David Hagdahl kommer till pärleporten och väntar på att bli insläppt, medan S:t Per går igenom sin tjocka bok för att se om David är värd att komma till himlen. S:t Per går igenom boken flera gånger och blir lite bekymrad. "Kära David, jag kan inte se att du har gjort något riktigt bra i ditt liv, men å andra sidan har du inte gjort något dåligt heller. Vi säger så här, om du kan säga mig en riktig god sak du gjort i ditt liv så ska du få komma in" säger S:t Per.

David tänker till en liten stund och säger: "Ja, det var en gång när jag var ute och körde bil, och jag såg ett gäng Hell Angels medlemmar som trakasserade en stackars flicka. Jag saktade in, för att se vad som var på gång, dom var ca 50 stycken som trakasserade denna stackars flicka. Jag gick ur bilen, tog fram ett järnrör som jag hade i bakluckan, och gick direkt fram till ledaren i detta gäng.

Det var en stor snubbe, han hade en kedja som gick från ena örat till näsan och han luktade mycket illa! Så jag ryckte tag i kedjan och slet av den, samtidigt fick han smaka på mitt järnrör ett antal gånger. Sedan vände jag mig mot resten av detta gäng och sa:

"Lämna denna stackars flicka ifred! Ni är ett gäng av ynkliga töntar! Gå hem innan jag ger er en lektion i smärta!"

S:t Per blev mycket imponerad och säger "Är det sant, när hände det här?"
"Åh, för två minuter sedan!" sa David Hagdahl