter/
utan Riksens Råd/ få låta på Wagnar/ Slädar och Sehltyg sättia någon Förgyllning/ wid Femhundrade Daler Silfwermynts böter.
Sammalunda skal ingen hädanefter/
7.
Wid alla påkommande Sorger och
Dödsfall ware aldeles förbudit/ at bära eller bruka Boyer/ Frisader eller friserade Ratiner, så wäl för Mans- som Qwinnes-Personer/ jemwäl öfwerdragne Sorge-Hattar och Wärjor/ sammaledes Fruentimbers Gravorer och Siden Creponer til Skiärp och Hufwor; Kunnandes man sig wid slika tilfällen af swarta Kläden och Tafter/ så här som annorstädes/ betiena; Den som häremot sig förbryter ware förfallen til Twåhundrade Daler Silfwermynts böter. Wid samma straff warder ock förbudit/ at med Swart låta bekläda mehr/ än et Rum i Huset/ eller i flere än det ene hafwa swarta Meubler, såsom ock at bruka öfwerklädde Wagnar/ Kappor wid Begrafningar och swart beklädning i Kyrckian. Jemwäl blifwer allehanda förgyllning och beklädning af Sammet och Galloner på Likkistor förbuden/ och i des ställe tillåtit/ at öfwerdraga dem med Kläden eller Boy/ eller och hafwa dem aldeles oklädde efter hwars och ens behag.
Wid alla påkommande Sorger och
8.
Til förekommande af det öfwerflöd
och missbruk som sig nu inritat med månge onödiga Hästars och Wagnars hållande/ skola hädanefter de på utrikes Orter brukelige och så kallade Portechaifer här i staden inrättas/ af hwilka hwar och en kan sig betiena efter den af Magistraten deröfwer författade Taxa.
Til förekommande af det öfwerflöd
9.
Denne förordning tager sin begynnelse
den 1. May Åhr 1722/ så at der någon efter den dagen beträdes bruka något af det som nu således förbudit är/ densamma skal oundvikeligen beläggas med det straff och böter/ som wid hwar punct för sig förmält och utsatt finnes; men så snart Publicationen af denna Förordning är skied/ må ingen Skräddare/ Sömmerska eller annan Arbetare understå sig något widare at sy eller förfärdiga af det/ som här ofwan förmält är/ wid lika straff til giörandes/ som uti den första puncten förmäles; Skolandes äfwen den/ wari sig Man- eller Qwinnos Person/ och af hwad stånd eller wilkor han wara må/ som efter Publicationen något af det som förbudit är/ ytterligare förfärdiga låter/ eller derefter wid Begrafningar brukar hwad som nu afskaffat är/ wara til Twåhundrade Daler Silfwermynts böter förfallen.
Denne förordning tager sin begynnelse
10.
Hwad i denna Förordning förmält och
stadgat är/ kommer intet at förstås om Kyrckio- och Brudskrudar/ Christnings-Kläder/ Kongl. Maj:ts
Liverier, Häste-monderingar samt Chabraquer och de brukeliga Hatte-Galloner för Officerarne, när de tienst giöra; Men eljest skola alla Stånd i Riket så Mans- som Qwinnes-Personer härunder begripas/ så at ingen/ eho han wara kan/ derifrån må blifwa undantagen.
Hwad i denna Förordning förmält och
11.
I öfrigit som ingen Lag kan tiena til
någon nytta/ om icke deröfwer en alfwarsam hand hålles/ så at den i alla måtto må blifwa efterlefwad och obrotsligen efterkommen/ samt den/ som sig deremot förbryter/ wederbörligen näpst och straffad; Så är ock högstnödigt/ at med denna Förordnings efterkommande öfwer alt en noga upsicht hålles/ hwarföre hwarjom och enom i synnerhet warder efterlåtit/ at angifwa den/ som sig häremot förbryter/ hwilket Domaren i Orten straxt skal wara förplichtad at uptaga och afdöma/ samt den brotslige/ utan gensäijelse eller tidens förhalande/ med de utsatta böter beläggia/ som genast wederbörligen måste utexequeras, hwaraf Angifwaren hälften har at åtniuta/ och den andra hälften tilfaller nästa Hospital eller Fattighus; Men för Fiscaler och Opsyningsmän så i Städerne som på Landet/ jemte wederbörande Crono-Betiente/ är det en Ämbetes plickt häröfwer hwar å sin Ort at hafwa en noga upsicht/ så at den brotslige behörigen må blifwa lagförd och straffad; Skolande de äfwen/ til så mycket större upmuntring/ af Penningeböterne hafwa sin halfpart/ eller angifwande Rätt; Men der någon af dem/ ware sig Domare/ Upsyningsmän/ Fiscaler eller Crono Betienter kan öfwertygas/ at här utinnan i någon måtto hafwa eftersatt sin åliggande Embetes plicht och skyldighet/ igenom förtigande eller nedtystande af det/ som här emot brytes/ den samma skal til lika böter wara förfallen/ som den hwilken emot sielfwa Förordningen sig förbrutit/ men ej wederbörligen Lagförd eller ansedd blifwit.I öfrigit som ingen Lag kan tiena til
Wi biude och befalle fördenskul härmed alfwarligen/ at så alle i gemen/ som hwar och en i synnerhet/ ställa sig denna Wår Nådiga Förordning til hörsam efterlednad; Warandes äfwen Wår Nådige wilje och befalning/ att Wår Öfwer-Ståthållare i Stockholm/ samt alle Gouverneurer och Landzhöfdingar i Landsorterne jemte Magistraterne i Städerne och alle andre Befalningshafwande i Städer och på Landet/ häröfwer en alfwarsam hand och noga upsicht hålla/ så at alt hwad härutinnan stadgat finnes/ i alla måtto må efterkommit blifwa/ hwarigenom yppigheten kan blifwa styrd/ öfwerflödigheten afskaffad/ samt Wår Nådige wårdnad om Wåre trogne Undersåtares wälgång och bästa/ winna sin fullbordan. Til yttermera wisso hafwe Wi detta med egen Hand underskrifwit och med Wårt Kongl. Sigill bekräfta låtit. Stockholm den 3. Junii Anno 1720.