Båtluff i Grekiska Kykladerna 1999
Efter att ha pratat om det några gånger på "fyllan" bestämde vi (Fredrik, Per och jag) oss för att göra slag i saken och båtluffa i Grekland. Vi enades om dom 2 sista veckorna i Maj och 3 flygstolar bokades T&R till Santorini. Vi förberedde oss genom att samla in information och tips från vänner/kollegor, böcker och framförallt från internet. (www.kalimera.nu)
En 50-liters ryggsäck lånades (tack Jocke) och i den fick otroligt
nog allting plats. Vädret i Grekland under den perioden vi skulle vara
där är ungefär som en svensk sommar (22-28 grader). Så
några varmare kläder var inte nödvändigt att ta med sig.
Här kan du se en lista över min
packning.
Måndagen den 17 Maj lyfte vi från Landvetter för att några
timmar senare vara med om en inflygning som kunde liknas med ett slalomåk.
Men väl ur planet möttes vi av solsken och 25 plusgrader så
det var snabbt glömt.
Santorinis flygplats är nog den minsta internationella flygplast som existerar. Trångt, varmt och mindre trevliga toaletter är några passande ord. Nu var det inte högsäsong så vi slapp vänta så värst länge på vårt bagage.
Efter att vi fått vårt bagage och besökt en mindre trevlig flygplats-toalett skulle vi med taxi ta oss till hamnen och vidare till Paros. Av en reseledare fick vi ett cirka-pris för taxifärden. Men chauffören tyckte att dubbelt upp var rimligt för honom. Nu var det bara att spela spelets regler och ställa sig i kön till bussen och vänta istället. Det dröjde nu inte länge innan chauffören vinkade åt oss och vi fick ner priset från 5000 till 3000 DRM.
Väl i hamnen så visade det sig att färjan till Paros var fullbokad. Nästa färja skulle gå om 6 timmar så det var bara att sätta sig ner och vänta. Vi fördrev timmarna bla. med en bit mat och en kall Amstel. Här nere var det åtminstonde varmt och skönt!
Till Paros hamnstad Parikia, anlände vi sent på kvällen. Trötta och i behov av en säng lät vi oss raggas upp av en rumsuthyrare som hade sina rum några minuters promenad från centrum. 3000 DRM per natt var priset vi fick betala. Rummen vi fick var i gott skick, men tyvärr så låg dom alldeles vid en kvällsöppen affär så trafiken var påtaglig. Men gröna på området som vi var nöjde vi oss med det. Tur att man tog med sig öronproppar.
Dagen efter hyrde vi en Suzuki Jeep och gjorde en dagsutflykt till Naoussa som ligger på norra Paros ca 10 Km från Parikia. Naoussa har en väldigt mysig hamn och där finns gott om restauranger. Vi provade ingen av dessa utan gick bara runt i staden och tittade. Senare tog vi Jeepen och körde till en plats några hundra meter från hamnen och lade oss bland klipporna och njöt av vågbruset några timmar.
Dag nummer två tog vi en dagstur till Antiparos. Denna ö är väldigt liten och frånsett själva byn så finns det bara en droppstensgrotta att besöka. Tanken var att vi skulle kika på stalakiterna men det var blåsigt och lusten att åka moped till grottan i kortbyxor just då var inte stor. Vi vandrade runt i byn och satte oss på en restaurang och åt grekisk sallad och drack kall Amstel istället. Sen var det bara att vänta på att båten skulle komma och köra oss tillbaks. Jag tog en bild på dessa änder, någon som vet vad det står på skylten? En annan vacker sak som fångade min blick var den här "reklamen".
Det var inte så mycket folk i
Parikia och utelivet var dött när vi var där. Men vi hittade
till slut en pub efter södra hamnstråket som höjde sig över
mängden och dit dom flesta luffarna besökte. Namnet är förträngt,
men dom hade sedlar från världens alla hörn på väggen
bakom bardisken. Bland gränderna någonstans hittade vi en pub som
tycktes vara en relik från det glada 60-talet. Även det namnet
har vi förträngt, men vi kallade det för "Smokers corner".
Vi tror den drevs av en Engelsman som aldrig hittade hem igen.
Följande dag blev vår sista på Paros. På morgonen checkade
vi ut från vårt rum och betalade uthyraren dom avtalade 3000 DRM
per natt/person. Vi hade kvällen innan bestämt oss för att
åka till Naxos och vid middagstid lämnade vi Paros med färjan.
Grannön Naxos är uppskattningsvis dubbelt så stor som Paros och här bor ca 10000 fler personer. Största staden har samma namn som ön och är ganska stor. Det första man lägger märke till när man kommer in med färjan är den berömda portalen som står på en liten ö som mer eller mindre byggts ihop med huvudön.
När vi steg av färjan var rumsuthyrarna ettriga som flugor, allra ettrigast var en halvfet dam som visade oss fina bilder och sa att det var centralt och nybyggt. Vi föll för detta och åkte med i deras skåpbil till rummen. Precis som bilderna var dom väldigt fina och högst upp fanns t.o.m. en terrass. Vi tyckte dock att det var lite för långt ifrån stranden och från centrum så vi tog våra ryggsäckar och luffade iväg. Den halvfeta damen var inte glad åt detta och pratade friskt. Dom grekiska orden vet jag ej vad dom betydde, men dom var nog inte snälla.
På väg mot centrum tycktes varje grek vilja hjälpa oss att fixa ett rum. Efter ett tag stoppade en gammal skitig Mercedes och frågade oss om vi ville hyra rum. Vi framförde våra önskemål om nära till stranden och centrum. "Inga problem" sa greken och visade oss vägen till rummen. Vi fick så vi teg, 50 meter till stranden och cirka 5 minuters promenad till centrum till ett bra pris. Rummen var helt ok, dock var toaletten kanske inte den bästa. Men det fanns åtminstonde en balkong som man kunde sitta och slappa på.
Andra dagen på Naxos började med solning på stranden. Sen gjorde vi stan till fots, och eftersom stan är någorlunda stor så blev det några kilometer för att få en hum om staden. Man var aningen trött i benen den kvällen…
Tredje dagen hyrde vi en ganska ny Opel Corsa 1.2. Vi åkte först på upptäcksfärd söderut där vi fann en del härliga tomma stränder. Sen styrde vi nosen mot Apolonas som ligger ca 40 Km från Naxos. Apolonas är beläget på nordost-sidan av ön och vägen dit bjuder på underhållande körning med underbar utsikt. Det tar omkring 50 minuter att ta sig dit. Vägen är i gott skick, men väldigt krokig och det går stundom upp, stundom ner. Säga vad man vill om Opel , men den här Corsan gjorde 110 knyck på 2:ans växel !!!
Nu var trafiken obefintlig, men man bör nog vara vaksam när man kör här. Rätt som det var stod det en åsna mitt i vägbanan. Ägaren hade bundit fast åsnan vid ett träd som stod 1 meter från vägkanten, sen att repet var flera meter långt tycktes tydligen inte vara viktigt. Undrar du sen varför dom använder armeringsjärn som staket så är det inte för att hindra dig att köra över kanten utan för att hålla fåren borta från vägen.
Apolonas var inte stort. Här fanns en huvudgata med några få restauranger, en parkeringsplats, en kaj och en strand. Vi stannade här och åt en bit mat innan vi körde samma väg tillbaks till Naxos igen.
Utelivet på Naxos var klart mycket bättre än på Paros.
Men det beror nog främst på att det var fler turister på
Naxos. Vi hittade två bra pubbar och ett bra disco som vi besökte
varje kväll. "Prime" hette en skandinavisk pub som låg
ungefär i mitten av hamnstråket. Här blev det många
pilsner och Redbull + vodka.
Discot hette "Ocean", och ska du hit så ta med dig öronproppar eller se till att vara bra full. Aldrig någonsin har jag varit på ett disco eller en konsert där dom spelat så högt. Och nej, "If it's too loud, you're too old" gäller inte i det här fallet. Men frånsett denna bagatell så är det ett bra ställe. "Ocean" ligger i slutet/södra delen av hamnstråket cirka 10 meter från havet. Snett ovanpå byggnadens ovansida ligger pub nummer två vars namn vi inte kan komma ihåg. Men det höll en bra klass och hit kom mycket folk.
Efter tre nätter bestämde vi oss för att fortsätta luffningen.
Ios stod på tur och klockan 10 skulle vi ha checkat ut från rummet.
Ca 2 timmar innan kom Fredrik "behave my friend" Lundin instapplandes
efter nattens härjningar, han var inte nykter.
Vi anlände till Ios ungefär mitt på dagen. Detta stället är mytomspunnet för att vara en partyställe och vi hade en del förväntningar. Vi hade medvetet lagt Ios näst sist i rutten så vi kunde vila ut på Santorini innan hemresan. Då vi var aningen bakfulla så tänkte vi sätta oss ner i lugn och ro i hamnen och läsa lite om ön och sen leta upp ett boende på egen hand. Här var inte rumsuthyrarna lika många som på Naxos och Paros, och när vi pratade om hur vi skulle göra med dom olika anbuden visade det sig att en av uthyrarna var svensk och då föll det sig naturligt att vi åkte med till Skala hotell.
Skala hotell låg i en brant ovanför byn med en otrolig utsikt. Rummet var bra och altanen underbar. Men vi var lite skeptiska efter som det tycktes vara ganska långt ner till centrum av byn. Men då alla var trötta och bakis enades vi om att vi skulle ta en natt till att börja med så vi kunde gå och lägga oss och sova ut.
Granne med oss var tre killar som jobbade här under säsongen. Två av dom jobbade på baren "Flames" nere i byn, Nicke (som gjorde sin åttonde säsong här nere) och en Engelsman som vi kallade för 7-up. Nicke jobbade som bartender och 7-Up som inkastare / vakt.
Första kvällen gjorde vi en barrunda för att kolla in dom olika ställena. Ios är väldigt litet och det kryllar av barer i centrum så det var aldrig långt att gå. Men eftersom det var i början av säsongen så var inte allting öppet, men vad gjorde det - det fanns gott om barer att besöka. Det mesta kretsade omkring byns mini-torg med omnejd. Här låg det gott om barer (Ios Blue, RedBull, Slammers, Shooters, Disco 69, Flames mfl.).
Under helgerna så var öppettiderna några timmar längre än under vardagarna. Hade man tur så var det ibland efterfest någonstans.
På Ios finns det inte så mycket sevärdheter eller historiska
lämningar. Den enda som fanns var skalden Homeros grav (författaren
till Iliaden och Odysse'en). Vi hyrde ett par mopeder
och åkte till norra delen av ön för att besökta denna
grav. Mopederna vi hyrde var ganska pigga och snabba, men såg ack så
mesiga ut. I början var det fin asfalterad väg, men efter ett tag
övergick underlaget till grus och sten. Det tog oss cirka 40 minuter
att nå Homeros grav,
och väl framme kunde vi konstatera att det inte fanns mycket att se.
Den ursprungliga graven förstördes i ett jorskalv för flera
hundra år sedan och har sedan byggts upp igen.
Vi vände hemåt igen och efter någon minuts körning fick Per punktering ;-) vad göra? Tack och lov så hade vi med oss en mobiltelefon och lyckades efter ett tag nå mopeduthyraren som satte sig på sin scooter och kom till undsättning. När killen från uthyrningsfirman till slut kom fram var gick det snabbt att fixa punkan. Det ironiska var att killen också fick punktering, men det var inte värre än att han kunde ta sig tillbaks igen.
Känt på Ios är Far out camping som ligger på en strand en lång promenad från byn. Far out fungerar som en mötesplats och här sammlas folket någon gång på eftermiddagen när alla vaknat. Här börjar sen förfesten för att sen fortsätta i byn senare på kvällen. För min del så blev det inga besök på detta kända ställe. Jag var antingen för bakfull eller för solbränd vid dom tillfällena vi skulle dit. Smidigast är att ta bussen från torget om det är så att man inte vill promenera (varning för lååång backe). Men bor man på Skala så kör ägaren dig dit och hem.
Vi lämnade Ios efter 5 blöta nätter och vände åter mot Santorini. Ägaren till Skala hotell kände någon på Santorini och hjälpte oss med att fixa ett rum. När vi anlände till hamnen så blev vi hämtade och körda in till Thira. Rummen han hyrde ut var av usel standard, så vi stannade bara en natt på "Abba holiday inn". Vi fixade sen raskt ett nytt rum för dom två återstående nätterna. Vi fick nu ett rum av bästa klass, något litet men det fanns för första gången en TV och toaletten var finare än någon annan vi stött på.
Fram tills nu hade vi slagit runt varje kväll, så varför bryta en tradition. Vi gjorde stan även denna kväll, men tyvärr så var det inget bra drag på krogarna. Vi hörde ryktesvägen att det skulle vara gott om luffare på "Blue Note", men det var ganska öde där med. Vi hittade senare en pub (vars namn vi glömt) ganska nära torget där det var ganska bra drag. För första gången hitills på resan så stötte vi på krogar som tog inträde, det gjorde dock inte så mkt eftersom det var nästan bara greker som hängde där ändå.
Andra dagen tillbringade vi större delen till fots. Vi gick många kilometer denna dag och fick se det mesta av Thira. Staden är byggd utmed kammen av en brant så finns det gott om trappor att traska i. Av dom ställen vi besökt hitills på resan så är Santorini klart vackrast och bjuder på den läckraste utsikten. Ön i sig är väldigt hög på ena sidan. branten ner till vattnet är ca 360 meter och uppstod då delar av ön rasade ner i havet i ett vulkanutbrott (ca 1450 fkr). Det sägs att dom flesta vykort över greiska öar är tagna på Santorini, det låter inte helt orimligt då det kryllar av motiv för den som gillar att fotografera. Framför allt så finns det enormt många kyrkor ( 1 , 2 , 3 ).
Dag nummer tre på Santorini hyrde vi en Fiat Panda och åkte på upptäcksfärd. Vi började med att åka till Kamari, en by byggd enbart för turister. Kamari ligger vid en strand i närheten av flygplatsen och här käkade vi dagens första mål mat. Vi promenerade utmed strandpromenaden ett tag och tog sen bilen upp på berget i tron om att vi skulle kunna komma till Perissa som låg på andra sidan berget. Vägen upp till toppen var minst sagt slingrig, väl uppe fanns dock bara en utsiktsplats så det var bara att ta samma väg tillbaks.
Vi skippade Perissa åkte istället till en arkeologisk utgrävning som låg i närheten av Red beach. Denna var dock snabbt avklarad och utan guide så är det inget att rekomendera. Nästa mål att besöka var Oia som ligger på norra delan av än. Oia anses som lite finare och lyxigare. men är ungefär som Thira fast mindre och lugnare. Hit kommer det mängder av turister för att se den berämda solnedgången. Vi kikade givetvis på den, men ärligt talat så har jag sett finare solnedgångar i bohuslän. Efter solen gått ner så åkte vi tillbaks till Thira. Vi hade en tid att passa för att slippa betala hyra av bilen över natten.
Hungriga som vi var gick vi och åt en bit mat på en finare restaurang som hette Kastro. Här åt vi även kvällen innan eftersom maten här var väldigt god och utsikten enorm. Sen blev det som alla tidigare kvällar denna resa, nämligen en krogsväng...
Nu var det till slut måndag och vår sista dag på resan. Flyget gick någon gång vid 14-snåret så det fanns ingen anledning att stressa. Vi checkade ut från rummet och förvarade vår packning på hotellet så länge. Letade sen upp en restaurang som serverade frukost och som bjöd på vacker utsikt. På flygplatsen såldes ingen tax-free så efter frukosten gick vi och letade efter en affär som sålde sprit. Vi fann till slut en affär som hade det vi säkte, nämligen Absolut Kurant. En flaska (70cl) kostade ca 4000 DRM och två per skalle blev det. Vi vågade inte köpa mer då vi hade en beställning liggandes på planet också. Man hade trotts allt inte så mycket utrymme i väskorna.
När tiden närmade sig gick vi och hämtade våra ryggsäckar och begav oss till taxi-stationen. 2000 DRM (fast pris) kostade färden till flygplatsen. Väl på den lilla flygplatsen igen var det rörigt och väntetiden ganska lång. Vi kom iaf på planet och hem till kära gamla Svedala igen. Första veckan på jobbet gick man som en zombie. Det var länge sen man var så trött. Nästa gång tar jag in på vilohem efter semestern.....