I ADOLPH FRIEDRICH
med GUDs Nåde, Sweriges Göthes och Wendes Konung &c. &c. &c. Arfwinge till Norige, samt Hertig till Schlesswig-Holstein, &c. &c.
Giöre witterligt, at, ehuruwäl Wi med särdeles Nådigt nöje, af Riksens Ständers til Oss insände berättelse, förnummit, huru then osparda kostnad och giorde anstalter til Handaslögdernes upkomst och befordran i Wårt Rike, åstadkommit en önskelig werkan, samt, at, i synnerhet allahanda wäfnader giöras här i Landet af så fullkomlig godhet och wackert anseende, som på något annat ställe i werlden; jemwäl ock, at Jern-Manufacturen, med flere Metallers förädlande, hafwa, til inwärtes godhet och utwärtes anseende, hunnit så wida, at thet i många delar nådt sin fullkomlighet, och at föga mera återstår, än Konstens fortplantande; Warandes thesutan ganska få grenar af alt hwad Manufactur heter, som icke redan, til en stor del, utwidgat sig, och i thet öfriga dageligen tilwäxa; så måste Wi dock tillika med största missnöje erfara, huru Lurendrägerie, som ständigt underhåller en gammal förwänd smak för utländske waror, hwilka, ehuru ej någon skilnad i godheten, emellan them och inhemske, wore, dock häldre kiöpas dyrare, än thesse sidstnämde, ännu ganska mycket föröfwas, och therföre är, ibland annat, så mycket säkrare at anse för thet största hindret emot Fabriquernes trefnad och förkofran, som thet upslukar the penningar, hwilka tilräckeligen kunde underhålla Fabriquernes rörelse, och, såsom en hemlig fiende, ouphörligen arbetar på theras undergång, förtärer thet redbara myntet i Landet, beröfwar thes Inwånare theras bröd och gifwer thet åt främmande, förderfwar theras seder, och retar lystnaden til utländsk yppighet och granlåt, ricktar andras Länder och skinnar Wårt Egit, samt uttömmer all thes rikedom. En sådan fara samt för Land och Folk odrägelig skada hade Wi wäl förmodat kunnat förekommas och botas igenom the redan utfärdade Förordningar om straffets skärpande för Lurendrägare; Men som Lurendrägerier, i senare tider, och i synnerhet edan Förordningen af år 1739 blef utfärdad, tiltagit, och således thet häremot stadgade straffet ej haft then werkan, som thermed warit påsyftad, utan snarare befordrat, at många Lurendrägerier ej blifwit tilbörligen uptäckte; Alså och emedan Lurendrägeriers hämmande nödwändigt fordrar, at the, som ske, warda uptäckte; Ty, och i anseende härtil, med flere förekomne omständigheter, hafwe Wi, uppå Riksens Ständers underdåniga tilstyrkande, funnit godt, at så ändra thet för Lurendrägare härtil utsatte straff, at the ej lida til ära och hela theras timmeliga wälfärd, hwarken första eller andra gången, eller så ofta the med förbudit gods beträdas, och i thet stället stadga allenast sådane böter, som oumgängeligen behöfwas til Lurendrägeriernas uptäckande; och thet på sätt, som följer:Eho som inpracticerar, eller inpracticera låter, säljer, wårdar, hyser, eller wetande kiöper sådant gods, som til införsel är förbudit, eller eljest, på sätt, som allmänna Lagen om delaktighet i missgjerningar föreskrifwer, sig i thetta brott giör delaktig, skall första gången mista waran, och böta hälften af thes wärde: andra gången, eller så ofta thet sedermera sker, i et för alt, jemte warans förlust, plikta warans fulla wärde; tilfallandes böterne, hwarje gång, hälften General Tull Arrende Societeten, och hälften angifwaren; Och; antingen then brottslige them förmår til fullo erlägga, eller ej, skola the af hans egendom utsökas, så långt then räcker, och hwad som brister, i fängelse wid watn och bröd förwandlas. Men med beslagare-andelens betalande til sextio för hundrade af then confiscerade warans wärde, samt thet anhållne godsets utskeppande och försäljande, bör hädanefter, under General Tull Arrende Societetens disposition, förhållas, på samma sätt, som redan förordnat och brukeligt är.
Så wele Wi ock, at then, som på förenämde sätt med Lurendrägerie hädanefter beträdes, ej skall inmanas i fängelse, tå han, efter skedt beslag, genast ställer nöjaktig säkerhet eller borgen för böterne: Men, i annat fall, och tå han sig undanhåller, eller på flyende fot finnes, gripas, och, under påstående ransakning och Dom, samt til thes Domen gådt i fullbordan, fängsligt hållas.
Hwaremot åter then, som giör beslag, och antingen förtiger Lurendrägaren, eller, til befordran af hans förehafwande, mer eller mindre bidrager, eller ock af godset undandöljer, skall plikta Tuhundrade Daler Silfwermynt och ersätta skadan, samt thessutom, i fall han bekläder någon Kronans tjenst, mista thensamma på kortare eller längre tid, efter omständigheterna; Och komma thesse böter at delas til hälften emellan angifwaren, eho han wara må, och närmaste Lazaret, eller Barnhus, som Domaren thet skäligt pröfwar.
Och ehuru Wi förmode en stor del af the, wid Lurendrägeriers uptäckande, i wågen liggande hinder blifwa, igenom thetta i allmänhet giorde förordnande; icke thes mindre, som Lurendrägerier til then myckenhet öfwas, at the, på längre eller kortare tid, nödwändigt ödelägga alla nyttiga inrättningar, och på slutet aldeles utmärgla Rikets penningestock, hafwe Wi thesutan warit betänkte på flere utwägars widtagande theremot i synnerhet; såsom:
I:O, Emedan then författning, som Förordningarne af then 21 Maji och 2 Octobr. 1741, innehålla, at Skeppare och Styrmän skola, så snart the med något Fartyg ifrån utrikes orter anländt, til Sjötulls Kammaren gifwa behörig Märkrulla, och thensamma hos Sjötulls Rätten med liflig ed bestyrka, samt i öfrigt sörja om utlossningens ricktighet, med mera, som thet uprättade Formulairet utsätter, funnits hafwa mera blifwit missbrukad till Lurendrägeriers och theras befordrares döljande, än then bidragit til theras uppenbarande; Ty skall samma edgång hädanefter wara aldeles afskaffad; Bärandes i thet stället Skeppare samt Styrmän, tillika med andre, som föra antingen Kronans eller private personers Skepp, wara, som tilförene, enligit Seglations-Ordningens 18 §. förbudne til answar för alt innom Skeppsbord förtegat gods, så framt the icke kunna leda brottet på någon af Skepsfolket eller passagerarne, för hwilkas afwikande the jämwäl skola stå i answar, til thes första visitationen på Fartyget för sig gådt; samt thesutom, i then sednare händelsen, äfwen som Skeppare wid Fiskerierne uti Reglementet af then 8 April 1754, 4de Art. och thess 30de §. ålagt är, wara, i anseende til theras efterlåtenhet, förfallne at böta en tredjedel af warans wärde, så framt thensamma icke finnes på Facturan. Men theremot skola alle Skepps Redare hädanefter wara förbudne, at, igenom liflig ed, sig förplickta, thet the, med wett och wilja, ej skola låta någre förbudne waror uti theras Fartyg inkomma; äfwen som ock Skeppare eller Styrmän, under en lika eds plickt, skola wara therföre answarige, at, uti the af them förande Fartyg, hwarken giöras eller behållas sådane hemlige förbyggningar, hwaruti lurendrägat gods kan fördöljas.
2:O, Althenstund, oaktadt 3 §. uti 1741 års Förordning om Lurendrägeriers hämmande uttryckeligen stadgar, thet Skeppare och Styrmän böra, wid Styckegods angifwande, hwarje stycke, til thes beskaffenhet, jemte Märkrullan, upgifwa; Dock på the fleste ställen brukeligit är, at blott Tunna, Korg och packa, med sina märken, af them anteknas, under föregifwande, at innehållet skall wara them obekant, och endast böra af Kiöpmannen, wid inlagans afgifwande, utmärkas; Förthenskull och som härigenom, wid lossningen, åtskillige förbytningar af waran kunna giöras, såsom, en dyrbarare uti en mindre kostbar, och en oloflig uti en loflig, hwilket på en enda Betjents tilsyn merendels ankommer; så skola, i thet stället, Skeppare och Styrmän, enär the uti Märkrullan namngifwit en wiss wara, therföre wara answarige, til thes hon kommer i packhuset och ther öpnas: Och i fall the emottaga något gods eller packa, hwars innehåll til myckenhet och beskaffenhet the ej weta, jämte Märkrullan, at upgifwa, bör sådant anhållas och confisceras, antingen thet är til införsel tillåtit eller ej.
3:O, Thet bruk, som härtils äfwen warit, at utrikes Commissionairen och Lurendrägaren på thet sättet öfwerenskomma, at then förre utgifwer Connoissementerne på the förbudne waror, stälte til ordres och ej til någon wiss person, hwaraf händer, at icke en gång Skepparen wet, hwilken godset tilhörer, och at Lurendrägaren, tå beslag therå giöres, icke warder uptäckt och til näpst befordrad, skall härigenom, wid förlust af waran, jemwäl wara förbudit.
4:O, Som thet ock händt, at en Lurendrägare, enär han befarat en oundwikelig confiscation, antingen sielf, eller igenom andra, gifwit sig ut för beslagare eller angifware, til at therigenom rädda sig sielf och beslagare-andelen, Sextio för Hundrade af waran; Altså och til förekommande theraf, må ej någon Skeppare och Styrman, eller theras Skepsfolk och Passagerare anses för beslagare, sedan visitationen å thet fartyg, hwartil the höra, blifwit börjad, utan om någon af slike personer wil niuta beslagare-rätt, skall han genast, så snart Fartyget i hamn kommer, antingen för then wakthafwande Tull-Betjänten, eller någon af thes förmän, innan lossningen och visitationen bliwit börjad, på en gång gifwa tilkänna, hwad slags och huru mycket förbudit gods han wet wara om bord.
5:O, Hafwer til Lurendrägarens fördöljande thet medel warit nog gängse, at, under pågående visitation, eller wid befarat beslag, någon Båtsman eller Passagerare ifrån Fartyget sig begifwit, och hållit sig undan, så långt visitationen för sig gådt, tå han imedlertid blifwit angifwen för ägare til then confiscerade waran; Men när så händer, bör en sådan ofördröjeligen, igenom publication å Predikstolarne, och trumslag å wanlige ställen, allmänneligen efterlysas, och, ther han ertappas, med något arbitralt alfwarsamt straff beläggas, antingen han uti sielfwa Lurendrägeriet finnes brottslig eller ej.
6:O, Emedan en myckenhet utländske Fabriques waror jemwäl pläga inkomma uti färdige giorde kläder, och i synnerhet ifrån Danzig, på thet sättet, at the, ibland folket på Fartyget, utdelas och skyddes under namn af theras egne, men sedermera föryttras, eller aflefwereras til then, som them utifrån betingat, hwilket är en uppenbar förtydning af Lag och Förordningar; Ty bör thermed hädanefter så förhållas, at Skeppsfolk och Passagerare, så af Man- som Qwinkönet, ej tillåtes, at, utom dageliga gångkläder, tullfritt få, af helt nya eller litet brukade kläder hafwa med sig mer än twänne klädningar, en Kappa eller Kappråck, en Nattråck, och et dussin Linnekläder hwarthera; utan skall, för hwad som öfwerskjuter, betalas i Manufactur Fond, för en hel Klädning af ylle, Tjugu Daler, för en Klädning af Sammet eller annat Sidentyg, Fyratio Daler, för en Kappa, Kappråck eller Nattråck, Åtta Daler, för et finare Lintyg Twå, och för et gröfre sådant en Daler, alt i Silfwermynt, och så widare i proportion: Dock så, at thesse kläder äro, i anseende til dyrbarheten, proportionerade efter hwars och ens stånd och wärde, samt bruk i klädedrägter; Men, i annor händelse, ware, tillika med nya Hattar och Strumpor, confiscation underkastade. Och böra the, som andra, tredje eller fierde gången om året resa emellan Danzig och Swerige, theremot wara underkastade ofwanberörde afgift för hwad the i nya eller litet brukade kläder hafwa mer med sig, än the på resan nödwändigt behöfwa.
Ändteligen och althenstund 7:O, oförnekeligit är, at en myckenhet lurendrägade waror kringspridas i Landet igenom Fartyg, hwilka gå inrikes Sjöstäderne emellan, utan at wara bewakade, som med inkommande Fartyg ifrån utrikes Orter i Skären sker; Förthenskull finne Wi nådigt, thet slike inrikes gående Fartyg jemwäl böra i Skären, förr än någon aflossning är at befara, af Tull-Betjente emottagas, och, sedan luckorne blifwit förseglade, under noga bewakning, til bryggan eller hamnen föras, at undergå behörig visitation; Hwarwid, så wäl som tå andra visitationer förrättas, Manufactur-Contoirets Ombudsman bör tillåtas at wara tilstädes, och them af Tull-Betjente hjelp och handräckning lemnas, enär the någon visitation begära.
Och på thet ej någon okunnoghet härom må kunna förebäras, så skall thenna Wår Förordning ej allenast afkunnas å Predikstolarne twänne gånger om året, nämligen i Martii och Augusti Månader, utan ock wara upslagen i alla Packhus. Thet alle, som wederbör, hafwa at ställa sig til underdånig efterrättelse. Til yttermera wisso hafwe wi thetta med Egen Hand underskrifwit, och med Wårt Kongl. Sigill bekräfta låtit. Stockholm i Råd-Cammaren then 27 Januarii 1757.